Påtvingad föräldraledighet.

Det handlar inte om att neka den andra föräldern. Det handlar om att välja själv. Vi tyckte att det här valet passade oss. Jag tog hela föräldrapenningen och hela ledigheten tills mina barn var runt 1,5 år. Min sambo(som är egen företagare)anpassade sina tider så han kunde vara delaktig så mycket som möjligt. På så sätt fick alla som vi ville. barnen hade oss båda till hands och ekonomiskt var det inte så stor skillnad ..

Men i ert fall sjkulle det ju inte spela någon roll om ledigheten delades. Ni skulle ju kunna lösa det iallafall, så varför ens ifrågasätta att dela lika? Och det du skriver styrker mina aargument. Det mesta går att lösa, oavsett om ledigheten delas rakt av eller inte.
Den "påtvingade" föräldraledigheten som TS avser, är ju i de fall då bägge jobbar heltid dag och pappan skulle bli "tvingad" att vara hemma halva tiden. Och det är i de fallen jag menar att mamman är ego då hon inte erkänner att pappan har både samma kärlek till sin barn, samma vilja och rätt att vara med dem som mamman.

Idag är föräldraledigheten inte en rättviselag. Den är en grym orättvisa mot en förälder, pappan. Han är helt utlämnad till mammans välvilja. I de fall då föräldrarna inte lever tillsammans har pappan praktiskt taget inget att sätta emot om mamman inte vill skriva över fler dagar på honom. Och det är inte att se till barnens bästa.

Ragatan: så länge pappan inte skriver över dagar på mamman kan han ju inte förbjudas vara hemma. En separerad pappa som vill vara hemma har ju inga problem att vara det??

För det första så är jag TS och för det andra så ska det inte spela nån roll om båda jobbar heltid eller om en jobbar halvtid..Det är rätten att välja själva jag står för. Och om nu pappan jobbar heltid och mamman halvtid så ska man ju kunna välja att mamman då är hemma hela tiden för ekonomins skull. I vårt fall hade vi inte kunnat dela om vi velat heller eftersom jag jobbade halvtid medans sambon tjänade betydligt mer pengar.

 Och sen återkommer jag till det här med amningen. Även om det nu finns möjlighet att flaskmata så ska väl ändå inte mamman vara tvungen att avstå från det mest naturliga som finns när det gäller matning av barn bara för att pappan ska ha rätten att vara hemma. Det är ju också egoistiskt i så fall. Många vill kanske amma heltid tills barnet är runt 1 år även om man ger matportioner också. Att blanda olika sugtekniker är inte alltid bra för barnet.

Det jag ser som är viktigt här är att vi föräldrar ska kunna välja själva hur vi vill göra inte staten. Varför ska någon annan bestämma hur det funkar bäst i en familj. Idag är dagarna delade lika och pappan måste godkänna att dessa förs över till mamman alltså nekas han ingenting eller att han inte får lika mycket rätt till att vara hemma. Pappan väljer själv om han vill gå med på att mamman är hemma mer och ger henne dagar. Förstår inte varför vi måste lagstadga om allt i Sverige, vi ska ju vara en demokrati där människor själva ska få ta egna beslut om sitt liv.

Precis det jag menade. Bra sagt. Det  är ju faktiskt vi som föräldrar som tar hand om och uppfostrar barnen...inte staten.

Håller i princip med, men staten är ju den som redan 'lagt sig i' med att införa "rätten" till betald föräldraledighet, och också till viss del hur den ska fördelas (antal man kan ta ut när, pappadagar, alla dagar till mamman om hon är ensamstående, etc). Sen efter det är det ju bara graden av fördelning de ytterligare kan reglera. Vill vi inte att de ska lägga sig i alls, ska de ju inte reglera om föräldraledighet överhuvudtaget.

Du får fortfarande välja vem som ska vara hemma med barnet.

Till viss del tvingas ju både mammor o pappor att ta ledigt, eftersom dagis normalt bara erbjuds från 1 års ålder. Vissa kan ju (och har ju råd att )lösa det på annat sätt om man vill (t ex privat dagmamma, far/morföräldrars hjälp, etc) om de vill jobba tidigare, men långt ifrån alla. De flesta är hänvisade till den statliga förskolan. Sen tycker ju en del detta tvång är enbart av godo (positivt och inte negativt), men det är ju en annan sak. Ytterligare en sak staten reglerar och bestämmer åt folk.

Tvungen tycker jag är helt fel ord. Mamman är ju lika "tvungen" att avstå redan idag om hon vill amma barnet längre än 420 dagar (om man räknar med lägstanivådagarna).

Är det rätt att mammor ska behöva "tvingas" sluta amma barnen vid c:a 14 månaders ålder? Är det rätt att mammor ska behöva "tvingas" sluta amma barnen efter 8 månader (240 dagar, dvs halva föräldrapenningen om man skulle ha en kvoterad föräldrapenning)?

Var går gränsen för när detta "tvång" är rimligt utifrån ett ekonomiskt perspektiv?

Eller ska mammor få lov att amma precis hur länge de vill, men att de själva får lösa det ekonomiskt om de vill göra det längre än vad staten finansierar (dvs en gräns vid c:a 14 månader som det är idag eller c:a 8 månader om man skulle kvotera)?