Vad gör ni istället för att aga?

Jag bodde i england i 7 år varav de första 5 månaderna jobbade jag som au pair.
Familjen slog den lilla pojken var och varannan dag, "oh its just a spank on the bum to show him whats right" förklarade de då jag ifrågasatte detta. Han var 4 år och svårt autistisk.
Jag var 20 då detta hände och inte tyckte de att en liten svensk flicka skulle informera om barnuppfostran.

Vidare arbetade jag i butiker och såg denna "oskyldiga" spanking dagligen då mammor "uppfostrade" sina barn att vänta medans kläder och skor provades.

Det är hemskt svårt när kulturerna är så olika och för de flesta engelsmän är ju dessvärre aga en självklarhet nästan. Skönt att din man och du är överens om er uppfostran.
Du behöver väl egentligen inte förklara vad ni gör i stället då det beror på situationen, förklara bara att aga inte är något du tycker är okej.
Stå på er!

Jag har klämt ur mig att jag bruka vilja lära barnen vad de ska göra och inte vad de inte ska göra (slåss), men hu vad det är svårt att få fram "rätt" saker i skarpt läge. De gånger jag faktiskt har sett någon slå sitt barn har jag reagerat och sagt ifrån, men det har inte gällt kompisar utan mer bara som jag träffat på ute och då har jag sagt något i stil med " I can't believe you just hit your child!" , men tyvärr tror jag inte att det gör varken från eller till. Där jag bor är det lagligt att aga sina barn, men inte direkt hög status. Time-out är dock så vedertaget att folk tittar konstigt på en när vi säger att vi inte använder oss av det. HUR gör man då istället för att ta till metoder: tja andas djupt, försöker lugna ner situationen och lösa problemet.... Typ.

Ja, time-out (eller naughty-step) verkar vara en självklarhet tyvärr.

jag har aldrig varit i en situation där jag känt att nu skulle jag vilja ge mitt barn en örfil, eller smisk på rumpan... så jag kan väl säga att jag gör ingenting istället för att aga. 

 

Jag tycker det självklaraste argumentet är att man inte slår barn eftersom man inte slår vuxna. Om motargumentet är att "it's just a little spank" så kan man ju argumentera emot och fråga om man ger sina vänner lite smisk när man tycker de gjort fel. Och vari finns logiken att lära barn att de inte får slåss, men att vi vuxna kan slå dem?

Ett som som gjort fel förstår att det är fel genom att vi vuxna visar känslor (Ja, man får bli arg) och genom att vi pratar och föregår med gott exempel.

Problemet med det argumentet är ju bara vuxna sällan lägger sig ner på marken och skriker när de blir arga/ledsna eller dänger till sin lillebror som hämnd eller häller ut all mat på bordet bara därför att det är kul etc. Barn är barn och ska därför behandlas som barn är det argument som jag brukar få åt mig när jag säger att jag aldrig skulle drömma om att stänga in min man på rummet bara för att vi inte håller med varandra. De som tillämpar metoder som aga och utfrysning etc lever i en sån vitt skild begreppsvärld att argument som ovan blir svåra att ta till sig. Sådan är min erfarenhet iaf som har många vänner och familj med en annan syn på barn än jag själv har.

Det som funkar bäst tycker jag är att, som någon annan också sa, inte vilja aga därför att jag vill att mitt barn ska förstå att det de gör är fel och därför inte göra det snarare än att inte göra det av respekt/rädsla för straffet. Det är mer effektivt i längden.

Min pappa var en riktig hjälte en gång när vi var i Frankrike. Jag var 10-11 år. Vi hyrde semesterlägenhet i ett område med några franska, tyska familjer, och en engelsk familj. Vår familj umgicks mycket med fransmännen och tyskarna. I den engelska familjen ingick en liten pojke i 4-5-årsåldern som var lite busig men som det var oerhört synd om. Vi såg honom får smisk dagligen och det var mycket skrik och tårar. T o m fransmännen, som bekant är ganska konservativa reagerade. Men det var min pappa som ryckte in och gav mamman en utskällning efter noter när pojken fick stryk efter att han ramlat när han sprang!

