*VARNING: Superlångt inlägg!!*
Skippa det kursiva, fetstilta om ni e trötta 
Måste få gnälla lite... Första nu. Igår var jag superledsen å grät hela dagen. Gick hem ifrån jobbet tidigare i onsdags då jag var yr och ovanligt fumlih och förvirrad. Svårt å uppfatta/koppla vad folk sa, tappa glas, gick in i dörrkarmar osv... På mitt jobb funkar inte det så bra (Sjukhus=Avd+Akut), så jag lämnade. Vi är ofta underbemannade, det är hörgt tryck och man måste vara allert hela tiden, så stress, spring, lyft, osv... a iaf. Jag fattar ju själv att jag har stress-symptom och att det blev för mkt för ig på jobbet efter dålig sömn och olidlig strid med FK som håller hjärnan vaken 24/7. Iaf, Så innan jag åkte hem ringde jag VC för å rådfråga och när de svarade i telefonen brast jag i gråt. Hon säge att: Ojojoj, kom hit imorgon så får vi hjälpa dig med sjukskrivning. (Har aldrig(!) varit sjukskriven så jag kan INGET om sånt).
Kommer ditt 10.40 nästa dag, betalar 300kr, träffar en manlig läkare som kunde vart bror till Johan glans (stavning?) ni vet komikern. Han var lik och hade samma attityd när han pratade med mig. Hann knappt sätta mig i stolen innan han konstaterade att han inte kunde hjälpa mig. Han såg på mig som att jag var korkad och arbetsskygg, och tyckte att "ta ut en vecka sjukskrivning som du har rätt till, bit ihop sista tiden på jobbet, och ta sedan ut din föräldrapenning". Inga frågor om när jag får lov att ta ut FP eller vad som framkallar måendet, elle något utan rycker bara på axlarna och ifrågasätter varför jag kom dit... Kände mig dum och förnedrad.
Iaf, möjligt att han hade rätt och inte kunde hjälpa mig, ryckte på axlarna å flinade. Enligt honom var man tvungen att ha en uttalad depression för att kunna bli sjukad för typ stress eller dylikt. Blev mest ledsen av hur han sa det och att han såg på mig som att jag bara gnällde å inte ville jobba, vilket inte är fallet. Jag jobbar så fort jag får chansen, och jag gör det bra. Slite som ett djur då jag är timvikarie och får ta de tider jag får, så dygnets alla timmar, allar dagar i veckan och tackar inte mig då jag jobbar genom bemanning och aldrig vet när jag får nästa pass.
Sen ringde jag min arbetsgivare och hon blev ledsen för min skull att jag sjukskrev mig den veckan man får, sa att det är inga problem viktigaste e att du mår bra. "jag löser det andra". Hon fråga inte ens, bara kollade så det inte var något fel med bebis. Skönt!
Så, gnällt färdigt för denna veckan iaf.