Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

Maybe U miss me too?  

Så fint skrivet!! Jag hoppas ni tar vara på varandra. Fint att ha en älv att gå till då och då. En plats ni gjort till er lycka till!

Den jag skriver om vill (som flytt in i landet lagom igen och ger mig ingen plats i sitt liv längre) verkar inte vara intresserad av att träffa mig IRL. Synd. Vi hade mycket gemensamt. Låt aldrig rädsla vinna över dig.

[quote=74380456][quote-nick]Anonym (Kärring) skrev 2014-11-22 01:43:38 följande:[/quote-nick]Mamma, jag hatar dig för allt du gjort mot mig.

Jag avskyr att jag önskar att du kunde älskar mig, jag avskyr att du förstört allt.

Du är utan tvekan en utav de värsta mammorna som någonsin funnits, du borde som du så snällt sagt till mig förra gånger aldrig skaffat mig![/quote

KRAM till dig! Avsky inte dig själv för att du önskar att din mamma kunde älska dig. Det är en naturlig önskan. Jag beklagar det hon sagt till dig. Hemskt! Ingen ska behöva höra det! Ingen. Din mamma har nog ingen egenkärlek, och alla oförätter tar hon ut på andra. Inte rättvist.

Du är stark. Det går att hitta kärlek på annat håll. Ibland är inte blod tjockare än vatten. Jag vet ingenting om vad om hänt dig och din mamma, men jag ville bara säga att du ska tro på dig

Tro på dig själv. Det går kanske inte att förändra din mamma. Hon kanske alltid kommer att ha samma beteende. Hela livet. Men du kan förändra dig själv. Avsky inte dig själv. Stå upp för dig själv. Du är bra. Värdefull. Älskvärd. KRAM!

Jag har antagligen bara inbillat mig att du skulle känna nåt för mig. Att du skulle vara attraherad och intresserad av mig. Så dumt av mig. Det är lika bra att vi inte ses mer. Att jag inte dyker upp mer där vi brukar ses. Men du är härlig, jag gillar dig och önskar dig allt gott!!

quote=77537737][quote-nick]Anonym (VarbergV) skrev 2017-03-27 21:42:47 följande:[/quote-nick]M - jag behöver prata med dig. Vet inte riktigt hur jag ska säga detta. Detta är något av det svåraste jag gjort och kanske är det verkligen helt fel av mig att göra det, men jag känner att jag behöver vara helt ärlig mot dig. Mina känslor för dig är långt starkare än vad de borde vara. I ena stunden sänker det mig totalt, för att i nästa stund istället lyfta mig och fylla mig med energi. Jag försöker hantera det, men mina känslor blir bara starkare med tiden.

Detta är vad jag skulle vilja säga dig. Vad skulle hända då? Vad skulle din reaktion bli?[/quote]

Om det var till mig hon jag tycker om och har känslor för skrev skulle jag svara henne så här: Hej! (namn) Tack för ditt mess. Jag vill aldrig mer att du tappar bort den energi som vi båda får av varandra. Jag vill aldrig mer att någon av oss känner oss sänkta när vi kan må bra av varandra. Jag känner samma som du. Det är ömsesidigt. Mina känslor för dig blir starkare och starkare. Jag tänker på dig hela tiden. När jag vaknar. När jag somnar. Men jag vågade inte säga det till dig för jag var rädd. Rädd för att förlora dig och din vänskap. Att göra bort mig. Så nu har du gjort mig lycklig! Kan vi ses och prata? Vill ta på dig, känna dig nära. Får jag? Åh vad jag längtar efter dig!

Önskar jag med. Tycker du ska skicka ditt sms. Det var fint skrivet! Ärligt och direkt från ditt hjärta. Känner igen mig i varje ord du skriver när jag tänker på henne.

Kan helt enkelt Inte låta bli att ha kontakt med dig....Varför känner jag såhär för dig? Varför vill jag veta vad du gör och mår hela tiden? Du är upptagen men jag längtar ändå efter dig och undrar hur det skulle kännas att få vara med dig. Kyssa dig. Hur det skulle kännas att få ge dig njutning och tillsammans må bra. Skratta ha kul. Prata allvar. Men du vet inte...

Du behöver inte be om ursäkt för att du citerar mig och tack för dina ord du skriver själv väldigt fint Blev tårögd när jag läste. Känner mig sårbar och ledsen (men det syns inte utanpå eller går att höra på min röst) Jag hoppas att du (Mizztease) en dag ska få säga dom fina orden till honom. "Jag fanns här hela tiden" för dom orden är magiska och kommer med så mycket trygghet. Förståelse. En mur som faller. En regnig dag som plötsligt byts mot strålande sol. "Jag fanns här hela tiden". Sådan värme och ömhet bakom dom orden. Önskar att jag kunde öppna mig, att låta henne veta, men nu har tiden gått och jag är längre bort än förut. Det gör ont att både sakna och vilja träffa henne. Tror inte hon förstår alls. Men kanske tänkte hon så med. Jag vet inte och kommer väl aldrig få veta.

Jag kan aldrig riktigt veta eftersom jag aldrig frågat henne. Men intresset och längtan är nog inte ömsesidig eftersom hon inte alls verkar ha lust att träffas. Hon säger aldrig att hon inte vill men varje gång jag föreslår nåt så kan hon inte. Det är inte så ofta jag frågar heller. Egentligen vill hon väl inte men säger inte det. Så jag orkar inte ha det så här med. Göra så här mot mig själv. Ger upp. Men som jag skrev innan så önskar jag henne allt gott. Önskar att hon är lycklig i livet.