Varför döpte ni era barn?

Jag och min sambo skall också få vårat första barn nu i maj. För mig är det en självklarhet att mitt barn skall döpas i svenska kyrkan. Jag själv är döpt, min sambo är döpt och vi båda är med i svenska kyrkan. Däremot har jag aldrig konfirmerat mig, för såpass mycket tror jag inte på gud eller liknande. Jag tycker att det är vackert med kyrkan och för mig representerar den att jag tror på ett liv efter detta, det behöver nödvändigtvis inte innebära något som har med gud och jesus att göra. Jag har förlorat många och har därigenom fått mycket hjälp av kyrkan. Jag känner inte att jag tvingar mitt barn att bli kristen eller tro på kristendomen, jag öppnar porten för att mitt barn ska va med i svenska kyrkan. Om mitt barn sen väljer att gå ut så får han/hon självklart göra det :)

Mina barn är döpta för att deras pappa är kristen ortodox, det var viktigt för honom. Jag är ickereligiös/icketroende, men vek mig för att hans önskan om dop var stark. Våra barn uppfostras dock inte religiöst, de är fria att välja.

Fick barn -08. Vi valde namngivning då vi inte är religiösa och det hade känts som hyckleri för oss. Vi ville väldigt gärna välkomna henne till jorden och livet dock, vi har haft en resa till barn. Vi höll i ceremonin själva och det blev väldigt högtidligt. Vi läste dikter och pappan höll tal för dottern. Vi hade en musiker som sjöng, delvis tillsammans med några vänners barn. Har ett väldigt fint minne av det hela!

Vi gjorde inget av det. Vi är inte längre medlemmar i något religiöst samfund och har inte förstått vitsen med en namngivningsceremoni heller. Alla vet vad vår dotter heter och det räcker för oss, därför valde vi bort både dop och namngivning.

jag har döpt både mina barn och kommer även döpa mitt tredje för att jag tycker att det är dels ett bra sätt att samla familjerna då vi bor fruktansvärt utspritt i landet. Och dels för att jag tycker att det är en fin grej, älskar att sitta å kolla på bilder ifrån mitt dop när jag var liten och även mina barns dop:)

Första barnet döptes pga. tradition och jag ska erkänna att det kändes lite konstigt samtidigt som det kändes väldigt fint då vi hade en jättehärlig präst. Så jag är glad att han är döpt.

Andra barnet hade namngivning då min man, som inte är pappa till mitt första barn, inte är döpt och önskade inte döpa vårt barn. Namngivningen blev mer en fest där alla vänner och släkt samlades, åt god mat och gladdes åt att han kommit till våra liv Det var också jättemysigt!

    

Tack för alla svar!

Har lite att tänka på nu =) Jag tycker cermonier i kyrkan kan vara väldigt fina, kyrkan är fin och allt runtomkring också. 

Jag är fadder åt en flicka, och i fadderbrevet står det " lär klänna gud tillsammans med ditt fadderbarn". Just det vill jag skippa. 

Men när man har ett dop, får man vara med och planera lite vad som sägs, eller är det redan besämt vad som en präst ska säga under ett dop?     

Vi döpte första barnet mest för att det är tradition och påtryckningar från äldre släktingar. Efter dopet kände vi direkt att det blev för religöst och kändes inte speciellt äkta. Jag tycker det är fel att man står och lovar saker som man inte tror på själv. Vi bestämde oss därför att inte döpa yngsta barnet vilket vi inte heller har gjort. Är ju lite konstigt bara att döpa ett barn men inte det andra. Önskar vi hade låtit bli dopet även för den första faktiskt. Det är bäst om de själv får bestämma ifall de vill döpa sig som jag känner nu.

Å apropå hela begravningsdiskussionen...

Exempel på begravningsbyråer som håller begravningsceremonier i egna lokaler med begravningsentreprenör som officiant är Bröderna Persson i Landskrona.

Varje kommun är skyldig att tillhandahålla lokaler som är fria från religiös utsmyckning. Inte sällan bygger man "ceremonibyggnader", som man gjort t ex på Pålsjö kyrkogård i Helsingborg.

I alla Sveriges kommuner, utom Stockholm & Tranås, är Svenska kyrkan huvudman för begravningsverksamheten. Det innebär att kyrkan bl a sköter kyrkogårdar (inkl. minneslundar) och har hand om kylrum, krematorier m.m. Till detta går den begravningsavgift som alla betalar (i Stockholm och Tranås går den till kommunen som är huvudmän där).

När man är medlem i Svenska kyrkan betalar man kyrkoavgift. Den går till största delen till tre saker: personal, byggnader (främst kyrkor) och verksamhet. Ju fler som är medlemmar, desto fler kyrkor kan vi ha kvar, desto mer personal kan människor möta i olika skeden av livet (allt från präster, diakoner, pedagoger, musiker, vaktmästare osv).

Alla är välkomna till Svenska kyrkan, oavsett om man känner sig som supertroende eller bara vill vara med ändå. Men givetvis kommer vi i kyrkan att prata om Gud (och nej, jag tror inte heller på en gubbe bland molnen), om Jesus, om den heliga Ande, om bibeln och om vad tron kan betyda genom livet. Så även på dop! Det är ju det vi tror på.

/ Skånepräst 

Fast vi är med i svenska kyrkan ändå. Jag betalar gärna för jag tycker kyrkan gör mycket bra saker för människor. Jag besöker också kyrkans öppna förskola ibland.

*Det underlättar för barnet om h*n senare vill konfirmera sig eller gifta sig i kyrkan.
*Bra tillfälle att samla släktingarna för att träffa den nya babyn. Stark tradition gör att de flesta kommer fast de har långt att åka.
*Vacker, stämningsfull lokal (och gratis).
*Dopklänningen klär vilken unge som helst och ger vackra foton.
*Färdigt program för hela tillställningen och kräver ingen större planering av oss.
*Vi tycker om gamla fina traditioner.