Vi som försökt ett tag utan plus

Grattis!!! Tänkt på dig i veckan och funderat på när du skulle ha äp och återföring. Va härligt gumman!!! Shit vilken panik när de ringde sådär tur att det va för att ni skulle få ert lilla embryo tidigare När har du testdag?? KRam!

Wittra: Vad kul att höra att du också är ruvare nu. Håller tummarna för er alla i väntan på era testdagar.

Testdag 14 dec...visst är man lite nervös nu men samtidigt blev jag faktiskt allra gladast över att vi faktiskt kunde få något befruktat. Då verkar ju den biten fungera iaf! hoppas iofs också på att de ägg som de fortfarande odlar på klarar sig. Vore skönt att kunna ha dem som backup...

känns jättekonstigt att gå omkring med ett embryo inom sig. Man fick ju inte kissa innan återföringen så jag var rätt nödig, när jag kommit ur gynstolen så frågade jag läkaren "får jag kissa nu?" varpå hon skrattar och säger "jadå, den trillar INTE ut"...haha.  Vet ju rent logiskt att man inte kan "tappa" embryot men är ändå nojjig...

En sak som jag, såklart, glömde fråga på SU....visst kan man äta folsyra nu? Jag har varit slarvig med folsyran , åt där i september och sedan kom alla mediciner, sprutor osv in i bilden så jag "glömde" av de där jäkla tabletterna. ...kan man ta dem nu?

JZ: Ja, upplevde att tiden stannade när de ringde från SU, tycker ändå det var så fint av sköterskan att först uppmana mig att inte bli rädd. Hon sa ju telefonsamtalen ofta innebär dåliga nyheter och att folk blir skräckslagna......och det hann jag bli i sådär 2 sekunder innan budskapet gick fram. Min man hade precis kommit hem från jobbet och stod i hallen, han sa i efterhand att han såg mitt ansiktsuttryck att det iaf vad goda nyheter. Fan, vad den här resan innebär toppar och dalar...

Wittra, du ska äta folsyra eller en multivitamin som innehåller minst 400 mikrogram. Lycka till medmruvandet nu

Hej
Jag och min sambo har försökt få barn i 13 månader. Vi fick ett missfall i mars då vi var i vecka 14 vilket tog hårt på mig. Jag har nyligen fyllt 35 och har varit väldigt orolig över att jag har väntat för länge när det gäller det här med barn. För en halvtimme sedan tog jag ett test. Jag är gravid vecka 4! Fortfarande väldigt tidigt men jag är så himla glad just nu. Ville bara dela detta med någon då jag inte vågar berätta för vänner och familj ännu. Så glad så glad!

Grattis till en ny graviditet! Perfekt tidig julklapp Håller tummarna att det går hela vägen denna gång.

Wittra: Grattis, håller alla tummar för att det lilla stannar kvar.

JZ: när skall du testa???

Jag går och väntar på mensen så att ivfplaneraren kan ta beslut på om jag skall behandla på denna cykeln eller vänta på nästa

Wittra, vad spännande att du är ruvare! Visst är det en konstig känsla dagarna efter återföringen och man vet att man har ett befruktat ägg i sig! :) Hoppas verkligen den biter sig fast ordentligt. Hur känns kroppen såhär långt?

JZ - RD11 idag då? Har du några symtom? Håller tummen så hårt för dig!

Jag hade i stort sett inga symtom över huvudtaget under ruvartiden den här sista gången när jag blev gravid. Kände mig inte det minsta gravid över huvudtaget och blev väldigt förvånad när plusset kom och ökade. Är i vecka 12 nu och har nog fortfarande inte riktigt förstått att jag är gravid.

Idag ringde läkaren från Huddinge (!!!) och sa typ samma saker som jag pratat med min läkare hemma om men påpekade problematiken med endometeriosen också och tyckte att det fanns inget annat alternativ än det långa protokollet.
Och så behöver jag gå ner ytterligare i vikt (jag som ÄLSKAR julmust )

Jag fattar inte om jag skall vara helt ärlig varför jag ens skulle göra det korta när man hör vad de säger, måste ta det vid nästa "möte" med min hemmadoktor.

Söndermarken: Jag lider med dig, vad krångligt det tycks vara för er. Att behöva banta i jultider är ju skittrist.   Du kanske ska vara strikt fram till julafton och då kosta på dig en must eller två? istället för att vara helt utan menar jag...? 

calabalic: Jag vet inte hur jag känner mig. Flummigt svar men jag känner mest förvirring. Även om jag inte nojar eller gråter över att eventuellt misslyckas så har jag liksom väldigt svårt att tro att det där embryot faktiskt kommer fästa. Alltihop känns overkligt.....vet att jag inte försökt mer än 2½ år men den tiden räcker för att man ska tvivla. Otäckt när Lutinus rinner och ibland molar det i magen, är i de stunderna helt inställd på att se blod  En sak som jag funderar mycket på är.....har jag någonsin varit gravid tidigare men att det då inte fäste? Just nu VET vi ju att embryot finns, är befruktat....men huruvida bra min livmoder är på att ta emot det är däremot helt okänt.