Inlägg från: Anonym (jag 3) |Visa alla inlägg
  • Anonym (jag 3)

    Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

    Jag vet inte om jag orkar vänta längre. Ska jag stå ut med allt tumultet runtomkring, så måste du ge mig en aldrig så liten del av ditt hjärta.

    Kan inte vända ut och in på mig själv. Vänta på något som kanske aldrig kommer.

    Jag är värd att älskas för den jag är. Helt enkelt, älska mig för att jag är jag, eller så låter du mig gå.

    Du är det vackraste jag vet, både på insidan och ut.

  • Anonym (jag 3)

    Önskar jag vågade skicka eller säga det till dig, kanske en dag.
    Jag vet inte vad du känner eller var du står, men jag vet att du inte vill släppa mig, inte än.
    Frågan är hur länge jag orkar leva i ovisshet och känna att jag är den som känner mest. Kanske är det inte riktigt sant, men jag upplever det så.

    Jag vet att ditt liv är upp och ned just nu och att din vardag består av kaos. Jag vet vad det beror på och varför. Frågan är om det finns plats för mig.

    Kanske är jag bara rädd för svaret jag skulle få, oavsett vilket det skulle vara.

  • Anonym (jag 3)
    Anonym (ny här) skrev 2013-07-13 00:48:05 följande:
    Det är kanske det som är nycklen hörru, att platsen är till dig. då kanske kaoset ordnar sig .Glad
    Nej, "kaoset" består i ett galet ex, som inte vill gå vidare /eller kan. Skulle jag ta plats så vore det katastrof, det räcker som det är. 77 samtal per natt är inget ovanligt. Ringa runt till vänner och bekanta, bevaka facebook och pressa barnen på information hör inte heller till ovanligheterna. Hot och gråt. Hot om självmord och förstörda ägodelar för till vardagen. Att inte låta barnen komma på avtalad tid eller att instruera den äldre att inte svara i telefonen när hen ringer. Jag är en bifigur, men tar väldigt stor plats i det besatta exets värld.
    Jag har tråffat hen i ett par minuter och det avhandlas till kreti och pleti. Även om det var morgonen efter en fest hen kom dit oanmäld och krävde att få komma in. Min person i morgonrock avhandlas, mitt handslag, hur jag gick iväg (för att de skulle få prata)

    Nej, kaoset kommer inte ordna sig om jag tar plats. Det lustiga är att det galna exet skaffade ny partner snabbt efter att hen blivit lämnad av föremålet för min kärlek och att exet fortfarande är tillsammans med denne.
  • Anonym (jag 3)

    Jag älskar dig, men vet inte om jag kan leva med det det innebär.

  • Anonym (jag 3)
    CharlieGallifrey skrev 2013-11-10 13:55:14 följande:
    Jag älskar dig
    Skicka det!
  • Anonym (jag 3)

    Vet du vad, jag älskar dig!
    Du får mig att må bra, vi har kul ihop och har fantastiskt sex. 

  • Anonym (jag 3)

    Till VDn för det företag jag jobbar på:

    Nu vet jag hur man gör karriär hos er. Det hela går ut på att trashtalka sina kollegor och skicka bbc med klagomål till alla på hela företaget.
    Kollegor som har tid att övervaka andras arbete, de måste ha alldeles för lite att göra. Är inte det chefernas uppgift?
    Klagomålen ska givetvis inte handla om missförhållanden på arbetsplatsen, utan bara ha för syfte att förminska enskilda.
    Nej, jag känner mig inte drabbad själv, men däremot reagerar jag mot att det drabbat kollegor. Kollegor som fått en bristfällig utbildning och har en bakgrund som berättigades med "de har rätt inställning", kollegor som är nya i arbetslivet och det här är vad de får i erfarenhet.

    Hur är det med de mjuka värderingarna? Du säger att de finns där och jag undrar var fan då?

    De som premieras är gamarna som backstabbar sina kollegor utan att ta sig tid att visa hur den kollegan kan göra det bättre. 

