Mina barn kan inte sjunga rent.

Jag sjunger som en kratta medan min dotter som snart är tre kan hålla toner och kan melodier på massa låtar! Kul tycker jag som själv sjunger så kasst

Jag är tonsäker och min dotter är tonsäker. Hennes papps däremot är en musikalisk katastrof.

Däremot är hon helt värdelös med bollar medan jag har ett bollsinne utöver det vanliga :). Lite besviken över det, hade förhoppningar om att hon skulle bli en handbollstalang precis som sin mamma.

Jag har absolut gehör och en säker sångröst. Har gått i musikklass och är hårt drillad. Tyvärr har rökningen gjort sitt och numera sjunger jag hest... men men... tonen finns där

Min dotter sjöng superfalskt tills för bara något år sedan. Hon hade dessutom ett hysteriskt pensionärsvibrato ala frälsis... Katasrof!
Men vartefter har vibratot försvunnit och rösten landat. Nu är hon fyra år och sjunger oftast rätt... Däremot blir hon nog ingen Celine Dion... Rösten kanske mognar mer vartefter... vem vet...

Låter som hos mig.
Jag gick själv musikklass och har sjungit mycket. Min mamma och morfar också osv.

Min stora däremot, är 7 nu, har först nu börjat sjunga hyfsat rätt melodi och ton, men inte säkert.
Lilla på 3,5 är klart mer musikalisk!
Ffa rytmer fixar han per automatik och  sjunger nästan lika som stora gör.

Jag sjunger ju väldigt mycket hemma, både riktiga och hemmagjorda sånger pappan gillar också musik, men mer att lyssna på så de lyssnar på mycket musik ihop.

Jag blev desto mer förvånad när vi hittade min gamla blockflöjt och stora var jätteduktig med den! Mjuka fina toner och 3 enkla melodier satte hon direkt. Kanske är det bara just rösten och inte örat?

Jag försöker ta det lugnt och inte sätta ngn press på dem alls, men helt klart ska lilla få börja med musik så fort det går, om han nu vill såklart. 

Intressant. Själv har jag mest talang för att byta tonart omotiverat men sonen som är fem är väldigt tonsäker. Han kan höra enskillda instrument när vi lyssnar på musik (tex kommentera att det är ett dragspelssolo eller att en trumpet låter på ett visst sätt) vilket är något jag själv inte "hör" om jag inte koncentrerar mig - och inte alltid då.

Häromdagen kommenterade han i en film att en viss musik alltid kom när en av rollfigurerna skulle dyka upp. Sådant hör jag aldrig...

När de hade sommaravslutning på förskolan tog en av pedagogerna ton och sedan svävade gruppen iväg tills de landade i en tonart som passade de flesta och med lite "utjämnad" melodi där toppar och dalar kapats (så som jag själv gärna gör) men min son låg stadigt kvar där de börjat... så det lät ju mest som att han sjöng helt fel.

Hans kusin har precis fyllt åtta och hon börjar kunna hålla melodier riktigt bra nu. Innan har hon mest pratsjungit.

Intressant! Jag har en son på 2-år och som nyligen börjat säga många olika ord, inga 2-ordsmeningar än. Så just biten med att sjunga rätt melodi, kanon och stämmor har vi inte kommit till än Däremot märker jag att han har bra känsla för puls och rytm. Roligt, för jag älskar musik

Jag tror att sångrösten, gehör och sångteknik utvecklas olika på olika personer. Det du kunde vid en viss ålder, kanske dina barn kommer att behärska senare.

Huvudsaken är att dom tycker om att sjunga. Sjunger dom sedan rent när ni sjunger tillsammans, kommer dom även att klara det själv senare.

Det är nog bara att fortsätta att sjunga tillsammans och ta roligt. Barnen kommer att utvecklas, på sina sätt och tiden får avgöra hur resultatet blir!

Otroligt vad många dömande kommentarer. Varför skulle det inte få vara ett problem att barnen inte sjunger rent? Om musiken är en stor del av ens liv kan det faktiskt vara en stor sorg.

För mig är musiken jätteviktig. Jag har fortfarande inte kommit över att min man, som jag varit tillsammans med i snart tolv år, är totalt tondöv. När jag träffar andra par som kan sjunga tillsammans, eller bara andra män som kan sjunga, kan jag känna den där sorgen i hjärtat att jag inte kan dela detta med min man. Jag har alltid hållit på med musik, har en musikerutbildning men har inte musiken som yrke.

Jag sjunger jättemycket med mina barn, som snart är 5 och 3 år. Båda gillar att sjunga och kan många sångtexter, men hittills är de lika tondöva som sin far. Det är möjligt att musikalitet ligger i generna och att de ärvt sin pappas gener, men själv har jag alltid varit övertygad om att musikalitet går att öva upp.

Kanske är mina barn ännu för små för att det ska gå att avgöra hur det blir med den saken, men min systerdotter har sjungit helt rent sen hon för första gången överhuvudtaget började nynna på melodier vid 1,5 års ålder, så det är svårt att låta bli att jämföra.       

Du kanske kan se fram emot musikaliska barnbarn?

Pappan till mitt barn kommer fran en mycket musikalisk familj (som ofta spelade och sjong hemma pa kvallarna), han var enda undantaget sjunger sa falskt att blommorna vissnar och t.o.m jag som ar en musikalisk medelmatta far en tendens att asgarva av elandet (han sjong vaggvisor hela kvallarna for lille bebisen, hjalp!). Sjalv sjunger jag alltsa hellre an bra, inte lika illa men valdigt mediokert,trots valdigt musikalisk mamma och andra musikaliska personer pa olika hall i slakten. 

Jag sjong alltid massvis for sonen nar han var liten, det var basta sattet att lugna honom nar han var ledsen eller arg - men trots att han ar uppvuxen bland denna olat, ar han valdigt musikalisk. "Dansade" redan som liten bebis i takt till musik, kan massor av sanger, dansar, ar tonsaker, etc etc. Han har ocksa valdigt musikaliska kusiner pa min sida, som aven dom har ganska hopplosa foraldrar ..

Verkar som om musikgenerna hoppar en generation ibland ...   .

  

Jag hör till en musikalisk familj, men min syster kunde heller inte sjunga rent som barn. Dock har hon ett fantastiskt språköra och kan imitera röster perfekt. Vilket i sig är en typ av musikalitet. Intressant var ordet sa Bull.