Storkusinerna taskiga

Jag förstår de här storkusinerna helt och fullt! De är 10 och 13 år och tycker såklart inte det är alls kul att behöva dras med en 4-åring. Du kan inte heller begära att de ska ta med din dotter i allt de gör, för det ska de inte behöva göra heller. När du själv var 13, hade du tyckt det var kul med en moster som prackade på dig sin 4-åriga dotter och mer eller mindre krävde att du skulle leka med henne så fort ni träffades? Jag håller med din syster helt och hållet här, du får helt enkelt ta hand om din dotter själv fortsättningsvis.

Har läst några av inläggen och är jättedubbelt inställd. Visst hade det allra bästa avrit om storkusinerna hade haft den medkänslan att de kunde låta kusinen vara med och delta på sina villkor. Samtidigt är de stora och vill säkerligen umgås som de äldre personer de är.
Finns det någon möjlighet att du kan vara med och delta i spelen/lekarna med din dotter för att försöka hjälpa henne att komma in och kusinerna att se att hon inte bara är en "liten unge"?

Jag vägrar utsätta min dotter för det utanförskapet, det ointresset från de älskade kusinerna! Så är det bara!
Om mina systrar vidhåller sina ståndpunkter får umgänget hållas till ett minimum!

Det handlar verkligen inte om att jag inte kan eller vill ta hand om min dotter!

Då är det ditt val. Du kan inte tvinga någon annan att vara intresserad av ditt barn. Leta upp kompisar i ditt barns ålder i stället för att kräva att kusinerna ska ändra på sig! Bara för att de råkar vara släkt så betyder inte det att de automatisk måste älska din dotter lika högt som du gör.

Alisa, jo jag får väl göra mitt bästa när vi väl träffas. Får väl sätta igång nåt jättekul med mina barn för att locka in de andra. Vem vet - de kanske inte får vara med!!

Nej, jag måste agera vuxet, men det är skönt att ventilera ilskan ibland.

Du har alltså ingen som helst förståelse för att de här tjejerna som är 6 och 9 år äldre än din dotter, inte tycker det är speciellt kul att behöva leka med henne så fort ni träffas? Lekte du själv med 4-åringar när du var 13? Kommer du att kräva av din dotter när hon är 13 att hon ska leka med barn som är 9 år yngre än hon själv? Det handlar inte om att uppfostra barn till att vara generösa, det är en helt naturlig grej att en tonåring inte tycker det är kul att tvingas underhålla en 4-åring.

Jag håller helt med Idun. Jag har fyra barn med stor spridning. De är också alla yngsta kusiner så de har periodvis varit de "jobbiga", men de har naturligtvis alltid fått vara med sina äldre kusiner när familjerna träffats. När sedan de stora kusinerna fick barn, så var det mina barns tur att bjuda igen. De fick engaggera sig i de yngre.

Jag tror att det finns ett stort värde i att kunna lära sig att umgås med många olika typer av människor och att även  i takt med stigande ålder, hålla tillbaka sina egna behov och sätt andras först. Jag tror att det kallas social kompetens:)

Sen måste det finnas en balans. Där får man som förälder till de yngsta barnen vara uppmärksam och se när de stora "fått nog", och ta de yngre barnen därifrån. Man bör även uttryckligen visa sin tacksamhet mot de äldre som tagit hand om de yngre.

Jag tror inte du kan göra så mycket mer än vad Idun föreslagit, dvs fostra dina egna barn till att bli toleranta och generösa. När dina syskonbarn låter din dotter vara med, så kan du passa på och berömma och tacka dem extra mycket, så blir de kanske dels uppmärksammade på att det betyder mycket för dig och din dotter, dels positivt förstärkta, dvs chansen ökar att de vill göra det igen.

Lycka till
M

Ja det väljer du ju helt själv såklart. Jag förstår verkligen inte att du är så totalt oförstående inför att en tioåring och en trettonåring, en tonåring, inte tycker det är kul att tvingas dra på en fyraåring.

det verkar som storkusinerna har kommit på det där med kompisar o ser det före deras 4 åriga kusin som i deras ögon är en liten "plutt i deras ögon . sjklart tyckte de storkusinerna när hon var mindre att hon var söt , hon var ju en bebis , nu när din 4 åring är lite äldre så är det inte lika kul.

Jag har en kompis med motsatt problem,där jag tänkjte nämna den lösningen de kommit fram till. Sonen är en stor kille och har massa småkusiner som tyvärr inte är särskilt uppfostrade (och detta är inget menat mot ditt barn, bara för att förtydliga), men där har min väninna bestämt att så länge det är jobbigt så kommer de inte umgås mer än vid kalas. Kanske kommer de umgås mer senare när barnen växer och samma lösning kan man ju tänka i ert fall. Kusinerna kommer att (förhoppningsvis) mogna och din dotter kommer att bli äldre och kunna umgås på ett annat sätt.  

När det gäller ens egna barn som blir orättvist behandlade är känslorna sällan vuxna, mogna och genomtänkta