Aprilbebis 2012
TusenTankar skrev 2011-12-06 18:27:56 följande:
Jag är fortfarande i fasen då jag skjuter upp på alla tankar kring förlossning... Så det går inget vidare :( men när jag läst inläggen ovan så känner jag inte direkt igen mig i att jag är rädd för själva smärtan. För mig är det hela "situationen", den utlämnande biten att behöva hjälp av andra och vara den sårbara. Känns konstigt då jag jobbar inom vården och alltid varit den som tagit hand om andra. Eftersom jag lever med våldtäkt i historiken så gör denna situationen sig inte lättare och detta är ju den största biten. själva tanken på att någon ska stå å sy, mäta och hålla på mellan mina ben kan få mig att gå och kräkas. Känns som att man har fått ett BF för ett övergrepp inplanerat. Missförstå mig rätt nu... Såhär tänker jag om jag tänker på själva förlossningsprossesen. Men jag vill ju självklart kunna föda mitt älskade barn vi ska få. De flesta lär säga : väl där kommer du vara så fokuserad eller ha så ont att du kommer inte bry dig om allt folk osv. Jag tror och hoppas det stämmer. Men det är själva tiden fram tills dess som är sååååå jobbig OM jag tänker på det.
Som sagt, hatar att prata om det och drar mig för att behöva ta upp det med bm (som vi bara sett 1 gång).
Jag hade lika många hemska tankar innan förlossningen. (Har dock inte din historia) Ingen j***la student skulle få röra mig och absolut ingen karl skulle va inne i rummet där jag låg och fläkte ut mig. + en massa andra tankar. Var otroligt stressad. Men som sagt av någon konstig anledning ändrade jag mig helt när jag låg där. Låg inne 12tim ung så jag hann med en hel del olika personal och väldigt mga studenter grävde i mig. : P Börja tänka att jag hellre ser till de får den bästa praktiplatsen innan de blir färdiga barnmorskor än att de alltid bara stått bakom hela tiden. :) Hoppas du får lite lugn inom dig fram till förlossningen.
/K
