• Anonym (Knäckt)

    Elak eller Aspberger ?

    Jag har börjat undra om min man är elak eller om han har aspberger.

    Vi har varit tillsammans i elva år. Ofta visar han ett totalt ointresse för mig. Ibland känns det utstuderat elakt men jag har mer och mer börjat undra om det finns något annat fel typ aspbergers.

    Låt mig ge några exempel och låt höra om det finns någon som känner igen sig från att leva med en partner med aspbergers.

    Han ser mängder av film och dokumentärer på sin fritid. De handlar i princip bara om två ämnen: Rymden och krig. Han kan titta timmar i sträck, hela kvällar och han kan se samma filmer flera gånger. Under alla våra år tillsammans har jag aldrig fått välja vad vi skall se för film en kväll. Han visar så stark irritation att jag alltid gett mig, för att det inte varit så viktig för mig.

    Han bestämmer också vad det skall spelas för musik. Han har dessutom en stark förkärlek för modern klassisk musik och Wagner. Min musiksmak, som lutar åt vanlig mainstreampop, hånar han och säger att den är dålig. Numera har jag ofta öronproppar för att jag inte orkar lyssna på hans musik. Jag kan bara inte lyssna mer på Wagner på hög volym.

    Han vill helst alltid laga vår mat och bestämma vad vi ska äta. När vi träffades berättade han om hur duktig han var på att laga mat.  Min mat tycker han egentligen inte om. Efter hand har jag börjat undra om han är så duktig på matlagning. Han lagar samma handfull rätter nu som när vi började dejta.

    Han bestämmer inredningen hemma hos oss. När vi var precis nyinflyttade i vårt hus hade jag satt upp nya krukväxter i fönstren. Men han flyttade bort allihop och satte upp sina egna gamla växter och lite annat pynt som han haft. Han kunde absolut inte förstå att jag blev ledsen. Han menade att han trodde att det bara var som jag satt ifrån mig saker tillfälligt, att han inte förstod att det var något jag ville ha där. Men jag fick inte heller ändra tillbaka utan det var hans saker som skulle stå där eller så skulle vi "kompromissa" genom att tränga ihop både hans och mina växter. Det hade blivit en sådan stilblandningen att jag gav mig och han fick ha sina jättekaktusar.

    Vad tror ni är det här aspberger beteende eller elakhet?

  • Svar på tråden Elak eller Aspberger ?
  • Anonym (Annika)
    Anonym skrev 2012-01-02 00:23:45 följande:
    Hur behandlar man asperger?
    Jag är väldigt intresserad då jag har en son som är asperger och om det är behandlingsbart, vill jag definitivt veta hur.  
    Inte den mest tillförlitliga källan (Wikipedia) men sammafattar väl olika behandlingsalternativ. Notera att jag aldrig påstått att det är botbart men behandling kan/bör hjälpa den drabbade att fungera bättre i samhället.

    "Hjälpen brukar innebära insatser för att öka individens och omgivningens kunskap och förståelse för AS och därigenom finna strategier för både miljö, kommunikation, svårighet i fysik och beteenden (tvångsmässighet eller mer rigida rutiner), vilka orsakar svårigheter i livet.


    Den behandling som föredras koordinerar terapier som inriktas på tre centrala symptom på Aspergers syndrom: bristfällig kommunikationsförmåga, tvångsmässiga eller repetitiva rutiner och fysisk klumpighet. AS och högfungerande autism kan bedömas tillsammans i fråga om klinisk behandling.[53]


    Ett typiskt behandlingsprogram omfattar i allmänhet:[34]


    träning i social kompetens, för att förmedla förmåga att mer framgångsrikt samspela med andra, kognitiv beteendeterapi, för att bistå till att bättre hantera känslor som kan vara explosiva eller ångestladdade, och för att minska tvångsmässiga intressen och repetitiva rutiner, medicinering, för samexisterande hälsotillstånd som depression, ångest och ADHD, näringslära, i relation till behandling av Aspergertendenser, såsom magnesium/vitamin B6-tabletter.[54] arbetsterapi eller sjukgymnastik, för att hjälpa till med sensorisk integrationsdysfunktion eller bristande motorisk koordinering,baserad av specialiserad logopedi, för att hjälpa till med problem i normal konversation; träning och stöd åt föräldrar, för att lära föräldrarna beteendetekniker som kan användas i hemmet, och rådgivning för att stödja individer med AS att öka förmåga till självmedvetande och hjälpa dem att utveckla och hantera känslor som rör sociala upplevelser. en allsidig neurokognitiv utvärdering ger inblick i hjärnans funktion och detta stöder utformning av ett program för neurofysiologisk träning, balansering av hörselsystemet och neurofeedback-metoder som har visats kunna förbättra närliggande symptom.

