• conda

    Juni-barn

    Gammelmamma:

    Jag blir inte igångsatt 14:e april utan jag ska på läkarbesök för att få tid till igångsättning i v. 39+6. =)

    Min första dotter Lina dog i magen i v. 40+6, de fann ingen orsak till att hon dog och jag gjorde även ett tillväxtultraljud dagen innan hon dog och då var allt ok.

    Efter detta så har jag krävt att få igångsatt för att inte behöva gå över tiden igen. Jag har därför blivit igångsatt tre gånger efter detta och det har gått bra. Första igångsättningen fick jag verkligen kämpa för att få men med hjälp av bm och mödrapsykolog så fick jag igenom det. Mitt tredje barn (andra levande) gick det lite lättare då jag redan blivit igångsatt en gång förut och det hade gått bra. Med min yngste behövde jag inte ens förklara varför utan den läkaren förstod direkt hur jag kände det och gav mig en tid utan att ifrågasätta varför.

    Denna gång ska jag träffa samma läkare jag hade sist, vilket känns skönt.

  • conda

    Med första barnet innan Lina blev jag igångsatt veckan innan bf men jag har själv velat vänta lite längre för att se om det kan komma igång igen. Förra gången frågade de när jag ville bli igångsatt och jag fick välja själv om jag ville vänta. Tyckte då att det kändes ganska bra, Nils var helvild i magen så jag hann inte vara orolig en enda gång =).

    Denna bebis verkar vara minst lika livfull och barnmorskan sa sist att fosterrörelserna inte ska minska (tvärtom mot vad tidigare bm har sagt) utan att den ska fortsätta i samma tempo hela graviditeten. Skulle fosterrörelserna minska så blir det mer kontroll och då skulle jag förmodligen börja kämpa mer för att bli igångsatt tidigare.

    Men mitt psyke skulle aldrig klara att gå över tiden en gång, men jag vet samtidigt att förlossningen blir smidigast om man kommer igång själv. Vill ju så gärna uppleva att vattnet går och man får åka in naturligt... =)

  • conda

    Här är en till som ska föda i Jönköping. Kommer ha med mig två par neutrala byxor och bodysar i både rosa och blått =), fördelen när man har tre barn av olika kön sedan tidigare, man har kläder i överflöd... Förra gången åkte jag hem efter 10 timmar men denna gången måste jag nog stanna då. Dels pga av diabetesen men också dels för att få igång amningen ordentligt. Har ammat två barn mycket men yngste sonen fick fel sugteknik och det var med många tårar jag fick lägga av att amma efter två månader. Kommer inte ha med napp då jag är orolig för att det ska påverka sugtekniken igen (hade napp med mig förra gången).


    Ensortsmamma: Mitt första barn dog i magen v. 41, när jag väntade barn två gjorde jag inte mycket annat än planerade begravningen. Jag vågade vare sig hoppas eller tro på att det skulle kunna gå bra. Tror nu så här i efterhand att det var ett sätt att försöka skydda mig själv och mitt psyke om det skulle gå snett igen. Förstår mycket väl hur du känner, oron och sorgen kommer att finnas där vare sig du vill eller inte. Sen tror jag faktiskt att om min son hade dött så hade det blivit ännu jobbigare för att jag inte hade haft några positiva minnen av graviditeten. När det gäller Lina så minns jag graviditeten som den bästa jag har haft och dygnet vi hade efter förlossningen var den mest minnesvärda dagen i mitt liv...


    Man pratade förr om ett sorgeår, det pratas inte så mycket om det längre tyvärr. Men det är som allra jobbigast att genomleva det där första året, alla dagar, stora som små som ska tas igenom. När man väl gått igenom alla dagar en gång så blir det lite lättare andra gången. Nu, 13 år senare, så minns jag fortfarande doften av Lina när jag sluter ögonen. Jag kommer aldrig glömma henne vilket känns skönt då det var det jag var mest orolig för när jag förlorade henne. Skillnaden nu är att sorgen inte gör ont längre, vissa dagar är lite tuffare, årsdagen, namnsdagen och systersonens födelsedag men det är hanterbart nu för tiden... Alla kramar till dig!

  • conda

    Jag vill ha lustgas på förlossningen, sen har jag varje gång bett om lokalbedövning runt hålet men jag har aldrig hunnit få det. Ska be om att få det när jag är öppen fem cm för sen brukar det ta en kvart till bebisen är ute... =)

    Eda skulle jag aldrig våga ta, tanken på en nål i ryggraden är läskigare än värkarna tycker jag.

    Imorgon är det dags för läkarbesök och för att diskutera en tid för igångsättning. Jag hoppas dock på att det kommer igång av sig självt, går ju så mycket enklare och är mindre smärtfyllt. Men jag kan inte tänka mig att gå över tiden så det är nog lika bra att ställa sig in på induktion...

    Vi har nu alla grejer vi behöver och framplockade dessutom. Vagnen kom förra veckan och jag är sååå nöjd över min takovagn!  Jag, som har varit med om att förlora ett barn, vet att sorgen inte ligger i grejerna, man blir inte mer ledsen av att möta dessa när man kommer hem om det skulle gå snett. Snarare tvärtom, skulle det gå dåligt skulle jag helst föda hemma och vara hemma första dygnet med familjen, skulle jag föda på sjukhus skulle jag ta med mig mitt barn hem första dygnet för att kunna skapa så mycket minnen som möjligt. Kanske låter konstigt för er andra men för mig känns det naturligt att även ha dessa funderingar i bakhuvudet, kan liksom inte låta bli att planera för alla hemska utgångar. Inte så att jag går och oroar mig, jag tror egentligen att allt ska gå bra och jag hoppas detta av hela mitt hjärta. Men om det inte skulle göra det vill jag vara förberedd.... Knäppt kanske men så tänker jag.

  • conda

    Min mage är nedsjunken, tror det beror på att jag är lite "förslappad" i ligament och hud sedan de andra gångerna. Sammandragningar har jag också flera gånger om dagen men tror det är normalt då jag hade det de andra gångerna också. Tror det är vanligare att ha mer sammandragningar när man är omföderska, även eftervärkar brukar dyka upp efter första barnet. Ska be om smärtstillande direkt efter förlossningen för eftervärkarna är värre än förlossningsvärkarna... =(

  • conda

    Är det fler än jag som upplever att bebisen trycker otroligt mycket nedåt när man ex. reser sig eller går. Undrar om bebisen lagt sig tillrätta för det sticker och trycker nedåt hela tiden. Ska iofs. på läkarkontroll idag så jag får höra med henne om varför det känns som det gör. Har helt slutat rida i alla fall, bäckenet håller inte för det längre tyvärr. Nu räcker det med att slänga ut hö och göra stallet, känner mig som halta Lotta när det är klart... Nalle

  • conda

    Kan man inte få sammandragningar av hallonbladste? Har läst någonstans att man inte ska dricka det innan vecka 35 men jag är osäker. Det innehåller oxytocin vilket kan mjuka upp tappen eller?

  • conda
    gammelmamma skrev 2012-04-12 12:44:05 följande:
    Någon mer än jag som känner sig låg, jag bara gråter och tycker allt är skitjobbigt. Orkar ingenting
    Här är en till. Tror det är en kombination av hormoner, att jag inte kan röra mig fritt längre och stress. Blää, går min sista termin innan examen och känner inte att jag kan ändra på min situation heller. Låst läge, måste stå ut till juni...
Svar på tråden Juni-barn