Påtvingad föräldraledighet.

Återigen..jag ifrågasätter inga män av den enkla anledningen att jag tycker de får prata för sig själv.Han gör ju igentligen inte samma val då han oftast inte är hemma första tiden pga. amning och en del återhämtning för mamman. Och ja jag tycker det är konstigt att man tycker det är skönt att slippa va hemma. Jag kanske är annorlunda Men min sociala stimulans kom från vänner och släktingar. Jag älskade varje sekund jag fick va hemma och snosa på mina bebisar. Jobbet kunde kvitta lika.

Tyckte to.m att det var jobbigt att börja lämna dem på dagis när de var 1½...De kändes så små. Den första var jag hemma med i 3 år och det tycker jag är lagom ålder till att börja på dagis.
Med det sagt så tror jag inte att de mammor som vill börja jobba inte älskar sina barn lika mycket. Känns bara som om dagens samhälle påverkar många mammor mer än för 10 år sedan. Nu är det nästan på nåt sätt tabu att man som mamma vill va hemma med barnen och inte jobba.
Jämnställdeheten har gått lite för långt på nåt sätt. Alla ska dras över en kam..Män och kvinnor ska tänka lika, bete sig lika och tycka lika...VARFÖR?

Om du läst alla mina inlägg ordentligt så hade du sett att VI båda har kommit överens om hur vi delat upp föräldraledigheten. Det var aldrig någon tvekan. Jag sa att jag ville va hemma om det var okej och han sa självklart. Han löste sin tid på sitt sätt. Och våra barn har ALLTID haft närvarande föräldrar och har fortfarande.

Jag är för en 3-delad lösning eftersom jag tycker 50/50 är lite för oflexibelt. Jag och mannen planerar dock att dela så lika vi kan men jag kommer vara hemma en hel del dagar utan ersättning första året för att jag vill även ha några dagar kvar till senare att ta ut. Vi har planerat ekonomiskt för detta redan nu och när jag har varit hemma ett år ska vi byta över. Min man vet ännu inte exakt hur han kommer ta ut, han är arbetslös idag och är han det ännu då kommer han nog att inte ta ut hela dagar. Vi prioriterar att vara hemma men ingen av oss vill att staten ska betala för att vi ska kunna göra precis hur vi vill utan vi förstår att den flexibilitet vi vill ha har ett pris.

Vad fint. På vilket sätt ger det dig rätt att ifrågasätta andras val? 

Då får man spara innan man skaffar barn.

Det är inte en lön du får när du är hemma med barnet, det är en ersättning för att hjälpa dig kunna vara hemma. Varför ska det inte finnas regler om det? Annars kan staten lika väl betala ut pengar till alla som vill vara hemma.

Spara innan...det är inte riktigt så det funkar alltid. OM man jobbar halvtid så går pengarna åt. Och klart att det ska finnas regler. Jag fick ut 60 kronor/dag i ersättning vid första barnet som inte var planerat riktigt för att jag var arbetslös. Vi bestämde att behålla barnet då jag är emot abort(för egen del) Och löste det. Sen började jag jobba halvtid JUST för att inte mina barn ska behöva gå långa dar på fritids/dagis.

Sen baseras ersättningen på lönen du tjänar så tjänar du dåligt blir ersättningen dålig. Så att leva på den enbart fungerar oftast inte. Så det där med att staten ska betala till alla som vill va hemma känns bara löjligt.
Dessutom finns det i vissa kommuner föräldrar som har rätt att va hemma tills barnen är 3 år och får en ersättning i form av ca 3000 i månaden..inte mycket att leva på så kanske inte alltid ett val men det går.

Är också för att man ska få välja hur man känner tillsammans. Själv var jag och min make överens långt innan vi ens började försöka skaffa barn om hur vi skulle dela. Blir väldigt förvånad över att folk verkar skaffa barn med människor de alls inte känner (dvs man har inte diskuterat detta innan alls) och sedan vill att staten ska reglera så att han/hon vill stanna hemma med sina barn.

Men TS, lika mycket som du väljer att vara hemma så ska man väl låta de som hellre vill att mannen ska vara hemma med bebisarna få göra det utan att ifrågasättas. Männen vill kanske i vissa fall också vara med sin bebis.

Hur vi gjort, om någon undrar, det är bara jag (mamman) som är hemma och det är vad vi kom överens om redan långt innan.

Kanske för att pappan också vill vara hemma, bebistiden är ju så kort!?

Jag tycker man ska ha en delad föräldraledighet, men jag tycker också att samhället måste vara flexibla och inse att alla faktiskt inte kan passa in i den mallen. Som när en förälder har jobb och den andre är arbetslös, när en förälder är sjukskriven och inte kan ta helt ansvar för barnet etc.

Då tycker jag att man ska kunna söka och få sitt fall provat för undantag från reglerna.

Riskerna med att dela 50/50 utan att ta höjd för undantagen, är ju att många ensamstående inte kommer gå med på delad vårdnad innan barnet kan börja på dagis och att många inte kommer att kunna försörja sig eller kanske inte ha råd att skaffa barn. Och barn behöver vi för att kunna gå i pension någon gång innan vi är 100 år gamla.

Reglerna om delad vårdnad borde ändras så att det sker automatiskt, och inte genom mammans godkännande. Pappor diskrimineras idag med den lagen.