    Det finns ingen vinning i att behandla människor illa. Det enda du vinner är ett dåligt rykte. Vilken bransch du än befinner dig i så är det en ankdamm. Det kommer tillslut att bita dig i svansen. Behandla dina resurser väl och till suende och sist är det de människor du har omkring dig. 

  • Anonym (jag 3)
    Anonym (jag 3) skrev 2014-01-23 23:32:05 följande:
    Till VDn för det företag jag jobbar på:

    Nu vet jag hur man gör karriär hos er. Det hela går ut på att trashtalka sina kollegor och skicka bbc med klagomål till alla på hela företaget.
    Kollegor som har tid att övervaka andras arbete, de måste ha alldeles för lite att göra. Är inte det chefernas uppgift?
    Klagomålen ska givetvis inte handla om missförhållanden på arbetsplatsen, utan bara ha för syfte att förminska enskilda.
    Nej, jag känner mig inte drabbad själv, men däremot reagerar jag mot att det drabbat kollegor. Kollegor som fått en bristfällig utbildning och har en bakgrund som berättigades med "de har rätt inställning", kollegor som är nya i arbetslivet och det här är vad de får i erfarenhet.

    Hur är det med de mjuka värderingarna? Du säger att de finns där och jag undrar var fan då?

    De som premieras är gamarna som backstabbar sina kollegor utan att ta sig tid att visa hur den kollegan kan göra det bättre. 

    Det finns ingen vinning i att behandla människor illa. Det enda du vinner är ett dåligt rykte. Vilken bransch du än befinner dig i så är det en ankdamm. Det kommer tillslut att bita dig i svansen. Behandla dina resurser väl och till suende och sist är det de människor du har omkring dig. 
    Btw jag vill aldrig göra karriär på dina/era premisser!
  • Anonym (jag 3)
    Anonym (Ledsen 4) skrev 2014-01-24 00:26:01 följande:
    Till mitt ex ( 7-årigt ) förhållande som dumpade mig för 3 månader sen. Jag vet inte vart jag ska börja .. Du vet att jag fortfarande älskar dig, att jag saknar dig , att jag vill att det ska bli vi igen .. Och ändå så fortsätter vi så här. Det är absolut inte bara ditt fel, det är jag som gör mest fel eftersom jag har så starka känslor för dig än .. Jag borde kunna säga nej! Och jag lovar mig själv det efter varje gång det här händer att jag inte ska göra det igen .. Eftersom jag börjar om på noll igen .. Känslorna blir ännu starkare och hoppet tänds, för att senare slockna när vi inte hörs .. Jag tänker på dig hela tiden och undrar vad du tänker om allt? Om det bara är jag som känner såhär .. Imorse när du kom och kramade mig och gav mig en puss i pannan kändes allt så bra men ändå verkligen jättejobbigt för jag vet att det bara va tillfälligt .. Det jag känner är att jag måste veta vart vi står! Och det får jag endast reda på om du berättar för mig hur du känner .. Det gör så ont i mig att veta att det kanske bara va "sex". För från min sida är det mer än så .. Vi kan inte vara så här intima med varandra för det väcker så starka känslor hos mig .. Så är det så att det bara är "sex", så måste vi sluta med det! Jag vill gärna ses som vänner om du inte har samma känslor kvar som jag. För jag tycker jättemycket om att umgås med dig! Det är när det blir intimt som det blir väldigt jobbigt efteråt, trots att det är jätteskönt just få .. Hoppas du förstår vad jag menar .. Och snälla, för min skull .. berätta gärna för mig vad du känner. Jag vågar egentligen inte skicka det här för jag är rädd att du ska ta det på fel sätt.. Men jag måste! Hoppas du förstår!
    Du det går över
    ;)


  • Anonym (jag 3)
    Anonym (Chefen) skrev 2014-01-24 12:16:07 följande:
    Hmm, detta är uppenbarligen inte mitt företag men att du sitter här o skriver anonymt gör ingen gladare. Prata direkt med chefen men håll dina frågor till fakta och vänta med din analys tills du har fakta. Det är lätt att man gör egna tolkningar av andras berättelser och sen är viskleken igång. Om du efter att ha fått alla fakta fortfarande känner att kulturen är rutten på din arbetsplats - byt jobb.
    Jag brukar säga vad jag tycker, även till chefen, men det här känns som om det är en accepterad kultur just där.
    Så är det ibland. 
    Det här är ett ställe man kan kräka ur sig vad som trycker en och säga saker man vill men inte vågar/kan säga.

