Augustibebis 2012

Skitsamma om det är fredag eller inte! Olyckor brukar liksom inte planeras. Åk in och kolla om du är orolig, eller stanna hemma om du tycker att det inte är något. Jag tror inte de nekar dig om du står på dig. Om du ringer och FRÅGAR är det dock en annan sak...

Hej!

Tar mig en paus idag på jobbet i väntan på leveranser i morgon och tänkte passa på att både läsa ikapp och slänga in en liten uppdatering.

Var hos BM idag (v26 i morgon) och hon bokade in mig för läkartid direkt. Mina sammandragningar tillsammans med alla annan stress i livet (storebarnets psykologutredning, min egen far som är en boja av skuldbeläggande, irritation och bråk med sambon pga stress osv.) tyckte hon inte var så lovande alls.

Jag är rätt nervös- jag tror inte sammandragningarna har påverkat tappen något eller så, men det gör bra ont.

Framförallt blir jag nervös över vad jobbet ska säga. Jag har just meddelat att jag ska jobba till sista maj, just på grund av sammandragningarna och allt, eftersom jag räknade kallt med att en läkare inte skulle ens överväga sjukskrivning för bara sammandragningar. Och nu vet jag inte riktigt hur jag ska göra... det verkar som att det mest är upp till mig att säga vad jag behöver, snarare än att läkaren går efter ifall tappen är påverkad eller inte. Hua... så mycket beslut igen, önskar någon annan kunde bestämma åt mig!
Det som spökar är ju denna konstiga prestige det ligger i att jobba häcken av sig trots att man är gravid, och att man på något sätt är svag som inte pallar det.

Ekonomin är ju också en faktor, förståss. Vi har en del kvar att införskaffa till bebisen, och nu blir det ju mindre pengar. En semester har vi inplanderad också, som jag vill ska bli händelserik för storebarnet i alla fall.

oj, nu har jag öst ur mig.

NU ska jag läsa ikapp om alla er andra!

Lite snabbt innan kvällsbadet: Ni är bara bäst!!!

och ang. semestern; den är bokad och klar för att åka till Tyskland, och jag har blivit lånad en rollator ifall jag inte pallar att gå så mycket, samt sällskap vid diverse bänkar av familjens äldre. Sonen får sin del med zoo- och parkbesök.

Oroa sig inte! Mjölken kommer efter bebisen, innan kan det vara lite vätska när tuttarna förbereder sig, eller lite mjölk, men bara för att man inte har det innan betyder det inte heller att något är fel.
Vi får peppa varandra med ammningen sen, jag är också nervig men håller modet uppe att det ska gå denna gången. Jag har gått upp 20 kg hittills. Så jag landar nog på 30kg+ igen. Äter inte särskilt onyttigt eller så, mycket mer frukt och grönt dock. men uppåt går det i alla fall. Mest gick jag upp i början, sen stod det still någon månad eller två, och så nu de senaste två veckorna har jag börjat gå upp igen. Och det m¨ärks att bebisen växer så det knakar också!

Oh, vad är det för några för oss med större vader? Jag är (var...) inte så stor innan graviditeten, alltså i övrigt, men har alltid haft rejäla benmuskler. Alltså inga stövletter för mig, om man säger så. Men nu när jag dessutom har gått upp i vikt så är det ju lögn att få på sig stödstrumporna! Hua...

Ah, det var dem jag köpte. :-S Tycker alla strumpor klämmer åt alldeles för mycket precis under knäna, så jag får liksom blåmärken. Nåja, ska ge dem ett nytt försök.

jguz- Jag blev inte sjukskriven på sjukhuset, mest för att jag redan har en läkartid inbokad och det är bättre att göra det via MVC när vi ändå dragit igång processen där. (krävs ju eventuellt uppföljning med mera) Annars hade det nog blivit gjort på sjukhuset, om jag hade velat. Jag tycker vården här har varit helt otroligt bra ur den synpunkten, alla tar en på allvar och inget är löjligt eller så.
Skillnad mot förra graviditeten i Norrköping där de inte ville sjukskriva mig trots 3 besök på förlossningen i förtid, och sen med motiveringen "om du pluggar kan du ju göra det hemma, då finns ingen anledning för sjukskrivning". Nåja... allt bra för denna gången, bara hoppas att doktorn i morgon är lika bra som de andra hittills.

Så, efter ett mindre sammanbrott hos läkaren är jag nu sjukskriven till föräldraledigheten börjar. Känns skönt, men såklart jobbigt att jag bröt ihop framför en helt främmande människa. Då både läkaren på förlossningen och min BM pratat om heltidssjukskrivning som en självklarhet, och denna läkare nu började besöket med "jag kan inte sjukskriva dig på heltid" så bröt alla oro inför detta fram.
Såg framför mig hur jag skulle gå sönder av stress om jag skulle fortsätta jobba, även om jag skulle gå ner i tid. (innebär i praktiken mer jobb på kortare tid, inte alls mindre stress)

Så, läkaren skrev ett sjukintyg i alla fall, när hon hörde alla delar om stressen, men det känns nu ändå ganska jobbigt. Känns som att jag fuskar på något sätt? Eller är klen.

Nåja, nu är det gjort och nu ska jag ta hand om mig själv både fysiskt och mentalt. Ingen mer stress! Jag försöker komma på ett bra mantra för när jag blir upprörd över skitsaker, har ni några förslag?

7ehimlen- min farmor var mig väldigt nära också, och jag hade nog nästan exploderat av lycka och saknad i din situation. Så fint!

Förresten! Någon av er som vet reglerna kring semester under sjukskrivning? Då borde jag ju inte ha semester, eller hur? Jag menar, att den ligger inne och blir sparad.

Jag håller med DetGodaLivet, måste ju vara absolut smidigast för dig.

Jag ringde till min handläggare på FK direkt och hon sa att det inte var några problem. Den koden som används är ju prematura sammandragningar med risk för förtidsbörd, och jag har inte hört någon som fått det nekat. Hon har dessutom skrivit ett väldigt utförligt intyg om min arbetssituation med mera. Hade hon inte använt just den koden, där emot, utan foglossning eller just den bakomliggande depressionen, så är det ju inte säkert att det gått. (vad jag har förstått det i alla fall)