Vi har några namn men favoriternaär Liliana eller Emilio. Storasyskon heter Maia o Mateo. Jag ska på kontroll av tappen den 26mars...de ville inte göra någon tidigare för de ville inte oroa mig i onödan?!? Som att ovissheten inte oroar mig liksom...
Ja hu för mig låter det som en mardröm med svärmor...hoppas ni inte har ihjäl varandra ^^ här har jag sluppit träffa den elaka manipulativa häxan sen i oktober o lär väl slippa henne tills bebisen är född iaf...om inte längre, beror på om mannen tillåter henne komma hit på besök eller inte...han vill inte veta av henne.
Tycker framförallt det är tråkigt att svärisarna inte sagt något alls om denna bebisen...de fick veta för ungefär en månad sen via vår dotter som berättade...men de bytte snabbt samtalsämne o har inte kommenterat det alls...men lika bra det än att få höra elaka ord m hur vi förstör våra liv (eller rättare sagt hur JAG förstör min mans liv, för han kan ju inte varit med på detta utan det måste ju varit jag som tvingat honom!)
Min man är inte svensk ska tilläggas...det är lite kulturkrock där med hur svärmor anser sig att jag ska bemöta henne och hur mycket hon ska få bestämma över våra liv...jag är en självständig svensk kvinna som inte tänker ge mig för deras gmmaldags sätt att se på allt. Hon skulle vilja se mig som en hemmafru som tar hand om precis allt, mannen ska bara behöva fokusera på jobb o inte göra ett dugg hemma...när jag tog ett nattjobb flög hon i taket för hur skulle HAN klara det...
Kan säga att dt tog 7 långa år innan min man slutligen klippte navelsträngen...vi var isär i 2 år när dottern var liten pga svärmor men hittade till slut tillbaka till varandra o jag har fått kämpa emot att inte ge mig av igen...på bröllopet ville jag knappt se människan...hjälpte inte att de betedde ig rejält illa dagen efter heller o förstörde all vår lycka över att vara nygifta. Har ingen bra relation till min egen mamma heller...det känns trist att inte ha stöd från dom som man räknar med i en familj. Vi får klara oss själva. Med tredje barnet på väg, en autistisk dotter och med min kroniska sjukdom så känns allt väldigt tufft just nu utan stöd....men vi kämpar på och ju mer motångar vi möter, ju starkare blir vi tillsammans