    Absolut ska man ta sig en ordentlig titt i spegeln och fundera på vad företaget tillför mig och om jag fortfarande tillför dem något. Är svaret inget alls, så gå vidare! Du spenderar en så stor del av din vakna tid där och det finns ingen mening att stanna om du är totalt missnöjd. Det ger inte din arbetsgivare något heller. 

    I mitt fall så finns det fortfarande saker som uppväger de saker jag anser vara käpprätt åt helskotta och jag är duktig på mitt jobb. Jag tycker inte att det är jobbigt att gå dit och jobbar en jäkla massa övertid för att jag faktiskt tycker uppgifterna i mångt och mycket är intressanta.

    Nu till dig (Chefen) Har du inget på hjärtat du önskar att du vågade säga/skriva, men avstår pga olika omständigheter?
  • Anonym (jag 3)
    Anonym (... 2) skrev 2014-02-25 13:29:01 följande:
    Jag vet att du älskar mig, jag väntar tills du är redo...
    Vet personen ifråga att den älskar dig? :-S
  • Anonym (jag 3)
    Anonym (... 2) skrev 2014-02-25 15:15:10 följande:
    Ja men har inte erkänt det för sig själv än
    Ah, ok. Personen har svårt att erkänna saker som du redan vet. Låter komplicerat...
  • Anonym (jag 3)

    Jag önskar att jag hade mod att faktiskt skicka det här:

    En diagnos innebär inte att man får bete sig hur illa som helst. Du gömmer dig bakom diagnosen för att kunna göra andra människors liv till ett rent helvete.

    Önskar att våra vägar aldrig hade korsats.

    Vi är många som står i stormens efterdyningar och försöker plocka upp bitarna som återstår efter kaoset.

    Låt oss leva vårt liv i fred.

  • Anonym (jag 3)

    I din värld är det:
    Först DU själv
    Sedan DU själv
    Bara DU själv.
    Allt handlar om dig.


    Ingen vill prata med dig eller umgås med dig för de blir rädda för dig. Dina oresonliga utbrott, ditt ältande, dina hjärnspöken du försöker få till sanningar, dina hot och utskällningar för "kränkningar" du säger dig ha blivit utsatt för,  allt det där skrämmer människor.

    Kan du inte deportera dig långt, långt bort.
  • Anonym (jag 3)

    *skriver i den blå boken om det blå skåpet och annat blått*

  • Anonym (jag 3)

    Jag älskar dig. Du gör mig varm i hela kroppen när jag ser dig, när du rör mig vibrerar varenda por. Jag fysiskt åtrår dig och jag älskar att debattera, resonera med dig. Du är vacker och klok.   

  • Anonym (jag 3)

    Att du bara vågar.
    Du som var inget utan oss. Du som bodde hos mig, som berättade tårdrypande historier om din barndom, som fann en fristad hos mig. Jag som trodde på alla dina historier och försvarade dig när alla andra tvivlade.

    Du baktalade mig och mina nära. Jag glömmer inte när den sjuka författaren träffade mig i affären, den hade sina två barn med sig och författaren ställde sig och pekade och skrattade åt mig. Jag kunde ta det för jag visste att den var sjuk, men jag visste inte vilka historier du diktat upp. Det fick jag veta långt efteråt. Jag tyckte verkligen synd om dig i många år, du var ju verkligen utsatt och missförstådd. Dessutom hade du ju fått ett eget kapitel i boken, enligt dig.

