Skönhet

Ja det är säkert skillnad på landet o STOR STAN..
,,Nu är jag från ett litet bondesamhälle i norra skåne.. Många av mina klasskompisars föräldrar var bönner,,så även mina.. Fattiga om man nu ska säga så... det var till och med den som inte hade telefon..bil hade långt ifrån alla.. Nästan ingen kvinna hade körkort...bil o körkort DET var männens värld..Skulle man till stan som låg en mil bort,,ja då var det buss .. O STAN  det var något STORT...
Vi var 4 flickor som fick barn inom en månad..det var liksom en barnepedemi.. Vi var 2 var 19 och 2 var 18,,

Vackert och lycka tycker jag väl kanske inte att det innebär i alla lägen, men jag och jag tror många med mig lägger hellre fokus och tiden på annat viktigare än just det naturliga åldrandet.
Är man nöjd med sig själv och sitt liv så spelar inte några rynkor så stor roll. Karriären hänger inte på rynkorna och inte förhållandet heller. Är man en satkärring så är man det oavsett rynkor eller ej
Jag skulle hellre lägga pengarna på fester ihop med mina vänner och har roligt tillsammans med dem eller mer semesterresor med familjen än att försöka dölja några små rynkor här och där.

Du är less på att alla inte håller med dig. Men visst, fortsätt du med din skönhetshobby - men se det för att det är just det det är. Att bli så irriterad på alla som inte tycker som du är ju lika givande som att sucka och stöna över att alla inte älskar fotboll!

Du tillhör minoriteten, även om en del gör det, så har garanterat en majoritet inte gjort det. Men jag tror faktiskt ingen reagerar på att du gör ett ingrepp, utan det är din inställning kring detta. Att ålderandet är fult som måste döljas.

Dessutom tror jag (är nog inte ensam om det) är det fler som upplever det skrämmande att det finns kvinnor som är livrädda att åldras.

Men man kan inte dölja sin ålder, man kan nog ganska snabbt se om en kvinna (eller man) har den åldern som ansiktet försöker påskina genom att se på händerna och halsen.      

Jag är verkligen inte överdrivet utseendefixerad

Men ni känner inte mig så ni vet inte.
Det här är jag:

Jag har gjort hårförlänging 1 gång (never again) Nu har jag brunt hår, pageklippt, väger 63 kilo, 169 cm lång. korta naglar, solar ej solarium. Brun utan sol ibland
Opererat bröst bara för att jag inte hade några alls, gjort en restylane behandling runt munnen.
Åker alltid till dagis o skola på morronen utan smink, utan att fixa håret, oftast med pyjamasen under täckbyxor, mössa nerdragen.
Åker även o handlar i mysbyxor om det behövs.
Klädd normalt i vanliga jeans o tröjor, skjortor, blusar. typ HM

Var fan är jag onormal?

nja oftast kanske.

 

Men jag hars ett par soms er helt olika ut. Bland annat en jättesnygg man, vältränad och charmig med en kort, tjock, rund tjej som varken sminkade sig eller hade särskillt charmiga kläder. Antar att det är kärlek.

 

Lika väl som jag skådat ett par där kvinnan är super smal och mannen väldigt stor och tvärtom. Långa kvinnor med korta män, Osv...

Exakt. Jag tycker också att det är slöseri med tid och pengar att gå på fotboll, men jag väljer mina tillfällen att säga det. Å andra sidan skulle jag inte tveka en sekund att börja käfta emot om någon började påstå att alla egentligen vill gå på match varenda helg, och åka till London eller Barcelona för att se fotboll på semestern, och att de som säger något annat egentligen bara är avundsjuka för att de inte har råd...

Kan vara ett svar på att hon själv har dissat andra. Som man ropar får man svar är inte alltför okänt uttryck eller hur?

 Ja det är mycket möjligt att den var avikande ,,
Det är väl klart den inte är representativ för hela Sverige,,.. Jag bara satt o tänkte hur det för mig när jag var ung.... Jag ville belysa detta ..Så skönt det var på den tiden.. Att slippa vara den perfekta kvinnan.. Att se sin mammaroll som det största som har hänt en i livet..Slippa tänka på karriär och vikt ..utan bara få vara mamma.. "Hemmfruar "var vi också..
Men som sagt detta var på landet jag fick barn i mittlen av 70 talet..
Sedan så var det  givievis de som vara både 30-35år .. innan de fick barn..

Det är dessa kvinnor som är dagens fattigpensionärer. Ser bara skillnaden på min svärmor och mamma, jag tror mamma får ut dubbelt så mycket i pension som svärmor får (minst)
Min mormor hade i pension när hon dog för snart 10 år sedan 17 000 innan skatt

Min mamma hade inga gråa hårstrån förrän i 70-årsåldern. Nu är hon 87, och hon har fortfarande ungefär hälften/hälften grått och mahogny.

