Är studenter bortskämda?

Nu har jag ju sambo och lägenhet sedan innan jag började studera, så lever inte på nudlar direkt, men jag blir ändå förbannad när studenter klagar på ekonomin. Vi har det sjukt bra i Sverige som inte behöver betala för vår utbildning och kan få bostadsbidrag osv. Blir skitförbannad när folk som bor hemma och betalar typ 1000 kr i hyra klagar trots att de tar studielån. Sedan så undrar jag hur man kan klaga på att man är pank när man har råd att gå ut 3 gånger i veckan och fika varje dag. Mina föräldrar hade tre barn när de pluggade och bara en av dem tog lån och de klarade det. De som får socialbidrag får mindre pengar än en student med fullt lån. Pensionärer klarar sig på samma peng och mindre.

Däremot tycker jag inte att studenter är bortskämda när det kommer till rättigheter som de som arbetar har. Det är svårt att bli sjukskriven, det finns inte samma krav på arbetsmiljön, schemat kan ändras lite hipp som happ, vissa föreläsare/kursansvariga är oerhört dåliga på att lära ut osv. 

Jag som är gravid och har svårt pga av foglossning/sammandragningar och långt pendlingsavstånd kan ändå inte få en anpassad studiegång då närvaroplikten går först. Vilket jag tycker är sjukt, då arbetsplatser lyckas ge andra arbetsuppgifter till gravida trots att det är svårare att ordna på en arbetsplats än att låta någon läsa på egen hand hemma och skriva ett eget arbete istället för ett grupparbete. Trots att skolan inte kan ordna något som underlättar är det svårare för mig att bli sjukskriven än någon som arbetar, det tycker jag är sjukt.  

Jag bor på landet och är student, jag har det otroligt bra. Jag är bortskämd som fan och jag älskart. Jag har en man som har en bra inkomst och jag själv tar ut studielån (jag unnar mig själv det, det tycker jag att jag är värd;). Jag lever gott, köper mycket kläder osv. Det är så skönt att kunna vara student utan att behöva käka nudlar varje dag.

Kan inte citera aktionspotential så här kommer svaret: Jag köper så mycket jag kan på blocket och lycknis.se (som för övrigt har den allra billigaste litteraturen) då biblioteket har ett fåtal böcker till flera hundra studerande. Vi får låna böckerna i 2 veckor dessutom. Ofta är det trettiotal före i kön, även om jag ställe mig på kö månader innan. Vi har helt enkelt mycket böcker på vår utbildning. Vår kurs nu är 3 veckor med 10 böcker. Alla är obligatoriska. Jag gör så gott jag kan med att komma ner i kostnad för böcker men det är ganska tufft.
För övrigt så lever jag väldigt knapert, lagar storkok, sparar in på kläder, köpet alltid det billigaste. Har förvisso blivit någon utekväll per månad men det är inte mycket pengar vi har att röra oss med. Det är tuffa studier. Men! Jag trivs ändå och har SJÄLV valt det. Så fortfarande nej, jag är inte bortskämd. Så småningom när studierna blir lugnare ska jag börja arbeta extra har jag tänkt. Idag lägger jag ner cirka 50-70 h per vecka på studierna.

Jag är däremot väldigt glad över att studierna i Sverige är gratis! Jag hade aldrig kunnat studera annars.

Jag har inte fått den uppfattningen om att många studenter är speciellt bortskämda. Här vart jag bor är det ont om studentlägenheter och hyrorna är inte speciellt låga.

Men det finns så klart studenter som klagar otroligt mycket på hur fattigt det är att vara student samtidigt som dem festar varje helg fredag-lördag. På universitet brukar det vara billigare alkohol men det kostar fortfarande pengar så man kan nog prioritera lite.

Hur menar du att du "unnar dig det" när du tar lån? Hade du gått till banken för att låna pengar för att kunna "unna dig" saker som du tycker du är värd? 

Du vet att det ska betalas tillbaka med ränta?  

Naturligtvis, det vet jag. Men jag har råd att betala tillbaka med ränta efter utb. Jag unnar mig en utbildning. Jag tycker verkligen jag kan säga att jag unnar mig. Det är en investering i mig själv även om pengarna lånas. Skulle jag gå till banken och ta lån, vilket jag har gjort för några år sedan så hade jag även kallat de att unna mig själv.

Okej... Att man unnar sig en utbildning förstår jag. jag tolkade det dock som om att du lånade för att köpa saker och kallade det för att "unna dig" och då blev jag förvirrad. Att låna pengar för att köpa saker är inte samma sak som att unna sig något - enligt mig. 

Ok. Men jag menar naturligtvis inte att jag tar lån för att enbart köpa massor av saker utan för att har råd att ha det bra under min studietid. Att leva normalt.

Bortskämda? Knappast. Stuenter i dagen läge har det svårt ekonomiskt. Inte alla som kan bo i billiga studentrum (finns inte ens i alla städer)