God doesn´t make mistakes

Att kvalitetskolla foster det är att ifrågasätta en grupps existens. Som dom med Downs syndrom.
Det är inte lika värde.. hur ni än vrider och vänder på det.

Det är ett faktum som talar för sig själv.

Åh, du anser alltså att personer med funktionshinder inte ska skaffa barn? Vem är det nu som kör med nazimetoder?

Jag står för det. Är ganska tydligt om man läser alla hennes inlägg och hennes blogg.

Jag tycker att det är synd att diskussionen hamnar där.

Hm. Jag för min del tycker att den här tråden börjar bli lite obehaglig, med inlägg som ditt här ovan. Det insinueras en himla massa märkligheter angående TS intentioner, allt från att hon inte ens har några barn (är ett troll) till ifrågasättande av hur tidigt hon lagar frukost till sina barn - och nu att hon är uppmärksamhetstörstande och att hennes dotters DS passar in på grund av detta. Jag tycker att det är en fullständigt värdelös debatteknik och det tar helt och hållet fokus från sakfrågan, men det kanske är meningen. TS åsikter är ingalunda chockerande, utan är absolut i ropet just nu från alla möjliga håll och kanter. Man behöver inte hålla med henne för fem öre, men att reagera med angrepp på hennes person och - i förlängningen kärleken till hennes dotter - är tamejfan patetiskt. 

Jag tror att ts är väldigt glad över att ha ett barn med ds, då får hon chansen att stå i centrum. Det är nog det allra viktigaste för ts, inget annat.

Jag  har försökt förklara för ts att det är inte så lätt att leva själv med ett funktionshinder, vilket som. Men ts bara svarar att hon är lycklig för sitt barn.

Jag tror att det finns olika sätt att betrakta det hela på. Som förälder till ett barn med DS tror jag att man ställs inför helt andra frågeställningar än människor som inte har funktionshindrade barn. Jag tror att det här som ragatan tar upp i sitt inlägg är frågor man börjar bolla med, i någon form. För oss andra är det lättare att avfärda fosterdiagnostiken och aborterna som alla människors fria val och där sätter vi punkt. För en förälder av den här sorten är det inte lika enkelt. 

En av mina närmaste vänner har en dotter med DS och min vän arbetar med att föreläsa om just DS, om alla dessa myter som florerar, om hur vården borde anstränga sig att bemöta dessa föräldrar, om vad hon anser om den här fosterdiagnostiken - och hon får väldigt mycket uppmärksamhet för det. Det vore synnerligen förenklande att tro att hon använder sin dotter för att få uppmärksamhet. Jag ser den som att hon använder de erfarenheter som livet har givit henne, för att sprida det budskap hon anser vara viktigt. Varför kan det inte vara samma sak med TS? Man behöver inte hålla med henne, men att avfärda hela hennes karaktär känns märkligt. De flesta använder sitt eget liv och sina egna erfarenheter som grundstomme för det vi anser vara rätt.  

Hon är ingalunda ensam om dessa åsikter, jag tycker att det finns många poänger i att vara försiktig med hur man använder dessa tekniker - just med tanke på vad slutresultatet kan bli. Det innebär inte att jag tycker att alla som tar tester på sitt foster är någon sorts Alva Myrdahl, men att diskussionen är viktig.