Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

Nu har det gått fyra år, och fortfarande finns mina tankar hos dig då och då...

Jag tror verkligen att du har det bra och det gör mig så glad, det är allt jag någonsin har önskat dig.
Även om du ofta har trott annorlunda.

Du var den första människan någonsin att behandla mig på ett vänligt och respektfullt sätt, och även om du på grund av ungdom och vilsna känslor inte kunde ge mig det jag behövde få ut av en relation (och jag det du behövde av andra orsaker) så är jag för evigt tacksam för att du visade mig kärlek på det sätt du gjorde. Hur ont det stundtals än gjorde, kommer jag alltid att bära med mig vår tid tillsammans med ett leende i mitt hjärta.  

Förlåt för den smärta jag orsakade dig. Det var aldrig min mening... Jag var bara så nedbruten som människa  att allting blev fel. 
Och jag förlåter dig, för den smärta du orsakade mig - vid vårt senaste möte.

Jag önskar bara att vi kunde säga hej till varandra om vi skulle ses någon gång. 
Men jag tvivlar på att vi någonsin kommer att göra det. 

Jag gläds åt alla dina framgångar, och önskar dig lycka till med allt du önskar uppnå. 
Stor kram.
E 

Det enda folk här har problem med är att "kvinna34" under olika namn tar sig friheten att kritisera, kränka och i vissa fall även såra och förnedra folk som använder tråden så som man ska. 

Vad är det med det som är så svårt att förstå egentligen? Klart som fan att man människor blir förbannade när hon hela tiden trasar sönder den här tråden genom osammanhängande kommentarer som inte har något som helst med inläggen att göra. Det en del av er nu upplever vara människor som inte kan hålla sig till saken är endast människor som blivit trötta efter att månad ut och månad in behövt bevittna hennes sjukt oempatiska kommentarer, de förstör för alla. 

Det är ju faktiskt endast en enda person som har betett sig illa i den här tråden. Alla andra tycks uppskatta den och skickar stöttande kommentarer till varandra. 
Nej fy skäms på er som klagar på dem som försöker göra rätt!

Jag vet att det är längesedan, att du glömt mig. Att du inte vill minnas mig. Ibland undrar jag vad jag gjorde som var så hemskt att jag någonsin förtjänade det hat jag kände från dig när allt tog slut. Det gör ont att du tycker så illa om mig...

Mitt hjärta påminner mig om dig ibland. Som inatt... 
Du var så nära, höll om mig. Ditt underbara leende strålade från ditt vackra ansikte. Det kändes precis som förr, mer som ett minne än en dröm. 

Det gjorde så ont att vakna.
Veta att du aldrig vill se mig. 
Att jag aldrig kommer att få se dig. 
Du kändes så nära, och nu känns du oändligt långt borta. 
Jag saknar dig R. 

Så mycket. 

Fan fan fan.. Varför kunde det inte bara fått vara lika enkelt som i början. 
Jag vet att jag är den som avslutat allt, men jag önskar inget hellre än att du ska höra av dig, säga att du gjort ditt val... att det inte finns några om eller kanske längre. Att du plötsligt förstår för att du står på samma sida som mig. 
Att du vet vad du vill, att du tror på oss... 

Hela min själ gör ont... 

Jag tänker ofta på den där kvällen när vi såg en gigantisk fullmåne och jag sa till dig att vi verkligen borde uppskatta den och ta oss tid att njuta av den, för just den här fullmånen kunde ju vara den sista vi någonsin skulle se. Jag är glad att jag sa det, att du smög upp bakom mig och höll om mig och att vi stod där i kylan och bara tittade på den... 

Mitt hjärta hade redan lämnat dig när du dog.. men varje gång jag ser en fullmåne tänker jag på dig, på den kvällen och uppskattar att jag fortfarande får se dem.