Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

open.spotify.com/track/1p05oPK949iMluRXGakmER

Dagar och nätter med dig älskade flamma <3

Tiden spricker och försvinner i en tickande form där vi inte hör något annat än våra hjärtslag. Världen utanför får vara, vi leker fritt i en vild fors där ingen krok får nå oss

Finns vid din sida även om jag inte alltid kan stå där.

Vi andas in en hisnande känsla av att vi är när vi är, och andas ut längtan efter nästa gång....

Tillbaka nu en stund till det vanliga, vi ler där i smyg älskade, vi finns där i minnena av två unika varelser som brinner sakta av en känsla i oss.

Jag älskar vår tid <3

Jag älskar dig <3

Tack för att du finns :-*

Hej XX

När jag började i januari var det mycket på gång i mitt liv och jag mådde egentligen inte så bra. Det var inget jag berättade för dig men du var från start väldigt rar mot mig. Och fick mig så småningom att må bättre. Jag hade inte tänkt särskilt mycket på dig eller ?sett? dig som jag tror du sett mig förrän en dag i februari då våra blickar möttes och det plötsligt kändes mer än kollegialt och vänligt. Sen dess har jag inte kunnat sluta drömma om dig... Du pratade gärna och startade samtal trots att jag ibland var ganska upptagen med mitt arbete. Du väntade in mig, sökte upp mig, stannade kvar en dag när alla andra gick ut och åt för att jag skulle stanna. Vi kom in tidigare än alla andra och stannade ofta till sist när alla andra gått hem. Jag gjorde det medvetet, gjorde du?

När jag tänker efter finns det flera saker jag verkligen tycker om med dig. Det första är att du är oerhört stilig... men bortsett från det är du trygg i dig själv, delar min ordning och reda, är principfast liksom jag själv och så duktig på det du gör. Vi har också en hel del gemensamt vilket vi upptäckt allteftersom vi lärt känna varandra. Du är dessutom en sann gentleman mot mig. Och enligt mina observationer är du bara det mot mig...

Jag vet inte om det är jag som överanalyserar men du nämner ofta att du är ensam med barnen, pratar sällan om din fru, ger intrycket av att äktenskapet inte är bra. Jag är också gift och mitt äktenskap har varit på väg att brista tidigare i år och är fortfarande inte stabilt. Jag kanske bara inbillar mig, men det känns som om vi är menade för varandra... Jag vet hur illa det ser ut och jag vet hur fruktansvärt dåligt alla inblandade skulle må om något hände mellan oss. Men kan det vara ödet som fört oss samman?

Det känns oerhört jobbigt att ha semester nu. Att inte komma till jobbet och möta din blick, prata med dig om allt möjligt... Saknar dig redan. Men hur ska jag säga det utan att det låter konstigt. Vi är ju bara kollegor.

Jag kommer att säga upp mig när jag kommer tillbaka. Jag kommer att avsluta projektet jag älskar mest, och söker jobb nånannanstans. Dels är det tufft ibland med chefen som är som vi vet, dels för att jag är kär i dig och det försvinner inte. Och jag vet att du inte vill mer.

Jävla idiot, ser du inte vad jag jobbar!! Jag jobbar som fan och du din sölkorv bara klagar!!! Ditt jävla mähe

Trots att du är min närmsta vän på jobbet så kan jag inte prata med dig, för det stannar inte mellan oss. Du berättar alltid om ditt privatliv men jag känner att jag inte kan gör det för, och jag vill så gärna men jag litar inte på dig.

Du svarade på mitt Mail! Är så lycklig.

SUCK! ännu en högtid e på väg och jag e ensammare som vanligt
att jag ej kan få kroppen och hjärtat att fatta att du ej vill...

Jag märker att du är mer på. Jag gillar det, även om det gör mig vansinnigt nervös och tafatt. Jag vill också. Snälla fortsätt. Kan vi höras privat? Sms:a mig eller vad som helst. Är så sjukt attraherad av dig.

idag är jag sjukt less och missunnsam på några speciella vänner som verkar ha det så himla bra i deras familjer och liv med partners som de är lyckliga med och bla bla. har lust att skriva "skit ner er" när de skickar 100 bilder om dagen med renoveringsprojektsbilder och annat uppstyrt och avundsvärt. gör iof alltid bara tummen upp, orkar inte skriva något, ändå fortsätter de. trots att jag aldrig skulle byta partner till deras p g a outhärdligt jobbiga personligheter så bryr jag mig och stör mig på att de är så händiga/aktiva, alltså karlarna.

så till er: skiter i era jävla renoverade hus och hur bra ni verkar må för jag kan ändå inte relatera till det alls.

så. lite sorgligt innan midsommar men ändå är här bättre än på många år.

äntligen har vi börjat ha sex igen och det är riktigt skönt.. älskar det. ska vi satsa på att laga istället förstöra allt vi haft/har..? kanske blir det ett till barn om några år?.. vi har börjat skratta tillsammans igen och det är så befriande att vi är så lika varandra och delar det bästa av allt - den svarta humorn! det mörka i livet som vi alltid lyckas skratta åt istället för att förbanna oss över. jo dig har jag nog börjat må rätt bra av igen även om vi fortfarande inte är tillbaks där vi en gång var.