    De tekniker som beskrivs ovan kan inte bota Aspergers syndrom, men är avsedda att hjälpa personer med diagnosen att fungera bättre i samhället.


    Det har gjorts många studier om tidig beteendeintervention. De flesta av dessa är fallstudier med en till fem deltagare.[55] Fallstudierna handlar vanligen om att kontrollera icke-centrala autistiska problembeteenden som självskadebeteende, aggression, trots och stereotypi. Interventionspaket som de som utförs av UCLA och TEACCH är utformade för att behandla hela syndromet och har befunnits vara ganska effektiva.[55] Träning i social kompetens har mycket litet empiriskt stöd.[56]


    Beteendeinterventioner, såsom tillämpad beteendeanalys (Applied Behavior Analysis - ABA), har varit föremål för forskning i många år. Empiriska data visar att det är effektivt vid behandling av autismspektrumstörningar eftersom det är en individanpassad uppsättning program.[57] En annan fördel med ABA är att individualiserade funktionella analyser av de uppvisade beteendena genomförs.


    I litteraturen om behandlingsprogram för barn och vuxna har biverkningar av medicinering och intervention till stor del ignorerats,[55] och det har hävdats att vissa behandlingar är oetiska och gör mer skada än nytta.[58][59]"

  • Anonym
    Anonym (Annika) skrev 2012-01-02 00:27:48 följande:
    Inte den mest tillförlitliga källan (Wikipedia) men sammafattar väl olika behandlingsalternativ. Notera att jag aldrig påstått att det är botbart men behandling kan/bör hjälpa den drabbade att fungera bättre i samhället.

    "Hjälpen brukar innebära insatser för att öka individens och omgivningens kunskap och förståelse för AS och därigenom finna strategier för både miljö, kommunikation, svårighet i fysik och beteenden (tvångsmässighet eller mer rigida rutiner), vilka orsakar svårigheter i livet.


    Den behandling som föredras koordinerar terapier som inriktas på tre centrala symptom på Aspergers syndrom: bristfällig kommunikationsförmåga, tvångsmässiga eller repetitiva rutiner och fysisk klumpighet. AS och högfungerande autism kan bedömas tillsammans i fråga om klinisk behandling.[53]


    Ett typiskt behandlingsprogram omfattar i allmänhet:[34]


    träning i social kompetens, för att förmedla förmåga att mer framgångsrikt samspela med andra, kognitiv beteendeterapi, för att bistå till att bättre hantera känslor som kan vara explosiva eller ångestladdade, och för att minska tvångsmässiga intressen och repetitiva rutiner, medicinering, för samexisterande hälsotillstånd som depression, ångest och ADHD, näringslära, i relation till behandling av Aspergertendenser, såsom magnesium/vitamin B6-tabletter.[54] arbetsterapi eller sjukgymnastik, för att hjälpa till med sensorisk integrationsdysfunktion eller bristande motorisk koordinering,baserad av specialiserad logopedi, för att hjälpa till med problem i normal konversation; träning och stöd åt föräldrar, för att lära föräldrarna beteendetekniker som kan användas i hemmet, och rådgivning för att stödja individer med AS att öka förmåga till självmedvetande och hjälpa dem att utveckla och hantera känslor som rör sociala upplevelser. en allsidig neurokognitiv utvärdering ger inblick i hjärnans funktion och detta stöder utformning av ett program för neurofysiologisk träning, balansering av hörselsystemet och neurofeedback-metoder som har visats kunna förbättra närliggande symptom.

    De tekniker som beskrivs ovan kan inte bota Aspergers syndrom, men är avsedda att hjälpa personer med diagnosen att fungera bättre i samhället.