Gener, min farfar behöll sin hårfärg långt över 70, en gammal kompis blev gråhårig redan som 25-åring

Du har du rätt i, men det har varit väldigt mycket OT i den här tråden

Om du är emot smink och silikon förfaller du rakt av och kallas bitter feminist.
Om du däremot sminkar dig och rakar benen, men inte gillar silikon och andra implantat, är du inkonsekvent.

Okej. Jag väljer att vara inkonsekvent.

Jag är då väldigt inkonsekvent, eftersom jag färgar håret. Men att jag färgar håret har egentligen inget med åldrandet att göra, utan jag började med det långt innan de gråa stänken. Jag har inte gillat min hårfärg och konstaterat att jag är född med fel hårfärg . Däremot tog det många år innan jag hade mod till det, då var det en kompis som övertalade mig och jag blev så nöjd med att vara brunett, så efter det har det fortsatt. Men jag blir inte hysterisk om de gråa stänken kommer fram, utan jag kan vänta tills jag får lust.
Allra mest önskade jag att fått min mormors hårfärg, kopparrött vackert hår, men fina lockar. Hon var klädsamt vithårig när hon dog.

 

Läste Dn idag.

 

"I Sverige är det förbjudet att diskutera problemen med islam.

Det är ganska långt mellan de två åsikterna. Ändå hör man dem ofta framföras – och ändå går det att ha förståelse för dem båda./.../

Torbjörn Tännsjö gav ett exempel från filosofins värld: Om man slänger en cigarrett i ett skogsbryn så att glöden orsakar en skogsbrand är man uppenbart moraliskt skyldig till branden. Men om man slänger cigarretten på ett sätt så att den skulle ha slocknat av sig själv, men någon annan häller bensin på den och orsakar branden – hur mycket skuld äger man då?

Det är om detta som debatten efter skotten på Utøya handlat. Anders Behring Breivik höll i bensindunken. Men glöden, varifrån kom den? Hur skyldiga är alla de som uttryckt sig mer eller mindre kritiskt om olika aspekter på islam? Finns det någon poäng i att, som flera vänsterdebattörer gjort, peka på ett helt samhällsklimat som skyldigt och där omfatta allt från Kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund och hans tal om verklighetens folk?

Problemet med det argumentet är att det i så fall måste gälla universellt. Om man är för rätten att bära slöja eller förespråkar milda inskränkningar i aborträtten, har man då slängt den cigarrett som orsakar terrordåd i islams namn eller mord på abortläkare i USA? Risken finns att vi hamnar i ett samhälle där ingen törs säga någonting, och det samhället är mycket långt från pluralistiskt och öppet.

Det här är ämnen som hetsar upp folk till den milda grad. Debatten hamnar ofta i ytterkant i stället för i den mittfåra där jordmånen annars vanligtvis är bäst för att lösa svåra politiska frågor.

/Slut citat./

Så då måste jag fråga er som anser att det är inkonsekvent med att vilja färga håret med vara emot silikon, om ni har samma tankemönster gällande andra saker? Alltså - ni gör en sak till en symbol. En slöja - inte burka - MÅSTE stå för Jihad, eller rentav terrorism? Allt annat är inkonsekvent?

 

Man kan, på så vis att debatten liksom vill bena upp sig i antingen står man för abcd. Eller så för 123. Abcd skulle då av meningsmotståndarna höra ihop, och 123 skulle höra ihop å andra sidan. I själva verket kanske de inte hör ihop. Och om man prövar en kombination av säg a+1, blir man inkonsekvent. I själva verket ligger man i mittenfåran, varken extrem å ena eller andra hållet.
I klarspråk: Man kan alltså sminka sig, men ta avstånd från kirurgiska skönhetsingrepp, precis som att det finns muslimer som ser sig som praktiserande, utan att förespråka burka eller sharialagar. Man anser att ja, det finns en glidande skala mellan fåfänglighet (religiositet)  i moderat form och fåfänglighet (religiositet)  i extrem form.
Man kan alltså mycket väl försvara det ena, men inte det andra. Man kan mycket väl se skillnader.

Alla argument som går ut på att "om du gör så, kan du lika gärna..." brukar vara retoriska skamgrepp.
Ska vi diskutera verkligheten så ser väl alla att det finns en stor skillnad mellan

att klä sig i en jutevävssäck
att klä sig bara efter väderlek, aldrig efter estetiska val
att vara modeintresserad
att spendera 10 000 på mode i månaden
att ta blancolån i panik för att man känner att man måste köpa kläder man egentligen inte har råd med alternativt att klä ut sin 4-åring i vuxenmodekläder, sminka denne, anmäla henne till minimodellskola "för att mode är det viktigaste i hela världen"

men vi ser också att nr 3 och 4 verkar ligga närmare varandra än nr 1 och nr 4.