Hur överleva i nätdejtingdjungeln?!

jag brukar som sagt hata det, brukar få panik! men det var verkligen inte jobbigt. jag började också att snacka först men sedan kände jag att det faktiskt inte gjorde nåt att det blev tyst.

Nu har jag två killar jag är lite intresserad av hmm
De har båda olika kvaliteter...dock är det nog den ena som leder än så länge...men jag vet inte hur jag ska göra. Om jag ska dejta nån eller om jag ska vara singel?? Svårt som fan!

jag har varit på dejt med båda redan

shit det ska jag börja med. skulle vilja sätta upp alla på rad och jämföra!

haha nä men den ena var han jag dejtade i går och den andra är han jag dejtade flera ggr innan jul..

Har försökt analysera dem lite och den ena leder rätt bra...det är han jag träffade några ggr innan jul. Jag backade ju dock för jag hade så rörigt i mitt liv med mitt x och allt. Det har lugnat sig lite. Problemet är att denna kille redan är kär i mig (efter ca 4-5 dejter). Jag blir lite stressad då jag har en separation bakom mig under 2011. Det är mkt som sätts på spel igen och jag har barn...

Den andra killen var han jag var på dejt med i går. Han verkade väldigt bra i går men när jag analyserat det hela så ställde han nästan INGEN fråga till mig. han undrade inte nåt utan han bara lät mig snacka. Det var ju tyst många ggr, även om det inte var en otrevlig tystnad som jag sa igår så känns det ändå märkligt att det är tyst på första dejten. Borde ha massor att fråga om...så jag kände det som om han inte var direkt intresserad...

Ska börja dejta mitt gamla span igen. Vi var på 4 dejter men nu känns det mer som det är som par vi ska försöka :) får se hur det går.

Måste rådfråga er

Jag träffade ju en kille under 2-3 veckors tid, sedan fick jag lite kalla fötter. mest pga att det är väldigt rörigt i mitt liv med mitt x som mår dåligt mm.
Jag har mått väldigt dåligt pga detta en längre tid då han inte riktigt kan ta hand om barnen osv. Det tar väldigt mkt energi från mig mm

Jag sa efter 2-3 veckor att jag inte pallade. Att jag tyckte mkt om honom men att jag behövde få vara själv lite och ville inte göra honom ledsen med att ställa in dejter eller inte kunna ses etc.
Han blev ledsen men sa att han hoppades vi kunde höras av om några månader igen.
PÅ nåt sätt dras vi till varandra och jag gillar honom. han är lätt att snacka med, vi är rätt lika i vad vi tycker om , vad vi vill etc.

Jag hörde av mig till honom igen efter att jag och exet haft ett ordentligt snack osv och jag kände att jag var mer redo att liksom gå vidare...
Jag sa att jag ville träffa honom o så. Jag har hela tiden sagt att jag vill ta det lugn. Nu sa jag att ajg ville börja dejta honom igen och se hur det kändes. Tycker ni att jag bör poängtera för honom igen att jag verkligen vill ta det lugnt eller blir det för "tjatigt" som att han tror att jag inte vill träffa honom alls?
Jag är rädd att han nu tror att vi är ett par och liksom "kör på" så jag blir stressad igen...

det tror jag för han uttrycker sig så när vi snackar...men vi får väl se hur det blir på onsdag...

Antar att det till viss del är till mig
För mig handlar det inte om känslor till mitt x utan att mitt x mår dåligt och jag har barn tillsammans med honom så jag kan inte bara dra och skita i det. Detta gör att en del energi har gått till att få saker och ting att funka mellan honom, mig och barnen för att jag i slutänden ska slippa allt tjafs.

Vi har ju barn ihop och jag måste därför ha kontakt med honom. Mitt primära mål är att barnen ska få träffa både mamma och pappa och det måste jag jobba utefter, men för det inte sagt att jag inte vill träffa någon som JAG kan trivas med.
Så det kan finnas olika orsaker till att x:et spökar, annat än känslor. Det hejtar ju en inte att träffa någon att bli kär i, dock kan det ta energi...