Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

Åh vad jag hoppas att du kommer att få modet att berätta. Att du och den du tänker på ska få känna dina händer ömt i sina. Njuta av det du beskriver. Stunden, lugnet, värmen och stillheten. Hur skulle du kunna ta mod till dig och berätta tror du? Vad kan vara ett första steg till att våga? Vad finns det att förlora?.

När jag läste det fina du skrev så tänkte jag på den som inte lämnar mina tankar. Hur jag ville göra samma. Tänkte på hur vi en gång hade en picknick och hur jag så gärna ville ta personens hand i min. Röra vid dennes kind. Hålla om utan ord. I lugnet värmen och stillheten.

Så fint beskrivet! Personen borde få veta hur du känner. Jag hoppas att era vägar och läppar ska mötas

Du beskriver också din känsla fint! Det är en så härlig känsla när en känner sig hemma. I någons sällskap. Blick. Leende. Värmen i kroppen. Du skriver "Kommer inte att göra det igen" - Har du berättat om dina känslor förut till personen? Önskar att personen ska höra dig. Hoppas

Signaturena Fridlyst och Fringe: Jag önskar jag hade fått höra de vackra ord ni uttrycker. Att en särskild person sa eller kanske skrev det till mig. Åh så glad jag hade blivit!

Vill ge ett klokt råd till andra: (och mig själv) var inte så dum mot dig själv att du försöker att få människor som inte vill att träffa dig. Be inte om att ses om du ändå förstår att personen inte vill. Får du inget svar på inbjudningar om fika eller att ses på annat sätt - släpp då. Jag släpper dig nu C. Jag vill inte stå med mössan i hand och känna mig dum för att jag frågar om du vill ses och du aldrig svarar. Men jag kommer aldrig att glömma det speciella jag kände när vi sågs eller när du såg på mig. Jag kommer aldrig få veta om jag inbillade mig att du kände nåt eller inte. Allt gott till dig.

Mitt namn är inte K. Du skriver nog till någon annan.

Jag vet vem som ligger bakom att gå in och ändra i andras texter. Eller snoka. Du är obehaglig. Du ägnar dig åt olagliga saker såsom intrång. Se upp. Du har ögonen på dig. Jag och flera till vet vad du håller på med. Bäst du lägger ner nu innan någon tar fast dig och då blit det inte kul för dig det vill jag lova!!!!

Ser du inte själv ditt eget beteende? Du vill få det till att alla andra har fel. Det är inte alla andras fel hela tiden. Jag fötsrår om folk blir förbannade på dig. Att folk inte vill ha med dig att göra. Jag säger igen; lämna mig ifred. Och för ditt eget bästa: sluta med det du gör för du har många ögon på.dig..

Det senaste året har lärt mig så mycket. Det har varit ett tufft år med många besvikelser och framför allt tankar på vem kan en lita på. Otroligt jobbigt att känna så. Så jag drar mig sakta undan allt och alla och jag ler inte lika mycket som förr. Skrattar inte lika mycket. I synnerhet inte sen jag flyttade hit Jag saknar dig mycket och jag saknar det skratt du lockade fram. Saknar de gånger vi fikade, promenerade, tog ett glas ute. Men du förändrades. Jag tror att du kanske träffade någon annan i ditt liv som fick dig att känna lika som när du och jag sågs. För plötsligt blev du annorlunda. Vi hördes inte längre. Sen ville eller kunde du aldrig ses när jag frågade så jag kände sånt ointresse. Det fanns något i dig som jag tyckte väldigt mycket om. Du är så fin. Men jag vill inte känna mig tjatig och vill inte be om vänskap med mössan i hand. Då blir det fel och är inte ömsesidigt. Tänker på dig dock. Varje dag. Jag hoppas att du framöver myser advent och har det bra med dina. Du betyder mer än du tror för mig. Önskar dig allt gott C!

Om du hade berättat för mig om hur ni hade det - om du hade öppnat dig mer överhuvudtaget så hade jag vågat. Om jag fick veta att jag inte inbillade mig, att det fanns någon attraktion mellan oss två, då skulle jag ha rört vid dig. Tagit dina händer i mina. Tittat in i dina bruna ögon. Kysst dig. Jag ville inget hellre. Men du sa alltid att allt var bra varje gång jag frågade. Jag försrod att det inte var det. Din röst är bra på att låta glad men jag hörde ofta bortom den glada rösten. Men du fortsatte säga att allt var bra. Jag saknar dig. Det som var speciellt och hur det pirrade i kroppen när vi sågs. Var det bara jag som kände så?