Juni-barn

Så vart sista resan till Karlstad universitet avklarad och jag har hemmarbete under veckan. Nästa veckan startar min sista kurs på högskolan här hemma och om allt går som planerat så är det min allra sista termin. Har pluggat i sex år nu så jag börjar bli riktigt sugen på att komma ut i arbetslivet igen... =) (Lite mammaledighet först blev det ju visst också... ;) )

Här har hänt så mycket så jag får nog sätta mig i kväll och gå igenom allt om jag ska hänga med någorlunda... =D

Hoppas ni alla mår bra, själv ska jag till barnmorskan imorgon, ska faktiskt bli spännande. Det börjar kännas lite verkligare nu när ultraljudet är gjort.

Hemkommen från bm och allt såg bra ut. Bebisens hjärta slog i 150 och h*n sparkade i mikrofonen precis hela tiden. Jag hade gått ner ett halv kilo så jag ligger på 5kg + än så länge. Är nu i vecka 20, längtar till v. 24 då jag kanske vågar beställa barnvagn... =)

Jag har också fått tillbaka min normaltemp så det är nog helt normalt. =)

Blutsaft finns även på apoteket, det finns många olika sorter med järntillskott att välja på där. =)

Ang. amning...

När jag fick min son efter att ha förlorat vår dotter kände jag att amningen var oerhört viktig för mig. Jag hade verkligen saknat att inte få amma min dotter. Amningen kom igång utan problem, när han var en månad blev jag opererad och låg med morfin en vecka. Efter det slet jag som ett djur och fick igång amningen igen, jag ammade honom tills han var två år... (han vägrade släppa bröstet... =)   )

Min andra dotter vägrade suga efter sex månader så det var bara att sluta. =)

Min yngste son sög fel från början men det visste jag inte om. Slet som bara den med amningen med flera akuta besök på amningsmottagningen. Efter två månader rekommenderade de att jag skulle sluta amma då det inte fungerade alls. Jag hade jättedåligt samvete men det  beror på min egna press på mig själv.

Jag tror att man bör göra ett försök men om det inte fungerar så tror jag det är bättre för både mamma och barn att man ger tillägg. Det finns så många som har så mycket åsikter hit och dit men om man som mamma av olika orsaker inte kan amma så är det bättre att ge tillägg.

Min syster har indragna bröstvårtor, hon grät varje gång hon försökte amma. Hennes son gick inte upp i vikt, hon mådde otroligt dåligt och allt blev bara jobbigt. Då var det bättre för henne att ge upp och få matstunder med mys och kärlek istället för ångest och smärta....

Bara min tanke, hoppas ingen tar illa upp... =)

Kramar på er där ute!

Jag har för mig att jag läst någonstans att i jönköping använder de en ny teknik vid krystning som innebär att väldigt få kvinnor spricker. Det var en artikel i lokaltidningen om det, tyvärr används inte den tekniken överallt. Själv sprack jag lite andra förlossningen men bara några få invärtes stygn. De andra tre förlossningarna har jag inte spruckit alls.

Själv är jag livrädd för kejsarsnitt, jag är dessutom rädd för att inte få den "hormonchock" som man får efter förlossningen, den som gör att man kan sitta timme ut och timme in och beundra sitt underverk. Jag har dessutom en fobi som gör att jag svimmar lätt när jag hör talas om blod och ingrepp vilket skulle innebära att jag skulle krävas att bli sövd vid kejsarsnitt...

Bäst för mig är alltså en vaginal förlossning... =D

Jag är inte överviktig, har fött fyra barn med medelvikt på 3300 g. Slarvar inte med kost och äter normalt, har hästar så jag rör mig mycket dagligen. Trots detta så har jag fått graviditetsdiabetes denna gång. Här gör de glukosbelastning på rutin i v. 28, förr gjorde de också rutinbelastning när man som jag har diabetes i fam. (typ 1 hos pappa).

Frågade vad det kunde bero på då grav. diabetes inte har med typ -1 att göra och det enda svar jag fick var att den enda faktorn de kunde se var åldern....

Fy vad surt. Låter ju konstigt om det är grannarna för de kommer ju ändå aldrig kunna använda den utan risk för att upptäckas. Kolla om du hittar den på blocket... USCH för tjuvar!

Igår började den lill* sätta igång och sparka så jag känner både i och utanpå. I vecka 21! Tidigare har jag känt runt 14-16 så jag började fundera över om den var förlamad på något sätt. Men RUL visade ju en pigg bebbe så jag har ändå inte varit jätteorolig. Nu skumpar det av bara tusan, kanske det berodde på min "synd" igår, har ju hållt diabetesdiet väldigt strikt sedan start men igår åt jag faktiskt en halv kebabtallrik och då satte det igång. =)

Drömmer fortfarande om bakelser av alla de slag men eftersom jag håller strikt kost så har jag bara gått upp tre kilo denna gång. Tycker det är lite märkligt då jag brukar gå upp mycket mer men samtidigt så är det ju inte konstigt med allt grovt bröd och alla grönsaker. Motionerar också en hel del med hästarna så det håller ju nere vikten också.

Idag blir det lugnt med städning, imorgon ska jag ut i skogen och göra mitt sista skolarbete i biologi, har ju startat parallellt med min sista termin i lärande... =)

Ha en bra dag alla!

Tänkte bara uppdatera lite. Har påbörjat min slutpraktik på högstadiet nu så jag åker hemifrån 7 och är hemma vid 17, fullt upp med andra ord. Eftersom jag står upp i princip hela tiden så har jag fått ont av ichiasnerven, börjar i ryggen och går över rumpan ner i knät, lite segt faktiskt....

Beställde vagn förra veckan, känns lite olustigt att köpa hem den så tidigt men jag vill ju ha en ny vagn så då måste man ju vara ute i god tid. Vet ju att det inte finns några garantier men samtidigt måste man våga hoppas på att allt går bra. Sockret svänger mycket nu när jag jobbar, oftast så hinner vi inte äta ta någon paus innan lunchen vilket gör att jag inte få i mig mitt mellanmål. Detta gör att sockret sticker iväg vid middagen vilket inte alls är bra. Fick erbjudande om att bli sjukskriven men det går inte då jag gör min slutpraktik och inte kan ta igen denna efter våren...

Idag är jag hemma med sonen som inte mår bra alls i magen, misstänker gluten och ska på läkarkontroll idag. Han vaknade vid 23 igår och var vaken en gång i timmen hela natten, stackarn...