Vi som nyligen förlorat våra änglar

Hej alla, trodde aldrig jag skulle behöva skriva i denna tråd. Men fre 25/5 hände det som inte fick hända. Jag fick en plötslig infektion mellan livmodern och fosterhinnorna och födde oväntat vår son på 20 veckor. Nu planerar vi begravning istället för dop. Det hela känns ofattbart, det var vår första bebis, som var så efterlängtad. Vi gjorde tillslut en ivf för att få vår bebis, och nu är han och all hopp borta. Hur gör ni andra änglar föräldrar för att inte gå under själva? Hur hanterar man att leva efter något sådant?

Beklagar din sorg:( Livet är orättvist och detta är inte sånt som händer en själv, så känner man. Hade svårt att förstå att detta verkligen hänt mig/oss. Vi har barn båda sen tidigare och det är nog mycket tack vare dom som jag inte gått under fullständigt, man måste ju på nåt vis för deras skull. Nu har jag dock haft en väldigt låg period i ungefär en vecka där jag inte orkat så mycket över huvud taget. Där kommer min man in, han är en stark pelare i mitt liv och tar hand om det som jag inte orkar. Det enda jag försöker tänka nu är jag kommer bli gravid igen och att vi SKA få vårat efterlängtade barn. Det SKA vi!! Det är det som får mig att orka just nu. Stötta varandra, prata om det, gråt, skrik gör vad som krävs och tillåt er att sörja! Jag tror aldrig det onda försvinner man bara lär sig att hantera det. Stor KRAM!!!

Jag förlorade min dotter den 15 maj, hon föddes med hjärtfelet HLHS, min ängel blev drygt en månad! Saknaden är otroligt stor!

Tack Linn077 för dina värmande ord. Jag vet ännu inte hur jag ens skall tänka på framtiden och en eventuell ny graviditet. Idag har vi varit hos begravningsbyrån och diskuterat gravsten, begravning, blommor, musik. Känner mig helt matt och slutkörd.

hej jag förlorade vårat barn i vecka 30 
det är ca 2 veckor sedan  och  jag fick föda fram det dött  
och vi är väldigt ledsna  och det oss jättehårt  ¨
det gör ont och höra att det  händer så många  
jag  lider med alla som gått igenom detta det som är så tråkigt 

ha det så bra där ute  många kramar på er  

Beklagar er stora sorg. Vet ni varför det gick som det gick? Kram på er.

Hej Jag förlorade mitt barn för snart 4 veckor sedan, en liten pojke som dog i min mage i v 28+5 Smärtan man känner går inte att beskriva, det känns som om man ska gå sönder, allt känns bara meningslöst. Som tur är har jag två barn som jag kan fokusera på och som gör att jag måste tvinga mig upp och får dagarna att fungera. När ska det sluta göra så ont, kommer alltid att sakna min lille son, men kommer smärtan någonsin försvinna? Kram till er alla

Jag blir så ledsen att se att det finns så många som förlorat sina barn.

Vår lilla flicka föddes i v22 för 3 veckor sedan. Hjärtat hade stannat och vi vet fortfarande inte vad som har hänt. Det hela känns så ofattbart och hemskt. Vet inte heller hur vi ska orka gå vidare. Detta skulle varit vårt första gemensamma barn, mitt första. Vi har även gjort IVF som gör att allt känns så hopplöst just nu. Kommer man orka och våga igen?

Många kramar

Vi förlorade vår son i v22+3 för ca 1½år sen. Efter 4 tidiga mf, IVF så blev vi spontan-gravida och väntade en son. Alla odds var emot oss, pga egen diagnos var det viktigt för mig att göra fvp. Ingen på spec-mvc avrådde mig och berättade att jag ökade riskerna för infektion och när jag passerade v 19 så var jag "utan risk" trodde jag, svaret på fvp var "100% ok och jag började få lov att känna mig gravid. I v 21 fick jag vattenavgång pga infektion... 12 maj 2011 föddes vår lilla efterlängtade prins Noel, som inte fick stanna hos oss på jorden. Nu är jag änglamamma till 4 fina änglar och kommer så förbli, har inte stor chans till ny graviditet. Önskar att det inte var så många som råkar ut för detta öde, att förlora ett barn. Kram till alla Ängla-föräldrar

Vi förlorade våran lilla dotter 19 Juni 2012, hon blev 7år.
http://minbebis.com/blogg/helena76/