    Det har gjorts många studier om tidig beteendeintervention. De flesta av dessa är fallstudier med en till fem deltagare.[55] Fallstudierna handlar vanligen om att kontrollera icke-centrala autistiska problembeteenden som självskadebeteende, aggression, trots och stereotypi. Interventionspaket som de som utförs av UCLA och TEACCH är utformade för att behandla hela syndromet och har befunnits vara ganska effektiva.[55] Träning i social kompetens har mycket litet empiriskt stöd.[56]


    Beteendeinterventioner, såsom tillämpad beteendeanalys (Applied Behavior Analysis - ABA), har varit föremål för forskning i många år. Empiriska data visar att det är effektivt vid behandling av autismspektrumstörningar eftersom det är en individanpassad uppsättning program.[57] En annan fördel med ABA är att individualiserade funktionella analyser av de uppvisade beteendena genomförs.


    I litteraturen om behandlingsprogram för barn och vuxna har biverkningar av medicinering och intervention till stor del ignorerats,[55] och det har hävdats att vissa behandlingar är oetiska och gör mer skada än nytta.[58][59]"


    Aah, ok, du tänker så.
    Då förstår jag hur du menar.
    Det där jobbar vi med redan, men jag uppskattar ditt svar.

    Tack.     
  • Anonym (inte ditt fel)
    Anonym (Knäckt) skrev 2011-12-30 16:28:14 följande:
    Men jo det har betydelse för mig om det är asperger eller något annat. För jag har skuldbelagt mig själv så hårt för att han beter sig som han gör mot mig, för att han inte tycker "att jag är värd att älskas". Att om jag bara hade varit en bättre människa så hade han betett sig annorlunda emot mig.
    Jag var under fem år tillsammans med en man med Asbergers syndrom. Det som jag kan känna är likt är att saker måste vara på ett visst sätt. Men å andra sidan har jag träffat många människor som känner att saker måste vara på ett visst sätt men som ändå inte uppfyller kriterierna för Asbergers

    Men, som någon annan sagt, oavsett vad det är finns det ingen anledning för dig att skuldbelägga dig själv! Hans beteende handlar naturligtvis om honom själv och hur han är. Det finns ett helt spektra av beteenden som är mer eller mindre konstiga. De flesta av oss anses väl normala men vissa passar in i diverse diagnoser. Det betyder inte att alla som inte har en diagnos bör vara oproblematiska att ha att göra med om man bara är tillräckligt värd att älskas. Jag önskar att vi skulle kunna se varandra för de vi är och acceptera andras svårigheter och hjälpa dem i det oavsett om personen har en diagnos eller inte. MEN det betyder inte att jag tycker att du har en skyldighet att hjälpa din partner. I så fall måste du få något tillbaka. Får du det? Dessutom är det extremt svårt att hjälpa någon som inte vill se att den har problem eller inte vill bli hjälpt. Av din beskrivning tycker jag inte att det låter som att han ser att hans beteenden är problematiska.
  • Anonym
    Anonym (Annika) skrev 2011-12-30 20:36:37 följande:
    . Ska man aldrig inleda ett förhållande med någon som har ex. ADHD, ADD eller aspberger menar ni?
    Det bestämmer ju var och en. Själv skulle jag inte medvetet göra det. Ser dåliga förutsättningar till ett harmoniskt familjeliv där. (Jag har medvetet bildat familj med en man med fysisk sjukdom, medveten om att problemen fanns åtminstone även om det är svårt att sätta sig in i alla konsekvenser som nykär, och det är "illa nog" ibland.) Har en man med narcissistiska/borderlinedrag i mitt förflutna och skulle springa lång väg vid sådana tendenser också förresten.

    TS: Kanske ska du sluta lägga vikt vid ev anledningar till din sambos beteende och fokusera på 1. om du vill leva med honom om han fortsätter som nu och 2. om du inte vill det, om du tror det finns en realistisk chans att han "bättrar" sig. Oavsett om han är diagnosmässig eller ej.
  • LottaH

    Gammal tråd, men jag är nyfiken på hur det gått för dig. Jag levde med en man med asberger under 8 år, så jag kände igen mig i mycket av det du skrev. Tappade bort mig själv helt under dessa år, eftersom allt skulle vara på mannens villkor. Förstod inte då vad asberger var och trodde det var mig det var fel på. Var till slut helt nedbruten när jag skilde mig. Sedan kunde livet sakta återvända till det normala. Men det tog många år och många samtal med psykolog. Jag är idag tacksam att jag lämnade. Skulle bara gjort det tidigare. 

  • Ascendere

    Vad har det för betydelse om han eventuellt skulla kvalificera sig för en diagnos av det ena eller det andra?
    Det viktiga är hur du mår i relationen och hur det påverkar dig att leva i en sådan relation. 

