Påtvingad föräldraledighet.

Jag kan bara spekulera ur en mor synvinkel eftersom jag själv är det. Hur en pappa tänker vet jag inte. Självklart hoppas jag att han tycker likadant och vill va hemma med sitt barn.

Återigen så är det själva grejen med att vissa mammor tycker det är skönt att slippa va hemma efter tex. 6 månader och VILL hellre jobba..Det är det jag har svårt att förstå. Har nämligen hört flera mammor som sagt att det är sååå skönt nu när min ledighet snart är över och jag får gå och jobba igen. Skulle själv aldrig vilja göra så med tanke på att bebistiden är så kort.. Det låter i mina öron som det skulle va jobbigt och tråkigt att va hemma med sitt barn. Inte att de inte vill dela tiden med pappan. För självklart ska han vara delaktig också.

Dock så tror jag inte och kommer aldrig att göra att man ska va tvingad till att dela lika rakt av.

KiaL: det handlar ju om planering också. Vet man att man bara får hälften var av fp anpassar man sig ju till det. Man får spara under graviditeten, dra ner på utgifter osv. Dessutom har många företag med höga löner en utfyllnad så att man inte förlorar så mycket. Min man tex tjänar långt över fp-taket men tar han ut frm dgr per vecka plus föräldralönen från jobbet gör vi inga stora förluster, han ärnu föräldraledig i nio mån.

Att icke förglömma: jämställdhetsbonusen. Tar man allt i beaktande (skatteeffekter, föräldralön, jämställdhetsbonus etc) blir det sällan någon större skillnad. Konstigt nog är det ofta så att kvinnan stannar hemma längre även när det är hon som är höginkomsttagaren. Min syster är över taket för föräldrapenningen, men kommer ändå ta ut allt utom de 60 dagarna som är vikta till den andre vårdnadshavaren. Hon tycker att han är för ung och omogen att ta ansvar själv tydligen. Jag tycker riktigt synd om hennes sambo, hon dumförklarar ju honom totalt!

I vårt fall hade det aldrig funkat. Om vi hade varit tvugna att dela lika med våra 3 barn hade vi nog fått flytta. Min sambo är egen företagare och jobbade heltid. Vi levde i stort sett på hans lön. Jag jobbade 75% på ett dåligt betalt jobb. Fick ut runt 10000. Hade vi då kapat sambons lön till den summa man får ut med föräldrapeng hade det varit både onödigt och knapert att leva på. varför ska jag då som tjänar så lite jobba om vi inte behövde.

Dessutom så ville jag ju va hemma hela tiden. Och jag kan lova att jag inte är ensam. Tyvärr kan det ju va likadant åt andra hållet. Att mamman tjänar mest och pappan lever på halvtidslön. Då antar jag att de delar sin tid så som det passar dem. Och då har de kanske inte valet att mamman kan va hemma och tex. amma tills barnet är runt 1 år även om hon velat det. Därför anser jag fortfarande oavsett vad alla påstår att att skaffa barn är frivilligt och ett eget val. Då ska ledigheten också va det..upp till var och en.
Tror inte alls på det här med att om kvinnor är mindre mammalediga så får de bättre jobb, tjänar mer och kommer ut mer på arbetsmarknaden.
Min yngsta är nu 6 år och den äldsta 16 och jag jobbar fortfarande bara halvtid..(eget val)bara för att få vara hemma och umgås så mycket som möjligt med mina barn och inte låta dem va långa dagar på fritids. Och det skulle jag aldrig vilja ändra på om jag inte var tvungen.
Och jag är glad att vi kan ha det så.

För det första så finns det säkerligen en massa orsaker till att mammor väljer att vara hemma längre. Och jag tror inte att det är så att papporna tvingas av mammorna att inte vara hemma och ge över sina dagar. Om det är så föräldrar vill ha det vad säger då att det skulle bli bättre av att staten bestämmer att nej ni måste dela lika, pappan måste vara hemma hälften och mamma hälften. Blir alla lyckligare då för att pappan oxå är hemma halva tiden hos alla familjer?

Sen kan jag ju tillägga att min generation så stannar fler pappor hemma utan "tvång" från staten än vad mina föräldrars generation och jag tror inte det har något att göra med att man sätter in dessa 60 dagar eller om man skulle göra fler dagar låsta på pappan.  Har en massa kompisar vars pappa varit hemma hälften, andra var han inte varit hemma alls etcetera och alla har olika orsaker till detta men ingen har tvingat pappan att ge över sina dagar.

Varför ge svenskar mindre valmöjligheter för att kunna passa in i sin familjesituation?

din lösning där skulle då vara att man delar upp ledigheten som idag men mamman får ta ut få dagar för att få det att räcka längre men företagen betalar mellanskillnaden så hon klarar sig ändå? Det låter ju som en bra lösning och gör säkert att företag blir ännu mer positiva till att anställa kvinnor som ska ha barn. 

Förklara för mig hur det skulle vara bättre än som vi har idag där föräldrar själva kan bestämma hur de vill dela upp det utom 60 dagar som är låsta på pappan, och där pappan måste godkänna om mamman ska få fler än hälften av dagarna? 

Men du ts, du kan fortfarande välja vem som ska vara hemma med barnen. Det är en helt annan sak än att du ska få ersättning för det.

Att mammor vill gå till sina jobb efter att ha varit hemma med ett litet barn i sex månader beror ibland på att de får en stimulans på jobbet som de saknar hemma. Dessutom är det positivit ur ett socialt pespektiv för människan att träffa andra vuxna och inte bara fundera över blöjor och barns utveckling, tycker jag. Jag tycker inte det är konstigt alls, snarare väldigt normalt och ofta överensstämmande med män sätt att resonera. Det är ju inte så många män som stannar hemma mer än sex månader. Jag förstår inte hur TS kan ifrågasätta kvinnors val av detta men inte sin egen mans. Han gör ju samma val som vi som längtar till jobbet. Det betyder inte att vi älskar våra barn mindre.

Sara

Det förstår jag..är inte tappad bakom en vagn. Men hur många överlever på det? Jag pratar nu om den betalda föärldraledigheten naturligtvis. Och det kan man också välja än så länge vad jag vet. Det var förslaget om delad som jag inte gillade.

What?? Är det bara DITT barn ts? Här hemma är vi två föräldrar och bebistiden är lika kort för sonens pappa som den är för mig. Och framförallt för sonen.