Din man börjar klä sig som en kvinna

linas fina, hm, jag tror dessvärre att gränsen går där för mig. Hade jag en son skulle jag ha svårt att låta honom gå till fsk i klänning.

Fast hur manlig är han egentligen, om hela hans manlighet försvinner om han tar på sig en kjol?

Min make hade vägrat synas ute med mig om jag hade dragit på mig en sådan.

Ja att ha något som är traditionellt flickigt/kvinnligt har i alla tider varit negativt för pojkar/män. Det är sorgligt tycker jag, även om jag vet att du inte är ensam med den inställningen.

Själv skulle jag ha svårt både inför min dotter och en eventuell son att förklara att något går an på en dottern men pojken står liksom över det och kan inte ha något som dottern tydligen kan ha.
Om jag tycker att ett plagg är olämpligt på en pojke då skulle nog jag inte kunna sätta det på en dotter heller. Men det är min åsikt och jag vet vad du står i frågan. =) 

Japp och det är för att kvinnor värderas som sämre än män. Att ha en dotter som är pojkflicka känns ju som finare än att ha en dotter som är superflickig. En pojkflicka är ju ball NÄSTAN POJKE!!!  Herregud vad fantastiskt! Men att ha en flickig son... aj aj. Det är pinsamt det!

Jag och min man har diskuterat just det här nu när vår son önskat sig en prinsessklänning.

Jag tycker det är otroligt opraktiskt med klänning och hade inte skickat min son till dagis med det... förmodligen inte en dotter heller.

Men det som framför allt får oss att tveka är dagiset. På vår sons gamla dagis så litade jag helt på fröknarna och deras sätt hantera sånt, reaktioner från andra barn och så. Men jag litar inte på hans nya fröknar på det nya dagiset och då känns det viktigt att inte sätta honom i en sits som han inte kan hantera själv och inte får stöd av fröknarna. Vi har redan ställt till med rabalder på utvecklingssamtalen, så vi får ta det där med klänningar på pojkar när första stormen lagt sig

Men min förklaring till sonen är helt och hållet att jeans är bättre om man ska klättra i träd, inte att klänningar är till för tjejer. 

linas fina, jag har bara ett barn så jag kommer inte hamna i den sitsen att jag måste säga nej till ett syskon ang klänningens vara eller ej.
Siri får bestämma lite själv över sina kläder numera och då är tex blått uteslutet, hon vägrar. Spelar ingen roll hur jag än säger att det går bra, det är en pojkfärg enligt henne.
Det är heller  inte så att jag prackar på henne volanger och rosa bara för att hon är tjej även om jag är en liten bakåtsträvare när det kommer till detta ämne.

Hade man köpt en snordyr prinsessklänning eller lagt ner en massa tid på att sy en är det klart att man inte vill att barnet ska släpa runt med den överallt. Förskolan är ju inte bästa platsen för ömtåliga kläder, men både där och hemma finns ju utrymme för att klä ut sig och leka i prinsessklänning med,

Jag har en dotter som ser ut och klär sig som en liten grabb och har inge problem med det, hon är sig själv och vi älskar henne för den hon är.
När det kommer till min gubbe så skulle det innerbära att han blir något som jag inte hade fallit för från början och jag skulle känna det som att han hade ljugit för mig så därför tycker jag inte att det är så konstigt att jag skulle välja att gå faktsikt...det betyder inte att jag ser ner eller tycker att människor som vill kä sig i det andra könet är mindre värda faktiskt.

Inga byxor för dig då.