Juni-barn

Men fy så hemskt, jag skulle inte heller känna mig trygg med en sån person i min närhet och absolut inte en aggressiv hund. Här har vi magsjukan deluxe idag...har hittils fått tvätta både säng, soffa och vagn och mår själv som pesten...men bara o bita ihop o ta hand om ungarna.

Andra gången gick på 8 timmar från regelbundna värkar och 4cm öppen, första tog 2 dygn från regelbundna värkar. Så stor tidsskillnad och smärtmässigt var det en mardröm första förlossningen o jag fick epidural tidigt men hjälpte inte. Slutade med sugklocka efter tre timmars krystande. Andra klarade jag mig utan epidural i 7,5 timme, hann alltså bara ha den i en halvtimme och det hjälpte mycket så jag kunde slappna av lite, han kom efter 9 minuters krystvärkar på tre krystningar. Så en enorm skillnad var det för mig...men det är ju så olika för alla.

Imorgon ska jag till sjukhuset för att få en ring insatt för att stötta upp mitt livmodersframfall...är lite nervös men hoppas det ska gå bra. Lutar åt att det blir kejsarsnitt och de kommer operera bort min livmoder sen sjukskriven fram till förlossningen. V.25+3 idag. Ska till ortopedtekniska på onsdag med o prova ut ortroser för fötter och knän, har redan för handlederna. O nästa vecka blir det långresa ner till Lund för utredning...allt känns rätt jobbigt just nu

Jag har en autistisk dotter och såna situationer hamnar vi ofta i. Råden vi fått och som vi märkt är bäst för henne är att ta ett ordentligt tag i varje arm och verkligen kämpa för att få ögonkontakt med henne, och förklara lugnt och sakta vad som gäller, och försöka avleda från det som orsakat utbrottet. I ert fall t.ex ringt och pratat med pappa så han fått förklara att det inte var hans bil. Att lyfta och bära iväg är tyvärr inget bra för ett autistiskt barn....det kan skapa mer rädsla och oro hos barnet. Jag förstår dock att du gjorde det...ibland har man varken ork eller tid att ta "den långa vägen" och reda ut utbrottet. Därför har jag alltid med mig en vagn till dottern fast hon är 6år. Då kan jag sätta henne där när något händer, eftersom hon dessutom är så van vid vagnen så skapar den en slags trygghet och lugnar ner henne lite. Så ett tips är att ha en vagn till henne som hon får vänja sig vid, gärna med stor sufflett så hon inte tar så mycket intryck av omvärlden. Den kan även vara en trygghet för henne inne i hemmet, min tjej kryper upp i den ibland här hemma om det är mycket gäster eller något annat som oroar henne.

Grattis till tvillingarna

Här tillbringas i stort sett hela dagarna i sängen. Foglossning vore en dröm just nu...det jag har är inte humant och läkarna bara skakar på huvudet o vet inte vad de ska göra...varenda led i kroppen är så extremt överrrlig just nu så jag får ha skenor överallt. Kan inte vända mig i sängen utan att bäckenet knakar o poppar till o gör helvetes ont. O alla läkare frågar samma sak "detta blir ditt sista barn va?" ja just nu känns det verkligen som det....imorgon bär det av till Lund för utredning och jag är rätt så säker på vad den kommer visa. Sen blir det o bestämma sig snart för kejsarsnitt eller vaginal förlossning...känns som ett val mellan pest eller kolera för mig. Vaginal så förvärras mitt framfall och det är redan så pass illa så de måste operera....kejsarsnitt så är det stor risk för mig då jag inte läker särskilt bra och ärrvävnader gärna växer samman så risken är att det blir stora komplikationer efteråt. Ja jag vet inte hur jag ska göra just nu...allt känns bara hopplöst jobbigt. Har även en uvi just nu och Upptäckte även en öm stor knöl i armhålan igår så nu har jag ont där med, 1177 sa att det förmodligen var en infektion i lymfkörtlarna i samband med att brösten växer. Jo tack, precis vad jag behövde.... Ursäkta ett extremt negativt inlägg...kände att jag behövde skriva av mig lite...allt detta har satt sig på psyket så jag känner mig i botten just nu...orkar inte med mina barn heller längre.

Slapp valet om vaginalt vs. Kejsarsnitt...idag fick jag diagnosen Eds och en lapp till MVC-läkaren där det står att jag ska kejsarsnittas...jobbigt men samtidigt skönt o slippa ta det beslutet själv som de sagt innan...

Nja...jag har ju fött prematurt innan o denna gången lär inte bli något undantag så det blir väl runt v.35 om inte tidigare. Annars brukar de planera in snitt v.38 men så långt finns inte en chans att jag går.

Jag skulle inte överleva o gå för länge :-/ hoppas du blir igångsatt tidigare då.

Jag får kejsarsnitt för att jag har livmodersframfall och eds, så jag får smärtsamma värkar utan att de hjälper, mina två tidigare förlossningar har stannat upp i utdrivningsskedet pga för svaga muskler. Med dottern krystade jag i 3 timmar efter 5 dagars värkarbete. Blev till slu sugklocka och mina höfter hoppade ur led.