Hur ser du på blandäktenskap?

Problemet är ju att de som håller på och snackar om samma värderingar, kulturella bakgrund och bla, bla, bla inte begriper att en akademiker från Teheran har mer gemensamt med en akademiker från Stockholm än de båda har med en jordbrukare i sina respektive länder.

Vad man har för "kultur" är oftare knutet till var man befinner sig utbildningsmässigt och socialt än med vad man har för etnicitet.

Jag tror att kulturskillnader inom familjen både ger glädje och skapar problem.

Det vet jag ju själv.

Sedan är frågan vad man själv tycker att gränsen går. Jag har ju väninnor som skilt sig enbart på grund av att de inte klarade av alla skillnader. Det krävs mycket förståelse och överseende mellan båda parterna.

Min man är arab, och hela mitt liv har jag varit mer intresserad av utländska män än svenska.

Idag efter att ha levt med en arab, skulle jag snarare säga att jag nog skulle passa bättre ihop med en västerländsk / man från Norden. För jag har svårt att acceptera skillnader och hade nog mått bättre med en person som är så lik som mig som möjligt i både tankesätt och beteende och inga kulturskillnader som krånglar till livet.

Men så älskar jag min man. Och hans goda sidor väger över våra problem med kulturskillnaderna.

Jag tror det r svårt att få det att fungera. 

Jag är för blandäktenskap och lever med en man från Iran. Det spelar ingen som helst roll varifrån personen kommer ifrån eller vilket ursprung denne har, det är inte relevant, utan det viktiga är att vi har lika värderingar och älskar varandra. Människor snackar så otroligt mycket om kulturkrockar hit och dit, men det är ingen jag själv upplevt. Folk är snabba med att döma. Vi lever som vilken svensk familj som helst, med "svenska" traditioner och värderingar, men berikas med de bästa delarna från hans kultur. (firar t.ex persiskt nyår, yalda osv) Han råkar helt enkelt vara född i Iran och ser icke-svensk ut. Skulle aldrig vilja leva med någon annan. :) Kultur berikar livet!

(Och varför skulle man inte kunna sitta på en skidbacke och grilla korv med någon från en annan kultur? Om personen nu inte vill äta korv, vad är problemet? Finns ju folk i Sverige som utesluter korv, ex vegetarianer. Man kan fortfarande sitta på skidbacken och grilla tillsammans)

Jag bryr mig inte om hur andra har det men visst där finns vissa jag inte vill ha och de jag vill ha mer av. Jag vill gärna ha en latino/ italienare/spanjor. Inte från mellanöstern,afrika, asien, turkiet, kosovo och allt däromkring. Men danmark, sverige och norge går bramen får gärna vara en blandning av mina favoriter :)

Jag har gift mig med en person som är lagom brun och från ett land som inte är så jättejämställt, fast inte ett av de värsta: Indien. Jag tycker att det är bra, för vi har lika värderingar när det gäller familj. Jag umgås/upptas mycket med/av min stora familj och det gör min bättre hälft också, medan det var svårare med vissa av mina svenska ex (och svenska vänner!) att få gehör för det. Vi är båda religiöst aktiva inom kristendom resp hinduism och jag tycker att det är lättare att få förståelse för min kristendom än med en svensk icketroende som ofta ser ned lite på kristen tro. (är inte med i någon fanatisk sekt om ni trodde det utan i sv kyrkan). Det beror nog mer på graden av religiositet, inte just på att det är fråga om hinduism. Troende förstår varandra över gränserna.

 Jag kan inte se att vi har några kulturkrocksproblem. Vi klär oss i varandras folkdräkter växelvis, vi firar både diwali och jul, jag är tolerant mot vegetarianism och får tolerans för köttätande tillbaka. Vi äter både chapati och norrländskt tunnbröd, ser bollywoodfilm och Utvandrarna. Vi är väldigt lika, men också olika, men det sitter i personligheten, inte i kulturen, skulle jag säga. 

Jag vet inte om det finns någon kultur jag inte kan tänka mig att gifta in mig i. Tror inte det. Folk är folk överallt.Den enda sorts person jag skulle få svårt med som partner, tror jag, är efterföljare till Dalai lama, oavsett nationalitet eftersom Dalai Lama är anti-gay och jag är lesbisk. Fast vad vet jag vad som skulle hända om jag blev singel och träffade en? Jag kanske skulle stanna och försöka få den tjejen att sluta med att tycka att hon gör något dåligt som är homosexuell. Man vet ju inte hur man reagerar förrän man är där, i blandningen!

Om inte kultur vore en viktig del, skulle inte så många blandade förhållanden drabbas av kulturkrockar som är svåra att överbrygga. Undersökningar visar att blandäktenskap i större utsträckning leder till skilsmässa än andra äktenskap. Sedan finns det blandäktenskap som fungerar ypperligt, men jag förstår inte varför det är så svårt för vissa att acceptera att andra ändå föredrar en partner från sin egen eller närliggande kultur?

Jag bryr mig varken om hudfärg eller ursprung, men jag vill ha en man med västerländska värderingar. Jag kan för mitt liv inte förstå vad som är så provocerande med det.