Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!
Du som gör mig stum och darrig och handlingsförlamad. Du är bara något helt annat. Jag vill ta reda på vad, vill du? Kom igen, jag vågar om du vågar..
Inlägg från: Anonym (Fridlyst)
|
-
-
Modigt och stort av dig att fatta beslut innan du agerar på dina känslor. Rätt sak att göra men svårare att lyckas med. Men vad är du rädd för om du hade sagt som det var? Lova kan man ju aldrig. Men ärlig kan man vara. Det ger väll ingen falska förhoppningar om du säger som det faktiskt är? Sällan något är helt svart eller vitt...Dina tankar verkar gå rundgång. Det kanske hjälper dig att bryta mönstret och känna dig mer säker på vilken väg du ska ta om du pratar med dem det berör istället för att grubbla ensam och slå knut på dig själv?Anonym (Merde) skrev 2019-01-15 18:56:19 följande:
Vad fan vill jag?
Har läst, tänkt, skrivit... saknat... förstår nu varför jag valde som jag gjorde men vet inte om jag valde rätt, känns inte så.
Kan inte prata med dig om det, vill inte ge falska förhoppningar, kan inte lova.
Har bestämt mig efter resan och tar kontakt då. Du har kanske gått vidare då?
Jag har själv svårt för att fatta beslut när jag inte vet vad det faktiskt för med sig. Jag vill veta alternativen, få alla korten på bordet, för att kunna lägga pusslet och göra ett val som känns bra i magen. Inte så bra sätt alla gånger. Fegt kanske. Intressant att veta hur någon annan tänker som kanske agerar tvärtemot en själv. -
Kloka vet jag inte om dom är...alla hanterar vi saker olika. Hoppas allt för med sig något gott för dig i slutändan!Anonym (Merde) skrev 2019-01-19 08:48:34 följande:
Tack för de kloka orden.
Jag har varit öppen tidigare och sedan agerat tvärt mot vad jag har sagt och vad jag har trott på själv. Gick verkligen inte bra...
Precis som du säger så är det inte "svart eller vitt" utan snarare "rött eller 2meter".
Vågar inte skriva för mycket då jag inte vill outa mig men har gett mig en tidsram och metod på hur jag skall hantera det.
Under tiden accepterar jag att den andra kan försvinna, jag vill inte låta henne sitta i väntrummet. Hon är värd mer.
-
Önskar jag kunde vara modigare. Önskar jag kunde ta dig med storm. Men mitt hjärta slår så fort när du kommer i min närhet. Jag har aldrig varit med om det. Som du påverkar mig. Jag kan inte leverera. Jag blir bara paff när våra blickar möts. Jag ser att du blir lika påverkad av mig som jag blir av dig. Önskade jag kunde visa vad jag känner om du behöver det.
Jag vill veta så mycket mer om dig, höra din historia, dina drömmar, få veta vem du är. Höra din röst, titta på dig, obegränsat. Röra vid dig. Borde inte vilja det.
Jag är rädd för vad du tror om mig...det var aldrig min plan att falla för dig. Har önskat så många gånger att jag inte hade gjort det och lika många gånger försökt tänka bort det. -
Känner igen en del av känslan, om att vilja släppa men ändå inte.Fringe skrev 2019-02-04 19:46:31 följande:
Tiden vi spenderar tillsammans flyger iväg, samtidigt som det känns som att den står helt stilla. Alltid dessa paradoxer. Att mötas: njuta och plågas, att skiljas åt: sakna och plågas.
Helt uppenbart för mig efter att tillbringat tid tillsammans med dig är att jag inte kan fortsätta träffa dig. Jag älskar dessa stunder med dig! Men trots att jag gör mitt bästa för att skärma av dig så lyckas jag inte med det. Sitter i ett möte efteråt och jag kan inte alls ta in vad som sägs. Ord, bara en massa ord. Jag hör mig själv säga saker ibland som är helt logiska, men nästan mer som inövade fraser. Allt ligger utanpå. Det enda som finns på min insida är känslan av dig, saknaden som du lämnar efter dig och det känns som att jag ska ätas upp. Det är det enda som är på riktigt, mina känslor för dig. Om du inte kan möta mig i det kommer jag att att ätas upp. Kämpar med att trycka undan dig, men du är så oerhört närvarande och lämnar mig aldrig någon ro.
