Skadeglad - Ta Dig I Röven!

De senaste 8 månaderna har mitt liv varit värre än vad många ens kan föreställa mig och många av mina vänner har skrattat åt det absurda i situationen; som att jag bröt foten så illa att jag behövde åka ambulans, bli opererad, få en massa metall i foten samt ha gips i 8 veckor strax efter att jag återhämtat mig från graviditeten från helvetet som slutade med kejsarsnitt för att jag inte skulle förblöda ur näsan och blev sövd direkt efter att jag fått säga hej till mitt nyfödda barn för att de opererade näsan.

Så, det är skillnad att skratta i en nattsvart situation och att skratta när någon, som du TS , har sönder sin nya fina tröja.

Jag tycker helt enkelt att det är ok att skratta åt det mesta som man skulle kunna skratta åt om det gällde en själv.  Kan man inte skratta åt sig själv är det helt rätt att inte skratta åt andra med.

En del kan börja skratta för att det blir en mindre chock att se någon t ex trilla och för att de inte riktigt vet hur de ska hantera situationen.

Sen beror det ju mycket på vem som trillar osv med. En okänd skulle jag iaf inte skratta åt så, men har haft kompisar som gjort dråpliga vurpor där man kiknat av skratt på vägen fram för att hjälpa dom upp.

Jag tog inlägg 100 000