Chan2: Nej, vad ledsen jag blir när jag läser ditt inlägg!
Vet att inga ord hjälper just nu, det är fruktansvärt när mensen kommer och man vet att det man kämpat för och hoppats på är över. En stor, stor sorg som är tung att bära.
Jag har aldrig slutat med folsyratabletterna utan tagit dessa hela tiden, även om chansen att lyckas på egen hand känns minimal. Tyvärr får man inga fler försök finansierade om det inte blir något till frysen.. väldigt tokigt att reglerna är så olika i landet och att vi i norr bara får ett endaste färskförsök. Som "mammaidamaria" skrev så kostar ett försök 30 000 kr och ett 3-pack (inkl. ett frysförsök) 56 000 kr. Tycker att du ska ringa kliniken imorgon och få lite tips och råd på hur ni ska gå vidare. Det kanske går att delbetala om man vill?
Många kramar till dig och din sambo, tänker på er.
Till alla: Vet inte vad som är bäst: att vara positivt inställd eller försöka (även om det är väldigt svårt, för att inte säga omöjligt) vara så neutral som möjligt under dessa behandlingar. Jag hoppades så himla mycket första gången och livet kändes nattsvart när vi misslyckades. Andra gången försökte jag att inte ha några förhoppningar alls och visst tog det hårt på en när det inte gick vägen, men det var ändå inte lika tungt som efter första försöket. Hur tänker ni?
A79: Det är inte lätt att hålla koll på alla, vi börjar vara ganska många nu!
Jag måste försöka vara inne lite oftare så det inte blir så långa inlägg varje gång, ha ha. Hur mår du och bebisen? Full aktivitet inne i magen gissar jag?
Norris: Tyckte också det var jättejobbigt att ta första sprutan själv. Det känns knappt men som du säger så känns det helt fel att ge sig själv en injektion (speciellt när man aldrig gjort det innan och är spruträdd). Har inte varit med om att sprutan inte gått igenom huden, men ägglossningssprutan var segare att få in så där fick jag trycka mycket hårdare. Brukar variera och ta varannan dag högra sidan av magen och varannan dag den vänstra samt på helt olika ställen varje gång. Gick det bättre igår?
Chan2: Vet inte vad som är bäst: att vara positivt inställd eller försöka (även om det är väldigt svårt, för att inte säga omöjligt) vara så neutral som möjligt. Jag hoppades så himla mycket första gången och livet kändes nattsvart när vi misslyckades. Andra gången försökte jag att inte ha några förhoppningar alls och visst tog det hårt på en när det inte gick vägen, men det var ändå inte lika tungt som efter första försöket.
Tinzu: Härligt att höra att det gick bra med upptiningen. Nu hoppas vi på det bästa!
mammaidamaria: Vad skönt att höra att du är på bättringsvägen. Nu fick du ett långtidsodlat embryo tillbaka och det är ju jättebra!
Jag sprayar för fullt, på måndag är det dags för blodprov för att se om jag är nedreglerad och får börja med sprutorna snart.
Mustikka: Åh, vad mysigt det måste vara att känna rörelserna!
Blir säkert mycket mer verkligt att det faktiskt är någon där inne. Hade velat göra ultraljud hela tiden för att få se den lilla.
LindaM: Jättetråkigt att höra att det inte gick vägen för er heller..
Svårt val framför er. Ett frysförsök är skonsammare mot kroppen och går snabbt men förstår om ni vill köra igång med en ny omgång med annan medicinering. Har läst om flera par som misslyckats med flera försök och när dom bytt metod/medicin har det gått vägen. Skulle våra behandlingar inte ge resultat inom de närmsta försöken kommer jag be läkaren om att prova något nytt. Kram