    Den hemska berättelsen du berättade om den unge konfirmationsprästen som våldtog dig. Gissa om jag blev förvånad över att denne var den som förrättade ditt sista barns namnsermoni. Ditt val..

    Lite värre är det med hur du fört ditt första barns förälder bakom ljuset, att ni ska försöka igen, låta den renovera allt medan du knullar ungdomar i din närhet, sätta barnet du redan har som utkik och  berättiga det hela med att den förra inte kan göra mer för dig. Jag ångrar att jag höll käften, jag var med dig på aborten och jag trodde verkligen på att det var för att den du bodde med behandlade dig orätt.

    När du kom och grät efter en utekväll med en gammal klasskompis och du berättade att du trodde du knullat klasskompisen och vaknade upp och såg att det var någon helt annan tröstade jag dig. När de andra sa att det var ett helt fotbollslag du knullade, försvarade jag dig och sa att det var en olycksalig blandning av sömntabletter och alkohol och att du aldrig skulle ha knullat ett helt fotbollslag. Nej, det gjorde du inte har jag fått reda på. Det fanns de som avstod, även om de var få.

    Jag har sett dig misslyckas med eget företag och löst det genom att snärja nägon annans. Är inte det golddigger så vet jag inte vad det är. Du kallar dig affärskvinna och jag kallar dig orm. 

    Jag har tröstat dig, låtit dig bo hos mig, vara en del av min familj och du har varit en stor orsak till att min familj är delad.

    Jag tycker synd om dina barn. De kommer säkert försöka skydda dig och om de får veta sanningen och anledningen till att du alltid kommit främst kommer de att hata dig. Hur känns det?

    Du har förmågan att få att folk att tycka om dig till en början och sedan ser de igenom hur du för dem bakom ljuset. Hur du lurar dem på pengar, förtroende och resurser, hur du sviker och bedrar.

    Tror du verkligen att ett förlåt kommer läka alla sår du orsakat? Du skulle få ägna flera livstider åt att gottgöra, vad din mamma gjort dig är ingen ursäkt för vad du gjort en lång rad människor. Vissa människor förtjänar sin ångest och DU är en av dem!!
    Tror du verkligen att du kan föra mer en ett fåtal dårar bakom ljuset igen? Tyvärr tror jag att du har en lång karriär framför dig, men de som vet vem du är kommer förhoppningsvis inte gå på det igen. Vad är ditt gift?

    Har inte berättat det det största sveket men det vet du så väl själv. 

  • Anonym (jag 3)
    Anonym (jag 3) skrev 2014-09-24 22:47:07 följande:

    Att du bara vågar.
    Du som var inget utan oss. Du som bodde hos mig, som berättade tårdrypande historier om din barndom, som fann en fristad hos mig. Jag som trodde på alla dina historier och försvarade dig när alla andra tvivlade.

    Du baktalade mig och mina nära. Jag glömmer inte när den sjuka författaren träffade mig i affären, den hade sina två barn med sig och författaren ställde sig och pekade och skrattade åt mig. Jag kunde ta det för jag visste att den var sjuk, men jag visste inte vilka historier du diktat upp. Det fick jag veta långt efteråt. Jag tyckte verkligen synd om dig i många år, du var ju verkligen utsatt och missförstådd. Dessutom hade du ju fått ett eget kapitel i boken, enligt dig.

    Den hemska berättelsen du berättade om den unge konfirmationsprästen som våldtog dig. Gissa om jag blev förvånad över att denne var den som förrättade ditt sista barns namnsermoni. Ditt val..

    Lite värre är det med hur du fört ditt första barns förälder bakom ljuset, att ni ska försöka igen, låta den renovera allt medan du knullar ungdomar i din närhet, sätta barnet du redan har som utkik och  berättiga det hela med att den förra inte kan göra mer för dig. Jag ångrar att jag höll käften, jag var med dig på aborten och jag trodde verkligen på att det var för att den du bodde med behandlade dig orätt.

