StockholmsMammor till SeptemberBarn
Blomman: Känner igen det du skriver till Sanna... Aston är ju en så "snäll" bebis, lätt att älska som du skriver. Sitter/ligger nöjd där man placerar honom, somnar lätt i sin säng/vagnen eller i famnen, lyser upp i världens största leende om man pratar eller tittar på honom. Urgullig helt enkelt. Dexter är ju också urgullig förstås, men testar en lite mer psykiskt och fysiskt... Just språket tror jag är en stor källa till frustration. Dexter har börjat prata lite mer (riktiga ord) nu, men fortfarande är det mycket jag inte förstår och du blir han jättearg och frustrerad, kan lägga sig på golvet och bara skrika rakt ut. Nu går de utbrotten över fortare än förut, där runt 18 månader kunde de vara i över en timme, gick inte att avleda eller göra nåt, bara härda ut. Kul kul. Men, det blev bättre som sagt! Skönt är väl ändå det, att allt bara är faser! Inget av det här jobbiga som man går igenom kommer vara för evigt.
Idag fyller jag år. Ingen super-födelsedag direkt, jag har halsmandlar som pingisbollar och känner mig allmänt risig. Henrik är i skolan som vanligt, och jag är själv hela dagen med smågrabbarna, då förskolan är stängd idag för planering... Dexter hade dessutom feber igår när jag hämtade han så blir svårt att hitta på något med dem... Så blir hemma. Ikväll så ska min mamma vara barnvakt en stund så jag och Henrik kan gå och käka middag. Jättetrevligt men hade ju helst velat vara frisk liksom... Blä.
Frelin: Ja, det låter ju snabbt. Men det är ju bara du som kan avgöra vad som är rätt för dig (er), så grattis! Vad tycker din nya om att du har en liten bebis? Är han van med barn? Ska ni flytta ihop?