Juni-barn

Själv har jag inte berättat för syskonen än, dels för att de då skulle berätta för alla och jag vill vara lite hemlig ett tag till, dels för att jag tror att framför allt min dotter skulle uppleva ett missfall som mycket jobbigt.

Mina barn har redan från att de varit små vetat om att de skulle haft en storasyster, vi har kort överallt på henne och vi är ofta på kyrkogården. Min dotter kan ibland bli jätteledsen när hon tänker på sin änglasyster, detta trots att vi som föräldrar inte pratar så mycket om det med barnen längre (mer än när de frågar). Tycker det är onödigt att berätta för henne nu om graviditeten ifall det skulle bli missfall.

Men jag tror inte det finns några rätt eller fel, som förälder känner man sina barn och vet vad som är bäst för dom...

Jag hoppas kunna vänta till efter ultraljudet men risken finns att jag kommer bli så stor innan dess att jag måste berätta ändå, brukar börja svälla upp efter vecka 13-14 och se höggravid ut i v. 20...

Är det fler som är så överdrivet trötta? Vid fem - halvsex på kvällen är jag dödsslut och jag bara måste lägga mig senast halvsju annars lipar jag hela tiden. Sover sedan till sex (om jag inte är ledig, idag sov jag till halvnio) för att sedan vid 11 på fm vara dödstrött igen. Funderar på om jag har järnbrist, ska till bm den 8:e för hälsosamtal och jag ska då be henne ta ett hb. Förra graviditeten låg jag jättelågt i hb, mellan 90 och 100  då jag konstant spydde upp mina järntabletter...

Oroar mig inte så mycket för missfall, tiden går så fort just nu. Försöker få tid till både barnen, studierna och mina hästar vilket inte är särskilt lätt när man sover minst 12 h per dygn... ;)

Usch vad ledsamt... Kram...

Vi väntar med att berätta några veckor till. I morse kände jag en liten bula under naveln för första gången. Om det är livmodern eller min fulla urinblåsa vet jag inte men det är ju ett tydligt tecken på att något där inne växer... För mig är tröttheten värst, har sovit över 14 h sen igår ooch nu ska jag sova igen... Ha det gott alla!

Vet precis hur det är, sambon pendlar i humör värre än mig. Tror han känner sig pressad med ett barn till och mycket på jobbet. Sen är man väl inte världens roligaste att leva ihop med, sover nästan hela tiden, den vakna tiden äter jag, spyr jag eller så lipar jag...

Ena stalltjejen här hemma drog med mig på en galopprunda idag. Två timmar i fullt ös - hur skönt som helst, jag mådde inte illa en enda gång under ridturen.

Sen hem och käka tomtegröt, har längtat efter det i flera dagar, den var jättegod och faktiskt väldigt lättspydd också. Så tomtegröt blir det fler gånger tills illamåendet har lagt sig...

Hihi, vi åt strips och korv i helgen (min sambo sköter matlagningen nu och då blir det lättlagat) och strips är inte heller något att rekommendera om man mår illa... Mycket svårspytt om man säger så.... ;)

I love my bed! Äntligen är hästarna inne och mannen hemma, lilleman ligger jämte och myser. Det enda som saknas är en piggelin men mannen var i två affärer utan att hitta någon...

Dancia: Styrkekramar till er, håller tummarna för att allt blir bra!

Jag har berättat för en person och det är den ena av mina stalltjejer. Gick inte hålla hemligt då jag hela tiden hulkar när jag mockar efter hästarna... Hon började ju undra vad det var för fel på mig. I övrigt så är det ingen som har fått veta något än och jag har ingen större lust att berätta än heller... =)

Så var man i v. 11 (10+0) och det är inskrivning på fredag. Känns lite konstigt då jag ännu inte känner mig gravid, visst jag mår illa, spyr och är supertrött men det känns jättekonstigt att skriva in sig redan.

Igår ringde jag och bokade KUB, själv vill jag egentligen inte göra det men sambon kunde inte tänka sig att inte göra KUB. Om KUB skulle visa något så gör man väl ett moderkakstest eller fostervattentest. Detta gör man ju inte förrens i v. 15-16. Om det då skulle visa på DS, vem kan göra abort så sent? Det är ju en liten bebis där inne då, ibland är de vid liv efter aborten... Jag vet inte hur jag skulle reagera på ett negativt test, det tror jag inte att någon vet förrens man själv suttit i den situationen. Det enda jag känner är att jag vill inte ens behöva ta ställning och därför vill jag inte göra KUB...

Jag är i v. 11 (10+1) och igår kunde jag för första gången dricka några munnar kaffe på morgonen. Jag somnade heller inte vid sju utan höll mig vaken så jag hann se house.

Hoppas nu att jag lagt spyor och extremsömn åt sidan =)

Kram på er!