• Anonym (at your service!)

    Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

    Ibland vill man säga ett par sanningens ord till någon fast av olika anledningar låter man bli.
    Man vill men vågar inte. Man både vill och vågar men vet att det får (eller kan få) konsekvenser som man inte är beredd att ta. Eller som i mitt fall-man saknar personens kontaktuppgifter och vet inte riktigt vart man ska göra av alla tankar och känslor. Någonstans måste det ut!  

    Så, vill du som jag skicka ett sms eller mail till någon som du kanske är hemligt förälskad i, till någon du saknar, någon du är arg på, en avlägsen vän, din sambo, din kusin, Fredrik Reinfeldt eller vem som men utan att outa dig till personen ifråga och utan att behöva ta konsekvenserna av ditt handlande, skriv ditt sms/mail i denna tråd och jag kan nästan garantera dig att det kommer att kännas bättre efteråt. Självklart får man vara anonym och man väljer själv om man vill berätta här i tråden till vem meddelandet är.  

    Jag börjar.

    Sms till mitt ex vars telefonnummer jag inte längre har: 

    "Undrar hur du mår och vad du gör. Kan inte sluta tänka på dig. Saknar dig så det gör ont och vill ha dig tillbaka. Tror jag. Åtminstone just nu. /Ditt ex "

    Din tur. Kör hårt! Skrattande    

  • Svar på tråden Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!
  • Anonym (Tankar)

    Har blivit mer uppmärksam på dig nu, blir väl så efter våra möten det senaste. Älskar verkligen din självsäkerhet och pondus..och såklart, ditt intresse för mig...;) Funderar på hur sjysst det är att underblåsa det...men resonerar som så att du definitivt är kapabel att avgöra det själv.

    Du vet var jag finns om du känner för att hänga lite mer..eller bara diskutera jobb medan vi studerar varandra uppskattande. Styrka kombinerat med snällhet...blir inte mer rätt än så ;)

  • Anonym (saknar dej)

    tiden går och inte fan blir man yngre inte...
    men min saknad blir inte lättare och du förstår ännu inte.
    men innerst inne vet jag i hjärtat att du skiter i mej..

  • Anonym (saknar dej)

    tiden går och inte fan blir man yngre inte...
    men min saknad blir inte lättare och du förstår ännu inte.
    men innerst inne vet jag i hjärtat att du skiter i mej..

  • Anonym (saknar dej)

    tiden går och inte fan blir man yngre inte...
    men min saknad blir inte lättare och du förstår ännu inte.
    men innerst inne vet jag i hjärtat att du skiter i mej..

  • Anonym (saknar dej)

    tiden går och inte fan blir man yngre inte...
    men min saknad blir inte lättare och du förstår ännu inte.
    men innerst inne vet jag i hjärtat att du skiter i mej..

  • Anonym (saknar dej)

    tiden går och inte fan blir man yngre inte...
    men min saknad blir inte lättare och du förstår ännu inte.
    men innerst inne vet jag i hjärtat att du skiter i mej..

  • Anonym (där floden flyter förbi)

    denna helgen ska jag runka och fantisera om sånt gamla tanter och farbröder skulle tappa andan av.. önskar du kunde hjälpa mig lite. ;)

    vad ska ni göra?

  • Anonym (Snälla)

    Snälla låt mig också få sörja... jag är inte gjord av sten. Även om ni inte verkar se det så har jag också känslor... jag kan inte bära allas , besvikelse, sorg, sårade känslor och ilska. Jag mår precis lika fruktansvärt dålig som ni över allt som har hänt men ni tycks tro att jag bara tuggar i mig och går vidare. Det räcker nu! Detta tar död på mig, jag kan varken äta eller sova. JAG ORKAR INTE MER! Jag bär så mycket själv. Jag vet att ni inte gör det med flit tror helt enkelt ni inte ens reglekterar över att jag kanske också skulle behöva bli buren nån gång. Jag vet att jag alltid har varit stark men innerst inne bär jag allt med mig precis som ni och där finns inte plats för mer. Kan knappt andas

    Önskar jag kunde berättat detta utan att ni rasar ännu mer :?(

  • Anonym (Tankar)
    Anonym (Snälla) skrev 2019-05-31 17:52:42 följande:

    Snälla låt mig också få sörja... jag är inte gjord av sten. Även om ni inte verkar se det så har jag också känslor... jag kan inte bära allas , besvikelse, sorg, sårade känslor och ilska. Jag mår precis lika fruktansvärt dålig som ni över allt som har hänt men ni tycks tro att jag bara tuggar i mig och går vidare. Det räcker nu! Detta tar död på mig, jag kan varken äta eller sova. JAG ORKAR INTE MER! Jag bär så mycket själv. Jag vet att ni inte gör det med flit tror helt enkelt ni inte ens reglekterar över att jag kanske också skulle behöva bli buren nån gång. Jag vet att jag alltid har varit stark men innerst inne bär jag allt med mig precis som ni och där finns inte plats för mer. Kan knappt andas

    Önskar jag kunde berättat detta utan att ni rasar ännu mer :?(


    Varför kan du inte berätta? Tror du inte att dom som bryr sig om dig vill veta vad som försiggår inom dig? Ibland känner man av resta murar och det kan såra, att man inte är värd att få veta det någon nära verkligen tänker.
  • Anonym (Snälla)
    Anonym (Tankar) skrev 2019-05-31 18:33:06 följande:

    Varför kan du inte berätta? Tror du inte att dom som bryr sig om dig vill veta vad som försiggår inom dig? Ibland känner man av resta murar och det kan såra, att man inte är värd att få veta det någon nära verkligen tänker.


    Jag vet att det hade lagt sten på bördan för dom vill liksom inte göra allting värre. Försöker skydda och medla Önskar lite att nån skulle kanske inse det lite själv att jag också har känslor... vet att jag har mig själv att skylla och att man inte kan förvänta sig att folk ska vara tankeläsare men ändå.

    Känslan av att det ligger på mig att hålla alla på benen och hålla ihop allt är tung
Svar på tråden Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!