Samsovning när tvåan anlänt

Vår lillkille somnar oftast i sin egen säng, spjälsäng som står vägg i vägg med vårt sovrum. Vi nattar honom där, ligger kvar tills han har somnat, vilket kan ta allt mellan 5 - 30 min. Oftast vaknar han kring midnatt och vill komma in till oss, men ibland nattar vi också i vår säng när han visar att han absolut inte vill ligga själv. 
Både jag och maken tycker att det är jätte mysigt med sonen mellan oss, men tyvärr sover inte maken så bra och eftersom han dessutom jobbar skift är hans sömncykel redan rubbad så nu har vi löst det så att vi har ställt en barnsäng (växasäng) i direkt anslutning till vår säng, så förhoppningsvis ska sonen kunna somna om där på natten när han kommit in till oss. 
Storasyskonen som är 7 och 10 har däremot ratat oss helt, de sover gott i sina egna sängar hela natten. 

Min dotter har en juniorsäng intill våran säng och somnar i den på kvällen - vill hon ligga nära så lägger jag mig i den med henne. Trångt men det är ju bara en stund. På natten vill hon komma till mig, det får hon men jag lägger mig så att hon ligger på min sängkant eller i sin säng. Då hamnar hon till slut i sin säng igen när hon sover.

Bebisen kommer om 3 månader och jag överväger att ligga kvar som vi gör och ha bebisen mellan mig och sambon. Alt blir att byta plats och ha dottern mellan oss och bebisen ytterst/i junoirsängen. Men det allra bästa vore om sambon kunde ta över min plats i sängen hos dottern så att jag kan ligga längst in och ha bebisen på vilken sida jag vill. Det får tiden utvisa, vad som passar oss bäst då.

Vad bra att det redan fanns en tråd om detta! Vi har en pojk på 1,5 och väntar syskon om 2 mån. Sonen sover mellan oss i 180-säng, och då är den full eftersom han ofta ligger på tvären å rumlar runt en del. Vi trivs bra med att ha honom nära, och överlag sover han väldigt gott också. Men så funderar jag på hur vi ska göra med bebisen... Ska h*n ligga bredvid sonen eller på min utsida? Ska vi ha en trippelsäng för att få plats? Kommer barnen att störa varandra? Hur ska sonen reagera när jag ska natta bebis också, och inte bara han? Kan lämna syskonen ensamma när de somnat i sängen eller ligger ni kvar?

Jag har också klurat på detta sen jag hittade denna tråd och nog landat i hur vi ska göra. Vår dotter kommer att bli 3 när syskonet anländer och hon sover första delen av natten i egen säng vid vår fotända och kommer sedan upp och ligger mellan oss i 180-säng.

Vi kommer att ta en spjälsäng som går att ta bort ena långsidan på och se till att den madrassen hamnar i jämnhöjd med vår säng (höja benen eller montera botten på lagom höjd på nåt sätt - alla detaljer är inte lösta än ) och sedan fästa den i sängen. Det blir i princip som att bredda vår säng, men eftersom vi inte får plats med det så är detta en OK lösning. Känns bra också att ha alla spjälsängssidor mot golvet så att inte lillbebben druttar ur. Tror att det kan vara bra att ha mig mellan barnen också för att undvika onödiga konflikter om vem som ska ligga bredvid mamma och oavsiktliga sparkar från storasyster.

Planen ser ut så här här än så länge:

Vi kommer bredda sängen med en 80säng till, dvs det blir spjälsäng-180säng-80säng
Bebisen hamnar på min ytterkant, dvs "i" spjälsängen, storebror mellan mig och pappa och pappa i nya sängen, typ

Hej alla samsovare, kul att det fanns en sån här tråd. Har själva gått och funderat på hur vi ska göra när tvåan kommer i januari. Ettan har sovit hos oss när han velat sen han föddes och det har blivit lite till och från. Nu det sista har hans säng stått i fotändan av vår säng och så har han krupit upp och lagt sig mellan oss någon gång mitt i natten. Det har funkat bra även om det inneburit att man kan vakna på morgonen och så ligger han och sover på våra fötter... Planen för när tvåan kommer är att ha ettans säng mot våran fast på pappans sida så att ettan kan krypa upp och sova jämte pappa för att jag ska kunna ha frihet att lägga tvåan på vilken sida jag vill när jag ammar. Min sida av sängen ställer vi mot en vägg. Med ettan var jag pga mjölkstockning tvungen att byta sida ganska ofta på natten och risken är nog ganska stor att det blir likadant igen.

Vi ändrade runt i sovrummet nu i helgen och ettan har nu vaknat två nätter och varit väldigt förvirrad över vart han ska ta vägen. Efter att ha gått ur sängen och letat runt lite i rummet halvsovandes har han gått tillbaka och lagt sig i sin säng. Jag hoppas att han ska vänja sig och kunna hitta upp och lägga sig jämte pappa men vi får se hur det går.

Vi har också varit lite oroliga för hur det ska gå att ha två barn i samma rum. Vi hoppas att det ska funka men om inte får pappa och ettan lägga sig i ett annat rum. För er som har två barn i samma rum, hur har det funkat? Hur lång tid har det tagit innan dom vant sig? Några tips, trix?

Vilken trevlig tråd :) Vi har en 20-månaders o en 6-veckors o sover oftast barn, vuxen, barn, vuxen i spjälsäng med öppen sida (stora killen), 180-säng och till sist en liten extra sängbit som går in mot väggen o där det är tänkt att lillebror så småningom ska hamna.

För oss tog det ca två veckor innan stora verkade bekväm m lillebror o extra stök. Nattningarna funkade inte alls, men själva nätterna var mer okej redan fr början. Till slut slutade vi natta stora o så fick han vara uppe till vi lade oss el somna i soffan. Nu nattar vi lite senare än innan lilla kom, ibland fortfarande i soffan, och sen är lilla uppe med oss tills vi lägger oss. Snart kanske han kommer att somna lite tidigare o då kommer jag att lämna dem i varsin ände av sängen.

Tips... Lyssna på vad stora barnet vill och låt det styra. Om det går att vara en förälder m vart barn är det ju det bästa. Här har stora nu bytt till pappa när han vaknar på nätterna el när han slår sig. Han vet ju att jag inte alltid finns där. Gör lite ont i mammaegot, men är samtidigt härligt att inte längre vara enda alternativet.

(Alexi: ja, jag vet att det är illa, men alltsomoftast händer det ändå här att båda barnen ligger bredvid varandra i mitten. Om lillebror ammat på den sidan sist o storebror krävt att få klättra över pappa. Så det går också även om det såklart inte är optimalt...)

Kul att höra att det är folk som får det att funka med två barn i samma rum. Trodde innan att det skulle vara helt kört. Det gör det ju inte bättre när man pratar med släkt och vänner och dom tittar på en som om man är dum i huvudet när man säger att vi vill testa att sova alla i samma rum. Jag är nu i vecka 34 och ettan har vant sig vid att krypa upp och lägga sig jämte pappa istället för i mitten. Lite tråkigt att jag får mindre mys men vi tar igen det vid andra tillfällen.