  • LottaH

    Jag uttryckte mig nog inte tydligt. Jag menar att jag då, när jag levde i den relationen, inte förstod vad det handlade om. Min man hade inte fått någon diagnos. Jag förstod inte varför han betedde sig som han gjorde och tog på mig skulden själv. Tänkte att det var mitt fel att han var arg och jag försökte hela tiden parera för att undvika konflikter. När jag sedan, genom mitt arbete, fick mer kunskap om asberger kunde jag lättare släppa det. Jag kunde släppa "skulden" och samtidigt förstå min exmans agerande bättre.

  • Anonym (hm)
    Piratprinsessan87 skrev 2011-12-28 18:56:47 följande:

    Jag tycker det låter precis som aspergers. Då jag själv har aspergers så känner jag igen mig väldigt mycket i det du skriver. Att kunna kolla på samma filmer flera gånger och att alltid ha ett visst intresse inom filmen är oxå typiskt apergers(om man har ett intresse inom film) . Att i regel alltid äta samma sorts mat är oxå väldigt typiskt Lika så att kunna bli irriterad/frustrerad om det inte blir så som han har tänkt sig.
    Är han den där personen som helst vill att allt ska gå ppå rutiner annars blir han väldigt uppstressad och irriterad? 
    om du undrar över något så är det bara att skriva. Så hoppas jag att jag kan komma med bra råd eller nåt KramSolig


    Jag har det också, och är visserligen inte så rigid som ts man verkar vara, men tror ändå det är autismliknande drag.

    Just det där att håna för musiksmak är tex inte autistiskt tycker jag, bara osympatiskt. 
  • Anonym (1234)
    Snälla, inget jävla b.

    Hela tiden i denna tråd, LOL. 

    (Ja, jag vet att tråden är gammal.)
  • Anonym (Autistisk tjej)
    LottaH skrev 2023-05-15 15:52:40 följande:

    Jag uttryckte mig nog inte tydligt. Jag menar att jag då, när jag levde i den relationen, inte förstod vad det handlade om. Min man hade inte fått någon diagnos. Jag förstod inte varför han betedde sig som han gjorde och tog på mig skulden själv. Tänkte att det var mitt fel att han var arg och jag försökte hela tiden parera för att undvika konflikter. När jag sedan, genom mitt arbete, fick mer kunskap om asberger kunde jag lättare släppa det. Jag kunde släppa "skulden" och samtidigt förstå min exmans agerande bättre.


    Så du hittat på att han har en diagnos du inte ens kan stava till och skyllde allt på den? Förstår du inte att sådana åsikter verkligen skadar de som har diagnosen på riktigt. 
  • Anonym (Asperger-tjej)
    Anonym (Annika) skrev 2011-12-30 20:36:37 följande:

    Jag förstår dig ts att det är skillnad om det är aspberger eller inte. Obehandlad aspberger är ett helvete att leva med (min pappa). Tycker att det är vansinne att ni råder ts att lämna hennes man om det grundar sig att han har en sjukdom. Det är sjukdomen som är otrevlig, inte människan i sig. Ska man aldrig inleda ett förhållande med någon som har ex. ADHD, ADD eller aspberger menar ni?

    Ts, försök få honom att söka hjälp! Jag vet att det är nästintill omöjligt då människor med aspberger saknar självinsikt. Men är han en fin människa innerst inne så ge inte upp. Det är sjukdomen som är jävlig inte han! Kramar i massor från en som förstår!


    Jag vet inte vad du och TS och någon mer konstig person här sysslar med, eller om ni t.o.m .är samma person - men: Det spelar ingen roll om det nu skulle vara pga att han har Asperger, eller om han är psykopat eller om han vill vara elak! DEN MANNEN går uppenbarligen inte att leva med. Då lämnar man. Enkelt. 

    Eller är det ett gäng masochister här, som tror att de gör någon slags god gärning eller tycker ni om att vara i offerrollen? Man ska vara ihop med en person som man trivs med. Jo, jag är också i en relation. Och min partner och jag trivs väldigt bra ihop. 

    Ni hjälper varken er själva eller partnern om ni stannar i en icke fungerande relation. TS - man ska aldrig acceptera att partnern misshandlar en. Faktiskt, när något sånt HAR hänt, då brukar inte relationen gå att laga. Lämna och börja om. Med en person som passar dig bättre.
  • Anonym (PL)

    Ja, helt klart autism. 

Svar på tråden Elak eller Aspberger ?