45 år och planerar IVF

Ha ha, förlåt Finafina, men jag gapskrattade när jag läste ditt sista inlägg om ditt tuggande, jag skrattar fortfarande... Det var riktigt förlösande i all oro. Förstå mig rätt, jag skrattade inte åt dig, utan åt din humor. Jag har själv tuggat i mig alltför mycket under helgen. Dessutom en massa godis och sött som jag egentligen inte ens längtar efter. Oxå varit på en liten promenad. Det får bli skärpning efter helgen. Kram.

Tack Lully! Hoppas du och bebisen bara mår bra. Läste att du höjt dosen Prednisolon och mår bättre, inte så svullen och så. Hoppas det fortsätter så också. Kramar till er.

Söta Snart Lycklig hehe ja tugga bort ångesten har jag förstått att jag inte är ensam med...men det är ju lagom kul när magen står ut i alla hörn och man inte kommer i jensen Min mamma ringde och tackade för middagen och berätta att svärmor hade tyckt att min man hade blivit alldeles för tjock, (alltså  hans mamma sa det om sin son) diplomatisk som jag är berätta jag det för min man  hehe, tjejer, det är inte bara vi som kan få tjock ångest kan jag meddela  han såg ut som ett åskmoln och nu ska han ut och jogga hehehe... sorry och han har bara gått upp 8 kg....

Vi får peppa varandra det är ju enkelt att dra på sig några extra kg när man åker emotionell bergodalbana och dessutom sprutar kroppen full med hormoner...

har tagit infoloc nu flera dagar i rad och det känns bra att göra något som kanske kan hjälpa funderar på att bestätta Dhea (?) också

Kram

Tunikor och knappen ej knäppt i jeansen. Det är min melodi. Det är ju ingen risk att byxorna ramlar av 

Haha snart lycklig kram

Ha ha här är en till som svullat hela påskhelgen. Mat o godis har jag tryckt i mig.

Hoppas påsken bra myran? Kram
 

Finafina, tack vi har haft en superskön långhelg på landet. Och du, hur har du det?

Det har varit bra helt slut på långfredagen sov halva dagen men super mysigt kram

Ego: Så här känner jag nu. Jätterädd för att testa imorgon. Ännu inget blod, inte ens ngn färg på crinonepinnen. Det är ju jättebra, men...... Varför skulle det gå denna gång, när det inte funkat tidigare? Nu är jag ju dessutom äldre. Vad hoppas jag egentligen på? Jo, mirakel, för det är just mirakel eller inte som det handlar om. Säg mig, hur ofta sker mirakel? Inte ofta, men visst de händer. Jag är livrädd, för jag vill så gärna. Det är min allra allra största önskan att bli gravid och få föda ett levande och friskt barn. Vad är sannolikheten? Min allra största rädsla är att förbli barnlös. Aldrig få uppleva en graviditet, aldrig få vara mamma. Jag är så rädd och gråtfärdig. Jag vill inte testa, vill vara kvar i hoppet. Vill inte se ett negativt resultat en gång till! Denna gång skiljer sig fr tidigare behandl. Korta istället f långa metoden, assisted hatching, färska spermier istället f frysta. Intagit Inofolic och även DHEA ett kortare tid. Kortison och Fructus Femina, s k babyklister (båda togs även vid misslyckade FET). Det är att jag inte fått mens ännu och det som skiljer sig fr tidigare behandl enl ovan, som ev vissa korta stunder kan ge mig lite hopp. Jag vet också att det kan vara progesteronet som skjuter upp min mens eller möjligen Fructus Femina. Ingen ditekt mensvärk sedan igår kväll. Bra eller dåligt? Tyvärr överdriver jag inte, utan känner verkligen denna hopplöshet och rädsla. Tro dock inte att jag inte är glad f chansen, fullt medveten om att alla inte kommer till ET. Jag förringar inte det på ngt sätt. Deppigt för er att läsa, men skönt att få skriva av mig. Nu återstår att se om det imorgon blir ett fall in i det bekanta djupa svarta hålet eller min lyckligaste dag hittills i mitt liv. Kramar till er alla som orkar läsa!