Jag tillr'ttavisar, talar om vad som är rätt och fel.. typ " aja baja" och "nej" med en allvarlig blick.... till de små och till de större.. val.
Allt i livet har konsekvenser på gott eller ont. Städar man inte rummet, gör sina läxor eller fixar vad man lovat att fixa (inom loppet av några få dagar) får man till slut inte heller ut och hänga, vara med kompisarna... just förrän man har fixat grejen man sa att man skulle.. sedan är det fritt fram.
Lära dem vett, att man håller ord och visar sig vuxen nog för den ålder man innehar.. annars blir det ju mindre kul... men vill man ha mindre kul?? oki... välj mindre kul då. det är konsekvensen av den egna handlingen.
De väljer aldrig mindre kul,... inte mina ungar iaf  ;)  

Ja, det är trist när man är så långt i från varandra i synen på barn och människor. Som om barn inte var människor utan någon annan "sort".  

Men för att svara på frågan vad man gör: Jo, om barnet gör någonting riktigt dumt, då blir man som vuxen arg och visar det (ja, det är som sagt enligt alla psykologer helt okej att visa känslor även ilska). Ett normalt barn förstår att det gör fel då. Om man reagerat riktigt starkt kan barnet t.o.m. bli ledset och det är då sen ett gyllene tillfälle att prata om vad som hände och varför det blev som det blev. Gör barnet något uppenbart farligt eller elakt (t.ex. slår ett annat barn, närmar sig trafikerad väg) förflyttar man givetvis barnet från situation och pratar sedan igenom det hela. Sedan handlar det om att föregå med gott exempel. Jag besökte till exempel ett dagis där det var så tyst och lugnt inomhus att jag reagerade och då förklarade chefen att de jobbade väldigt mycket med att det skulle vara en lugn miljö inomhus (spring skrik och stoj hörde hemma ute där de var mycket också). Det svåraste var dock att få personalen att föregå med gott exempel! För vad gör vi vuxna när vi är stressade? Springer, ropar till kollegan över rummet osv...

Ett tips är att läsa Jesper Juuls böcker, en dansk psykolog som jag anser har en väldigt fin syn på barn. Han menar att barn alltid vill göra rätt. Egentligen. Det blir bara så fel i bland, och det finns massa orsaker. Inte minst att vi vuxna ofta ignorerar deras behov. 

Väldigt sant detta med ilska. Att bli arg är ju ett ärligt och naturligt sätt att visa att något är fel.

Jesper Juul biter inte på de mest oliktänkande. Jag har alla hans böcker och brukar även ge bort dem i present så fort jag får chans. Men de som tillämpar aga eller straff brukar tycka att han är för okonstruktiv och flummig. Aga och straff ger ju enkla, snabba svar. Som ett recept på väluppfostrade barn. "Gör så här - och det blir så här".  Jesper Juul förenklar inte, generaliserar inte, utan ser till individen. Det går inte att läsa hans böcker som en manual, och en manual är väl antagligen vad en förälders som söker enkla åtgärder eller är väldigt, väldigt desperat eftersöker.

Vill bara säga att Juul inte är psykolog utan familjeterapeut.

Jesper Juul ja, både jag och nej! Jag menar inte att barn alltid vill göra rätt, jag tror inte att dom nödvändigtvis vill nånting alla gånger. dom måste väl ha rätt agera ut sina känslor som tokar även dom? så tänker jag mer...
Ska inte ens ta upp karlns halvdanna genustänk.

Men ibland har han sagt begåvade och tänkvärda saker, absolut!
Och självklat ska inte hand böcker användas som manual, det ska inga böcker (ev recept) göras.

För mig så är aga ett tydligt tecken på allt som gick fel i ett föräldraskap... För där det intellektuella saknas kommer våldet in och inte sällan är det isituationer som känns ohanterbara att lösa med munnen där man blir ilsk. Jag ser alla typer av fysisk bestraffning som ett nederlag (situationer kan dock kräva att man mer eller mindre släpar ett barn från ett ställe till ett annat). jag ska inte som vuxen behöva skaka, slå eller buffa på mitt barn för att göra mig förstådd, då har jag misslyckats med mitt viktigaste uppdrag.

