Trash-tråden

Det är jobbigt med hund och små jag vet, jag hade hund innan som jag tog bort strax innan jag blev gravid, då kastade min mormor in sin hund till mig med motiveringen att jag ändå skulle ärva byrackan om tant dog och nu fick jag mitt arv tidigare, tack för den! Nu snackar vi totalt ouppfostrad tanthund här, jag hade graviditeten på mig att få henne att uppföra sig som en hund, det gick! Skam den som ger sig.. Så kom mini då och allt var väl, faktiskt det fungerade ganska fint mkt pga att hunden var liten och vi kunde träna mkt hemma osv. Sen dog min kusin för 2 år sen, precis idag är det 2 år sen

Jag har en skitkväll idag, egentligen vill jag försöka supa mig kalasfull, gråta som ett jävla barn och lyssna på damien rice- 9 crimes 700 gånger, dansa till sofie B hawking och minnas min och kusinens barndom och ungdom och allt och bara få ha sorg. Men det går inte, jag får alltid hålla tillbaka den, för jag kan inte rasa, har inte råd att rasa, för det finns ingen som kan ta liten så jag får deppa ihop.
Så här sitter jag liksom

Om det är till någon tröst så har jag sorg också. Det har jag haft i många många år över min kusin. Kommer aldrig bli kvitt gråten som har fastnat i halsgropen och som vägrar släppa taget om mig. Enda gången jag riktig grät ut var nu i somras när jag besökte hans grav. Åh, fan. Nu börjar jag gråta.

