Samsovning när tvåan anlänt

Kul läsa att fler gör som vi

Vi har våran 160-säng samt en 90säng som vi bundit i hop, står intill ena väggen där lillebror 1,5 år sover, sedan jag också storebror 3,5 år. Sambon försöker få sova bredvid mig ibland men våran supermammiga 3,5åring tillåter inte det särskilt ofta så sambon sover längst ut. Fungerar kanonbra. Vi får alla plats och sover gott i 2,5 meter säng.
Jag har sängbordet bakom sängen så jag bara sätter mig upp när jag tänder lampan eller ska ställa bort vällingflaskan.

Eftersom det finns ett gäng kloka samsovare här tänkte jag höra om en annan sak.

Var ni överens med eran sambo från början ang. samsovning?
Här hemma börjar nämligen min bli lite för färgad av sin familj ang "det är väl dags att Arvid sover i egen säng nu..?" och jag delar juh inte alls dom tankarna...

När vi pratar så verkar det som han håller med i mitt resonemang osv och det handlar inte om att han själv inte får sova för han sover som en klubbad säl

Mysanochmimer: Vi nattar alltid våran 3,5åring i hans säng och det går bra. Vi sitter där tills han somnar, tar ca 20-30min ibland kortare. MEN, han vaknar ALLTID runt midnatt och vill komma över till oss, ibland går han över till våran säng innan vi hunnit lagt oss, så han sover ju där mest.

Vi tycker båda ändå att det är viktigt att han lär sig att somna i egen säng. Någongång ska han väl kunna sova hela nätter där hoppas vi väl. Han började att nattas i egen säng då han var 14 månader. Vi bytte då ut spjälsängen som han hatade till en barnsäng som han kunde gå i och ur själv. Var inga problem alls då, han har alltid gillat den sängen och sover alltid på dagen i den.
Lillebror däremot har vi inte skaffat någon egen säng till än. Spjälsängen tog vi bort, den fick inte plats då vi ställde in 90sängen så han nattas och sover alltid i våran säng. Vi är dock noga med att han alltid lägger sig på "sin" plats så att han ska förstå att det är hans "säng". Letar på blocket efter en bra barnsäng som han kan ta sig i och ur själv så han också kan börja nattas i egen säng men har inte hittat någon än. Dock känns det inte lika viktigt att skaffa egen säng till lillebror då han inte alls är lika beroende av närhet som storebror. Han somnar alltid själv, utan att man håller på honom.

För att svara rakt på din fråga så har maken och jag alltid varit överrens om att inte tvinga våra barn till att sova i egen säng om de inte själva vill. Så JA, vi har varit överens om samsovning även om vi också fått höra samma kommentarer som ni från omgivningen.

Vi har en lite annan variant. Har en 160-säng som står "fritt" i rummet, alltså inte någon långsida mot någon vägg. Börjar sova pappa-bebis-mamma. Men de nätter storasyster kommer blir det att jag och bebisen lägger oss med huvudena i fotändan. Mamma och pappa på var sin kant och barnen typ skavfötters i mitten. Funkar kanon. Dessutom växlar man ju då "amningstutte" automatiskt =)

Favorit

hoppas få liv i tråden med ett nytt inlägg - vilken bra tråd förresten! vi väntar vårt andra barn om en månad, har en treårig tjej sedan tidigare. har planerat att låta henne fortsätta somna och sova hos oss i vår säng. "problemet" är att vi oroar oss för hur det ska bli med den nya bebisen; kommer han inte väcka vår stora tjej när han vaknar på natten? vi har skaffat en säng till bebisen att "hänga på" vår dubbelsäng som är öppen mot dubbelsängen så stortjejen inte rullar på bebisen (hon är väldigt rörlig på nätterna). hon är extremt mammig nattetid, känner om jag försvinner på en gång o vaknar då o är otröstlig. när hon vaknar av drömmar eller måste gå upp o kissa är det bara mamma=jag som får följa med henne eller trösta henne...vad händer om jag då ligger o ammar ? mycket tankar o funderingar...hoppas få några råd här!

Vi hade äldsta på ena sidan (låg i egen säng men som stod kloss i kloss med vår) och bebisen har fått ligga mitt emellan mig och pappan.

Kajsaliten: Min erfarenhet är att stora barnet vänjer sig ganska snart med all nattaktivitet och även skrik, äldsta började till och med somna i lugn och ro av sig själv medan jag tog hand om en skrikande lillasyster Kort sagt, de kanske blir störda till en början men de vänjer sig.

Din dotter är ju så pass gammal så hon ska i allra högsta grad kunna förstå att du är upptagen om hon behöver hjälp, ni får prata med henne om detta innan och få henne att förstå att det kommer bli pappa som får vara med henne mer och i första hand hjälpa henne den första tiden när bebisen är ny. Det har fungerat ypperligt för oss, det blir automatiskt så att pappan tar den stora medan mamman tar den lilla, särskilt då såklart om man ammar.

Jag har funderat lite i samma banor som dig Kajsaliten, men känner som vittra skriver att det kommer nog gå fort att sonen vänjer sig vid allt bök och stök med bebisen, jag hoppas det iaf

Sonen blir också ofta ledsen om jag är upp på toa på natten och han vaknar till, men vi jobbar på att pappa ska "duga", ibland funkar det ibland inte