o maten han får är nu enbart från mig som pumpar järnet för att få ut tillräckligt men det känns bra o få göra iaf det för honom. Han är tyvärr inte bättre utan idag hade hans billirubin-värde höjts så han får sola ännu mer, och blodvärdet är nu nere precis på gränsen för transfusioner igen, men de avvaktar med det tills imorgon. Han har gått ner till 1855g nu, en så liten kämpe. Man vågar ju knappt ta i honom...
Jag har tvättat alla sängkläder till spjälsängen och tänkte att jag skulle tvätta spjälskyddet också. Men madrassöverdrag och plastad frotté? Behöver man tvätta det? Det kommer ju att ligga lakan emellan tänkte jag...
Visst pratade ni om slemproppen för ett tag sen? Det var någon här som misstänkte att den hade börjat lossna? Jag börjar fundera på om det var en bit av slemmisen jag stötte på här idag när jag var på toaletten... Ska man bli lite nervös kanske? Googlade runt en del och det verkar som att det ändå kan ta ett par veckor innan det händer nåt även om den lossnar vilket låter bra tycker jag. Två och en halv vecka måste han stanna kvar där inne iaf!
Förhoppningsvis är det ett gott tecken, att man inte behöver gå över flera veckor. Sammandragningarna är typ samma som de varit ett par veckor så jag är inte särskilt nervös. Tänkte mest kolla hur ni andra upplevt det. Är ju ändå i v.35 så det är väl inte konstigt om kroppen börjar förbereda sig.
lycka 4: Men jag veeet! Tiden bara rusar iväg! Om två veckor och tre dagar är lillkillen färdigbakad! 
PojkarnasMamma: Jag ut bf 6/6 och hoppas verkligen att jag inte behöver gå över för länge.
Du kanske ska ringa och rådfråga förlossningen? Behöver ju kanske inte åka in men man blir lite lugnare när man pratat med proffsen.
Fy idag behöver jag uppmuntran... På lördag ska jag på den här mamabloggalan och då bör man ju vara finklädd. Så jag har köpt en klänning på Asos. Fick hem den idag. Och jag höll nästan på att bryta ihop när jag såg mig! Jag ser ut som en flodhäst! Stor, svullen och allt möjligt negativt hann jag tänka om mig själv. Och bara för att göra det hela ännu värre så sprang jag strax efter in i en gammal bild på mig där jag var skitsnygg. Precis lagom smal och allmänt snygg. Jag har inte ens vågat väga mig sen v.20 för jag klarar inte av att se siffrorna på vågen men att se mig själv i klänning idag var verkligen som ett slag i ansiktet. Ååå vad jag hoppas att den här sista tiden går fort så att man kan få tillbaka sin kropp sen. Nu vill jag ha bebisen i famnen istället för i magen! Och jag vill bli smal igen! Och kunna ha alla mina fina klänningar igen! Jag har massor med fina, smickrande klänningar i 50-tals stil som bara hånar mig idag.
Förlåt, men jag behövde få gnälla ur mig lite... Hormoner antar jag?
Lycka: Vad skönt att ni har fått huset sålt! Då ses vi snart i Stockholm 