mithrandil skrev 2012-01-11 11:44:24 följande:
Ja, hon sa uttryckligen att det var en inbeordring.
Jag sa att jag inte kunde och då sa hon arbetsvägran.
Så jag svarade att då får det vara så, jag kan inte lämna mina barn hemma själva.
Hade givetvis fixat barnvakt om det hade gått. Vi bor i halland och mina anhöriga bor i gbg och pappans i sthlm.
Finns ingen som kan komma hit för att passa barnen i helgen och min sambo säger att han inte kan stanna hemma så då får det väl bli så. Trist bara för jag behöver ju mitt jobb. Men barnen går före allt annat.
Okej, men prata med din chef först och främst när du får tag i henne/honom
Är detta första gången det händer och det gäller en sådan sak som barnomsorg så borde man inte vara så stelbent.
Jag har inte råkat ut för det själv i mitt chefsskap, men jag hade inte gått vidare med detta.
Jag hade löst situationen för tillfället.
Sedan hade jag pratat med dig personligen och sett vad man kan göra för att det ska fungera på bästa sätt i framtiden för bägge parter
Jag antar att nattdagis inte finns i er kommun?