    När du kom och grät efter en utekväll med en gammal klasskompis och du berättade att du trodde du knullat klasskompisen och vaknade upp och såg att det var någon helt annan tröstade jag dig. När de andra sa att det var ett helt fotbollslag du knullade, försvarade jag dig och sa att det var en olycksalig blandning av sömntabletter och alkohol och att du aldrig skulle ha knullat ett helt fotbollslag. Nej, det gjorde du inte har jag fått reda på. Det fanns de som avstod, även om de var få.

    Jag har sett dig misslyckas med eget företag och löst det genom att snärja nägon annans. Är inte det golddigger så vet jag inte vad det är. Du kallar dig affärskvinna och jag kallar dig orm. 

    Jag har tröstat dig, låtit dig bo hos mig, vara en del av min familj och du har varit en stor orsak till att min familj är delad.

    Jag tycker synd om dina barn. De kommer säkert försöka skydda dig och om de får veta sanningen och anledningen till att du alltid kommit främst kommer de att hata dig. Hur känns det?

    Du har förmågan att få att folk att tycka om dig till en början och sedan ser de igenom hur du för dem bakom ljuset. Hur du lurar dem på pengar, förtroende och resurser, hur du sviker och bedrar.

    Tror du verkligen att ett förlåt kommer läka alla sår du orsakat? Du skulle få ägna flera livstider åt att gottgöra, vad din mamma gjort dig är ingen ursäkt för vad du gjort en lång rad människor. Vissa människor förtjänar sin ångest och DU är en av dem!!
    Tror du verkligen att du kan föra mer en ett fåtal dårar bakom ljuset igen? Tyvärr tror jag att du har en lång karriär framför dig, men de som vet vem du är kommer förhoppningsvis inte gå på det igen. Vad är ditt gift?

    Har inte berättat det det största sveket men det vet du så väl själv. 


    Du förresten, den där personen som startade upp en hel ny verksamhet för din skull, och som du hade knullat dennes första anställde, jag berättade aldrig hur det låg till. Och du berättade min djupaste bevarade hemlighet på en julfest. Varför gjorde du det? För att glänsa? För att jag inte skulle berätta värre hemligheter om dig? Du kan bara ana att jag kommer berätta allt jag vet och allt grannarna vet. 

    Ska vi vi börja med J som var ohemult förälskad i en liten tjej som inte hade det så lått. Kvinnan skrek och misshandlade sin avkomma. Låt oss hoppa in i framtiden, ena avkomman får en vacker viljestark, avkomma, som har fostrats genom att se på VHS fastspänd i bilbarnstol större delen av sin barndom. Godistallrik och videokväll är tillräckligt att vinna dennes lojalitet.
  • Anonym (jag 3)

    Ja, jag är skitbitter. Vet du varför? Hon har ingen egen identitet. För många år sedan ville jag lära mig italiensk matlagning för din skull och ja, det var till fars dag.Ja, jag trodde på henne då. Gissa om jag tycker att det är äckligt att min förra väninnan bjuder ut min ex-man på italiensk middag. Hon har ingen egen identitet. Hon är en amöba som anpassar sig efter vad hon tror vad du vill ha. Ingen har kunnat svänga så mellan att vara hetro och ingå homäktenskap som hon om hon såg någon vinning, ja, hon vann del i två lukrativa företag. Ja, nu har hon ett adligt epitet och det gör henne inte till en bättre människa för det. Hon är definit värd fler miljoner och har skulpterade bröst. Hon kommer alltid vara en fejk, inget är äkta med henne. När och om du har sex med henne kommer hon uppföra sig som en vältränad porrstjärna. Grattis, du har dragit största nitlotten. Trist att hon inte fattar att du inte är rik.  

  • Anonym (jag 3)

    Jag tänker rätt ofta att just det ska jag ta upp med xxx och sedan kommer jag ihåg att du inte är där längre. Saknar dig!

Svar på tråden Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!