Hur överleva i nätdejtingdjungeln?!

Hmm, kanske som tjej då.... Fast det kanske inte bara är erbjudanden man vill ha...   Inbillar mig att 'vänskap' är ett seriösitetsfilter, men kanske funkar bättre för tjejer...

Kostar nada där jag är med... (nu avslöjade jag ju i princip vilken det är...men tror jag redan skrivit det i tråden)

Haha, ja om man är riktigt snål så...

Skönt, vi fick lite skavsår i öronen..(eller motsvarande för forum)

Haha, definitivt!

Vad tar du för droger?

Men då är du ju ngt för mig... En riktig festmåltid med lax så är jag lättvält..

De flesta jag träffat irl har inte varit riktigt 'min stil'.
Rekordet var nyligen då jag kärade ned mig i någon som var helt olika allt jag tidigare tittat efter och hade helt olika stil på alla möjlig plan... Risken är att man vid nätdejting bara går på 'det gamla vanliga' då det ju tar ett tag att upptäcka personligheten via mess... 

Ibland suger livet, men sen blir det bättre! Det gäller att se det i lite perspektiv, jobbigt nu, bättre sen.. Hade en liknade dag i måndags som började med tårar och jobbiga minnen.

Sen gäller det att se att det är en individ som svikit dig, inte ett kollektiv. Vet ju inga detaljer och hur han skötte det, men om känslorna inte finns kvar så finns ju få andra alternativ än att lämna. Sen kan man ju göra det olika snyggt som sagt var.. Hur hade du gjort om du plötsligt kom på att du inte hade känslor för honom? Även om någon blir lämnad och förkrossad så finns det ju inte alltid elak vilja bakom....
Håll ut ett tag, det blir bättre!
Kram!    

Går ju inte att förstå din situatione eller förklara så här över ett forum. Men jag känner en tjej som bara ngn vecka innan bröllopet vaknade upp en dag och var helt säker på att den mannen inte var den hon ville leva med.. Hon hade tidigare varit övertygad. Själklart dog inte kännslorna över natten, utan det var en insikt hon kom fram till. Tror att det är lätt att rygga tillbaka från sanningen och lura sig själv tills det inte håller längre och då rasar snabbt. Tänk om den tidpunkten hade kommit efter bröllop och barn istället? Har själv varit sambo väldigt länge och har barn. Det tog mig ett bra tag innan jag kom på att det inte längre var kärlek, utan bara 'vänskap' kvar. Vana, närhet och trygghet misstogs för kärlek.

Btw, har du kvar din 'bittra presentation'? Hur funkar den?