Inlägg från: Nice Girl Wrong Place |Visa alla inlägg
  • Nice Girl Wrong Place

    Trash-tråden

    Läste nyheterna på DN.se nu på morgonen...

     "– Jag litar inte längre på vad de säger och jag tänker inte låta min bebis bada i det här vattnet, säger Johanna som i förra veckan blev mamma till Oliwiah."

    Mvh,
    Mharijah 


    'Come to the edge', He said. They said, 'We are afraid'. 'Come to the edge' He said. They came, He pushed them...and they flew.
  • Nice Girl Wrong Place
    http://www.aftonbladet.se/kultur/bokrecensioner/article17042234.ab
    Tankar, den som orkar läsa?

    Det jag känner är lite trist är att det, liksom i allt, går mode i dessa saker och böjelser. 
    Däremot tycker jag att det är kul att folk börjar experimentera lite med sitt sexliv, mer sex åt folket liksom.

    Men jag är så övertygad om att dynamiken mellan en dominant och en undergiven och allt som finns däremellan är väldigt svårt att förklara och skriva en bok om (bevisligen!). Jag tror att om man själv inte varit på den där platsen blir det bara torrt och konstigt när man försöker skriva om det.
    Tänkte testa denna bok, vända roller,  http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9185000477
    Skulle skriva något mer skitviktigt, men nu blev jag avbruten av min dotter haha...
    'Come to the edge', He said. They said, 'We are afraid'. 'Come to the edge' He said. They came, He pushed them...and they flew.
  • Nice Girl Wrong Place

    Jo just det. Tänkte säga att de känslor jag tycker stundvis är lättast att relatera till är de i "Secretary".
    Hennes djupa önskan, nästan desperation, att få känna (fysiskt och mentalt), allt det där underbara.

  • Nice Girl Wrong Place

    PM;

    Jag tycker att de känslor hon har i filmen (som jag beskrev i inlägget) är myyyycket enklare att förstå än t ex Anas i 50 shades, som jag inte för en sekund förstår.
    Jag tolkar Secretary som att hon genom smärta upptäcker njutningen, smärtan gör ju henne kåt. Kanske är det förnekelsen av detta och iom det en del av sig själv som gjorde henne olycklig.
    För det omsätts ju inte alls av Edward, som något destruktivt, tvärtom - hon blir lycklig.

    Och han är en man som inte riktigt vet hur han ska hantera sin dominans, är nästan lite rädd för sina behov, men som tillsammans med henne och hennes starka behov, börjar känna att det är ok.
    Jag ser honom inte som känslokall utan rädd, rädd att hon inte ska klara av hans stark drift och sedan lycklig över att de båda finner varandra i det helt fantastiska samspelet.

    Gulligt, romantiskt och helt fantastiskt.

Svar på tråden Trash-tråden