TheCoopers skrev 2013-07-09 08:17:11 följande:
Ja tre fina tjejer .. snart 13år , 7år och 17 månader redan ! Tiden flyger förbi
Ja det där är svårt .. alltså visst har jag älskat förr men när vi träffades så kändes det så himla lätt och rätt från början . Det var liksom inget knössel eller problem eller spela några spel . Det var ärlig och passionerat och roligt sådär från första stund
Hade jag inte upplevt det själv hade jag nog sagt att det bara var en massa trams ! hehehe !
ååå jag förstår dig verkligen ! det är jävligt tufft emellanåt ! Jag beundrar alla ensamma föräldrar

det är onekligen enklare när man är två .
Jag är helt säker på att du gör ett fantastiskt jobb och att den där människan som är ämnad just för dig står runt hörnet och väntar
PUSS !
Låter underbart. Och jag förstår precis. Jag var en sådana som sa just "trams" till sådant. Och några år senare så älskar jag tramset! Haha...
13, 7 och 17 månader, då har du snart en utmärkt barnvakt till den lilla
Jag tycker inte att ensamma föräldrar är något att beundra, man gör ju bara vad alla andra gör (och på FL har jag blivit anklagad för att jag inte "planerade" bättre för mitt barn och min relation med hennes pappa haha!). Dessutom har jag ju bara en dotter så hon har ju haft det ganska lyxigt med uppmärksamhet. Mitt problem är nu liksom att jag vill uppmuntra självständighet. Hon måste hjälpa till ganska mycket hemma, men jag märker att hon på andra sätt lutar sig mot mig i väldigt mycket. För hon är så van att jag alltid är där som hennes trygghet. Sedan vet jag inte vad andra 11-åringar får göra hemma, men jag skickar lätt min dotter till affären för att handla åt mig, ansvara för städningen i sitt rum, ta sig till och från olika aktiviteter själv (eller med en kompis) osv.
Men det kanske är normen, jag vet inte...
Oavsett så tycker jag att alla föräldrar som gör ett bra jobb ska beundras
Det jag saknat mest är just sådana där stunder som man velat dela med någon man älskar! Första steget, första ordet, semestrar, teateruppvisningar, du vet...jag ser framför mig en man och en kvinna som skrattar tillsammans, ser på sitt barn och bara förundras över det vackra de skapat och SHIT vad töntigt det låter. Verkligheten ser såklart inte alltid ut så. Men ibland...?
Jag har iaf sluppit bråk om blöjbyten, vem som ska gå upp på natten och vem som ska fixa middagen haha!
Älskar att se min fina dotter växa upp och känna att hon nog faktiskt är en finare människa än vad jag är. Hon är så ödmjuk och empatisk.
Men tack för dina snälla ord. Och detsamma såklart.