Däremot måste jag får bli arg och besviken. Då får man ta det i ord eller i ett annat rum om så krävs!

Precis så tänker jag också. En bekant till mig blev slagen av sin styvpappa i sin barndom. Han har berättat att när han gjorde något fel när hans styvpappa var i närheten blev han rädd för att få smisk. Gjorde han något fel när hans riktiga pappa var i närheten däremot blev han ledsen för att han gjorde sin pappa ledsen. Tycker det visar hur fint och respektfullt hans riktiga pappa uppfostrat honom.

Vad fint förklarat. På pricken!

Vad kul att fler har svarat! Jag uppskattar det verkligen.

I de kretsar jag oftast rör mig i här i England är aga något man ser ner på, det är inte accepterat generellt sett även om ingen skulle ryta ifrån.

Time-out som ni nämnde är däremot oerhört vanligt. Jag som tokig svensk som varken använder mig av aga eller skamvrå ses som lite udda men kommer undan med det för jag är utlänning.

Jag tar verkligen till mig det ni säger och era tips och kommer att vara beredd nästa gång. Hoppas jag. Jag vill absolut inte kritisera eller vara otrevlig mot någon annan mamma här men jag vill gärna kunna förklara på ett bra sätt hur jag tänker kring det hela.

Det är inte helt lätt då jag vuxit upp i en värld där aga var helt förkastligt och till och med olagligt. 

Varför är aga så otroligt tabu? Engelsmän, amerikaner osv. är väl inte sämre människor än oss? Det är ju inte som att man blir stygg, dålig, asocial osv. som ett brev på posten bara för att man agas som liten. Så varför inte aga...?

Jag ser det som att konsekvensen av en sådan auktoritär uppfostran skickar fel signaler till barnet om dess värde som människa.

Här är Rädda Barnens lista med motargument mot aga:

• Genom att slå förmedlar man att ”den starke har rätt”.
• Genom att slå lär man ut att det är så man löser konflikter.
• Barnets syn på sig själv blir ”Jag är en person som andra har rätt att slå” (kränkningen påverkar barnets självbild).
• Barn förstår oftast inte sambandet mellan vad de gjort och straffet.
• Det gör ont – och kan vara farligt.
• Barnet blir rädd och otryggt.
• Barnet blir ledset och osäkert.
• Det är alla barns rätt att skyddas från alla former av våld, även i familjen.
• Barn är individer och inte enbart ägodelar som ska formas att bli vuxna.
• Barn är i behov av mer skydd och stöd än vuxna, inte mindre.
• Om syftet med aga är lydnad så är det ineffektivt – det kan leda lydnad på kort sikt, men inte i längden.
• Även barn ska ges möjligheter att grunda beslut på förnuft, inte av blind lydnad.
• Om syftet med aga är lärande så är den främsta lärdomen för ett barn som upplevt våld att våld är acceptabelt för att få sin vilja fram.
• Om syftet med aga är att få respekt så blir effekten den motsatta – respekt kan aldrig bygga på rädsla vilket innebär att våld förstör tillit och respekt.
• Aga har en tendens att eskalera och ”kräva” en upptrappning för att fortsätta vara ”effektivt”.
• All aga får inte långsiktiga negativa konsekvenser, men vilka konsekvenserna blir går aldrig att veta på förhand.
• Aga var tidigare en självklar del i barnuppfostran – idag vet vi faktiskt bättre
• Det är bättre att hitta en lösning på konflikten med barnet som du gör med anda människor där våld inte är accepterat.

De flesta engelsmän som jag känner har blivit agade som barn och de har inga stora men kring det. Däremot känner jag ytterst få som själv skulle aga sina egna barn.

Jag personligen skulle inte aga mitt eget barn då det skulle göra så ont i mig att göra illa mitt eget barn som jag älskar så mycket.