OnePiece skrev 2012-02-26 11:26:05 följande:
Tack alla ni som har svarat! Jag blir alldeles rörd av att läsa om alla som har så fina relationer med sin mamma. Min mamma har alltid nedvärderat mig och aldrig gett mig kramar och beröm. Och så har det fortsatt i vuxen ålder. Jag har mer eller mindre sagt upp kontakten med henne, och insett att hon troligtvis lider av någon slags psykisk sjukdom. Tråkigt, men jag mår bäst av att slippa prata med henne och höra allt hennes negativa saker som hon har att säga om mig!
Är i samma sits som dig ungefär. Har knappt haft kontakt med henne sedan i september och tycker faktiskt det är jätteskönt. Hon har en psykisk sjukdom och lite andra problem med skulle jag tro. Det är inte lätt att alltid bli trampad på eller betraktad som mindre vetande. Min behandlar mig fortfarande som en tre-åring och klarar inte av att lyssna vad jag säger..
Jag har pga lite andra problem med (som anhörig) fått egen samtalskontakt inom psykiatrin. Tipsar om det. För att själv kunna må bra. Sista veckan har ett nytt problem kommit upp då hon vill ha mina barn hos sig. Jag vill inte... men tycker samtidigt barnen har rätt till sin mormor. Samtidigt som jag känner att jag inte litar på henne. Skitsvårt...
Styrkekram till dig!!!