Har du pratat med personen om detta någon gång eller försökt göra det tydligt för personen hur du känner? Är det inte mer värt att ta steget så du får veta och kan gå vidare på något vis? ...tankar från en rastlös en, som inte tål att spela spel. -
Vad fan pågår inom dig? Vad håller du på med? Dölj allt du kan men framför mig är du naken. Jag ser varenda skiftning i ditt kroppspråk, hör varenda tonläge i din röst. Inte för att jag vill, utan för att det bara är så.
Jag vet inte heller vad jag vill men jag vet att jag vill se vad detta är för det känns så stort och enda sättet är genom att erkänna, lära känna, på riktigt, utan ursäkter och utan att linda in det i annat. Läget är som det är. Vi båda vet det. Detta blir bara pinsamt. Jag börjar mer och mer förakta dig för hur du beter dig. Är förbannat trött på detta, och snart på dig. Jag vill prata, nu, ärligt och på riktigt. Snälla, jag går sönder av alla tankar.. -
Oj?Det är inget initiativ jag vill ta. Tycker att man öppnar sig ömsesidigt och säger som det är. Eller som i detta fallet just nu, att personen kliver fram för att det ska vara värt för mig att titta närmare på. Finns inte drivet från motparten tror jag det ändå kommer falla platt i slutändan för min del. Är inte intresserad av tafatthet. Vill inte heller pressa någon till något som inte känns bra för den. Jag varken vill eller bör ge bekräftelse i denna situationen och jag behöver heller inte någons bekräftelse som inte betyder något på riktigt.Homosapio skrev 2019-03-01 07:46:07 följande:
Prata med människan då? Innan du går sönder ...
Att själv vara passiv känns som det enda rätta och möjliga i situationen åt alla håll. Men det är frustrerande att känna något jag inte borde känna och inte borde tänka. Detta är min lilla patetiska ventil. Svårt att förklara utan att förklara...dela gärna dina tankar om du vill. -
Att jag dels är i en situation som inte tillåter det och att jag inte heller vill vara den som tar det initiativet. Se mitt svar till Homosapio.Anonym (Energiportal) skrev 2019-03-02 11:55:37 följande:
Vad stoppar dig från att prata med personen i fråga?
-
Jag är definitivt beredd att se vad det är och bekräfta om personen tar ett kliv men i så fall behöver jag en väldigt tydlig hint om att personen vill det. Jag har inte varit passiv, jag tror jag har varit tydlig. Jag hoppas det. Men kanske är personen bara ute efter bekräftelse. Då vill jag inte spä på det.Homosapio skrev 2019-03-03 14:35:09 följande:
Ja, jag förstår att det är svårt att förklara utan att förklara ... Men kan personen kliva fram i er situation då? Du skriver att du inte bör ge bekräftelse i situationen men är du beredd att se vad det är om hen tar ett kliv då? Varför borde du inte känna något? En känsla kan aldrig vara fel tänker jag men inte alltid okej att agera på vad man känner såklart. Du skriver om tafatthet och att inte pressa osv det kan jag förstå men hur ska personen veta om det är okej att visa om hen känner något om du är helt passiv? Hur tänker du dig personens kliv framåt?
Det är svårt att veta hur någon annan uppfattar ens handlingar. Kanske är jag också tafatt och svår att läsa. Hur gör man det tydligt för någon att ett riktigt intresse finns när man inte bara kan säga som det är? Lite omöjligt. Därav vill jag snacka. Men det initiativet vågar och vill jag definitivt inte ta utan den tydligaste av tecken på att personen vill detsamma. -
Tack men jag fiskar egentligen inte efter att få tips på flirtstrategier och jag vill inte gå in på detaljer här. Det var väl mer en retorisk fråga.Homosapio skrev 2019-03-03 20:50:36 följande:
Hur har du visat ditt intresse? Såg att du skrivit innan att du gjort något slags försök att träffa personen tidigare? Eller tolkade jag det fel? Ja, hur visar man det ... Svårt att svara på. Har ni gemensamma intressen kan du ju prata om det. Fråga om personen vill följa med på något du vet att hen är intresserad av? Blickar kan ju avslöja en hel del ... Är det en man eller kvinna? Lättare att ge tips och tankar eftersom signalerna skiljer sig en del mellan könen.
Du själv då? Du är också i någon mer eller mindre besvärlig sits har jag förstått?