min dotter äter vägrar äta kött.

nej hon går inte ner i vikt inte heller upp i vikt. hon har stannat på sina 19,5 kg .

Ok, har en son som är lite som din dotter med maten, men vi har faktiskt lyckats vända situationen här hemma och nu äter han det mesta utan protester. Har gått hos en dietist med honom sen i höstas och har dessförinnan pratat mkt med bvc om detta. Ska försöka skriva ner lite tips jag fått men just nu har jag en 9-månaders som också vill hjälpa till med datorn i knät så jag återkommer om en stund när han sover.  

Man kan ha matfobi eller överkänslighet i munnen som gör att viss mat känns obehagligt att stoppa i munnen. Har träffat flera barn med sån problematik. Vissa ungar lever på yoghurt, knäckebröd och näringsdryck. Tycker att ni ska leta upp någon som är specialist i matproblematik och som kan behandla det egentliga problemet.

Att tvinga ett barn att äta något de inte vill, oavsett om man gör det genom hot, mutor eller känslomässig utpressning, är att be om ätstörningar i framtiden. Tro mig, jag vet. 

Varför är det så jobbigt att slänga med några köttbullar eller annat när ni själva äter hela köttbitar? Och vill hon ändå inte ha så är det väl inte hela världen om hon under en period äter lite ensidigt.

Vår stora son hade en period när han "var vegetarian" enligt sig själv. Dessvärre gillade han då inte heller sallad, många grönsaker och bönor/linser, så under nästan en månad levde han på basilikapuckar, sojakorv, pasta och gurka i princip. Inte idealt, men det gick över, mycket tror jag beroende på att vi aldrig gjorde någon större grej av det hela. 

Min son på drygt fyra år äter heller inte kött. Han äter dock tacos, köttbullar och köttfärssås (ibland), men korv eller kött i fast form totalvägrar han.
Han gillar heller inte potatis i annan form än mosad...

Vi har två barn till (som äter allt!) och jag vägrar göra det här till ett problem. Det skulle ju gå ut över de barn som inte matkrånglar.
Visst har jag varit väldigt orolig över hans matvanor, men efter ordentlig rannsakan så inser jag ju faktiskt att han äter - bara inte så som vi andra...

Han älskar pasta. De dagar han inte fått i sig ( i mina ögon) tillräckligt, kokar jag helt sonika lite pasta i buljong och serverar till honom.
Han älskar grönsaker. Favoriterna är broccoli, svarta oliver och tomater. Han äter gärna kokt ägg, bröd med pålägg, mjölk och yoghurt.

Han följer sin egen vikt och längdkurva, så alltså får han i sig vad han behöver i form av vitaminer, proteiner, kolhydrater och fett.

Det är inte så jättejobbigt att koka pasta, ett ägg och några broccolibuketter vid sidan om vår mat, om jag vet med mig att han bara kommer att peta i den.
Självklart vill jag att han smakar, men sen får det vara nog med tjat och press. 

Nu skulle ju jagegentligen vilja vara anonym här eftersom jag inte tycker om att prata "negativt" om mina barn öppet, men tråden ligger inte där det går att vara anonym så jag får väl skita i det.

Jag förstår att det är grymt jobbigt med ett barn som inte äter, sitter o pillar bort, nästan kräks för att slippa smaka.
Min ena dotter är sån. Hon har varit sån ända sen smakisarna, då när hon var så liten gjorde jag allt jag kunde komma på för att få henne att äta, ett tag funkade det när jag såg till att maten hela tiden var 37grader varm. Kunde ta en timme för henne att äta en tredjedels barnmatsburk, när hon var 1 år, så det blev många svängar till micron. Ibland var det bara köttbullar hon åt, ibland bara fiskpinnar. Hon kunde "gå utan mat" i flera dagar tills jag kom på vad som passade just för stunden och hur det skulle tillagas för att få fröken att smaka.
Detta daltande med hennes mat ledde till att hon blev väldigt smal. När hon slutade med vällingen och inte fick i sig näringen på det sättet ens en gång så slutade hon växa. Hon växte inte en cm på två år.
Tillslut tröttnade jag på daltandet, hon kunde 4-5 dagar i rad bara äta blodpudding för att allt annat var "äckligt" sen har hon inte rört blodpuddingen på flera år
Hon fick alltid vara med o bestämma vad som skulle ätas och hjälpa till med matlagningen men efter allt daltande med henne så vägrade hon tillslut äta ens maten hon fick bestämma själv.
Så nu äter hon det som serveras punkt slut.
Det kan ta tid, hon sitter och petar bort, framkallar kräkreflexer, skriker så högt hon kan, kastar saker omkring sig. Men maten äts upp. Hon växer och mår bra nu, hon är inte längre svart runt ögonen pga näringsbrist, hon 'r fortfarande smal men nu går det iaf att hitta kläder åt henne som inte hänger. Hon har tom lärt sig att tycka om viss mat.
Alla "experter" säger, barn får i sig det dom behöver, låt barnen välja själva, inget barn svälter sig själv. Men mitt barn gjorde det eftersom jag lyssade på experterna och lät henne ta kontroll över maten, Ett misstag jag inte gör om igen.

hur fick du henne att äta vissla?