Åhh neeeej! Jag råkade ta fel!

Kompisen kom hem efter krogen, slänger av sig skorna och somnar på soffan! Problemet med radhus är att alla hus ser likadana ut. När grannen gick upp på morgonen blev han först förbryllad över skorna i hallen, vad han sedan tänkte när han hittade sin nya granne i sin soffa vet jag tyvärr inte

Har vi inte fått nog av vandringshistorier i tråden?!

Du kan få hans telefonnummer du vill! 100% sann!

Apropå vandringshistorier som faktiskt är sanna!!!

Jag skulle besöka en väninna jag inte träffat på ett halvår, vi är väldigt nära vänner men inte när hon skaffade nya killar då höll hon sig undan i början. Detta beteende hade jag verkligen tröttnat på och var inte alls glad åt att faktiskt träffa henne utan skulle dit och skälla ut henne. Så när hon äntligen hörde av sig igen var jag så arg och stegade iväg mot hennes lägenhet ganska mycket i mina egna tankar. 

Jag ringde på dörren, det tog lite tid innan dörren öppnades så jag hann banka på ganska rejält. Till slut öppnade en man i övre medelåldern (min väninna var då endast 21 år) så jag blev ännu mer upprörd och tänkte: Aha det är därför hon har hållit sig undan så pass länge den här gången!!! Jag slet upp dörren, stegade in i lägenheten, förbi mannen som bara backade undan. Jag gick in i köket grabbade tag i en ren kaffemugg i diskstället, hällde upp kaffe och stegade med bestämda steg in i vardagsrummet. Tittade mig omkring och såg till min fasa att han helt uppenbart flyttat in och möblerat det helt efter hans smak, dessutom bara satt upp bilder på sina nära och kära. Hennes son minsann fick inte plats på HANS byrå. Mannen sa inte ett ljud. Så jag tyckte att det var dags att säga något, jag var vid det här laget helt ursinnig och frågade spydigt vart hans flickvän var någonstans. Han skakade väldigt oförstående på huvudet och såg mest rädd ut. Jag tyckte synd om honom, jaha, inte ens det hade hon berättat och inte hade hon vett att vara hemma heller.

Sen tittade jag ut genom vardagsrumsfönstret, stannade upp, och det var något som bara inte stämde. Utsikten var inte den samma. Varför ser jag ett annat hus här? Hade inte hon utsikt mot en väg????

Då insåg jag mitt misstag, med ryggen vänd mot mannen. Jag lovar att känslan jag hade då var att jag önskade att jag bara dog på fläcken och föll ner genom golvet. Så jag vände mig om och log mot honom, gav tillbaka kaffemuggen och förklarade att jag tagit fel på lägenhet. Tagit fel på ett helt hus. Att ilskan inte alls var riktad mot mannen ifråga utan en väninna. Jag sa förlåt hur många gånger som helst.

Han bara gapskrattade! Han skrattade tillslut så det kom tårar. (Inte för att jag kan klandra honom.) Han sa att det var väldigt länge sen han hade besök av en sådan ung kvinna i sitt hem och att han aldrig hade haft besök av ett sådant ilsket fruntimmer i hela sitt liv, samt att jag inte alls behövde be om ursäkt utan att jag hade gett honom ett minne för livet.

Jag gick därifrån och skämdes, jag skämdes så enormt mycket i 7 år innan jag berättade för någon annan om vad som hade hänt. Jag kan säga att min väninna fick sig ett gott skratt när jag väl berättade. Min väninna hade dock en anledning till att hon hållit sig undan, hon hade insett att hon faktiskt inte alls ville ha någon kille utan faktiskt var lesbisk. Så min ilska mot henne la sig väldigt fort när jag hälsade på henne.

Efter den här händelsen så har jag inte låtit min ilska totalt dra iväg med mig, jag lärde mig min läxa.

PS Mannen fick en påse bullar av mig en vecka senare, för lite plåster på såren. Men han skrattade bara när han öppnade dörren. DS 

Nu har inte jag råkat ta fel, det är folk som tar fel på mig och personal. Jag vet inte hur många gånger det har hänt mig men titt som tätt kommer det fram någon och frågar mig om jag kan hjälpa till med något. 

En gång när jag var inne på en plantskola/växthus och tittade på växter så kom det fram två damer till mig och frågade något angående en växt. Jag svarade att jag inte visste riktigt vilken planta de menade så vi kan väl gå dit så de får visa mig. Jag kan inte så mycket om växter och den de undrade om visste jag inget om. Jag bad dem om att prata med personalen istället...

En annan gång inne på en radioaffär var det en som ville ha en sony någonting. Jag sa att tyvärr så kan du inte få det. Men ni har ju annons på den, varför har den tagit slut redan? Jag svarade att jag kan tyvärr inte ge honom någon sony för jag har ingen, men om han pratar med personalen så kan de säkert fixa det. 

jag skrev nyss ett hett sex sms till min sambo..bara det att jag råka skicka det till en vän i stället! >.< jag tror jag dör..
har hänt förut med råkade skicka inte så hemskt sms som nu utan ett om julklappar till min sambos pappa i stället för min sambo..då det står precis bredvid varandra med efternamn >.<

hehe skulle du tvätta mitt i natten ?
men tvätten måste ju luktat mintigt o fräscht sedan :D

Skulle på fest i en lägenhet på tredje våningen med loftgångar. Utanför lägenheten stod en massa vänner och ropade att jag skulle snabba mig upp. Jag var ganska berusad men tappar aldrig kontrollen och brukar alltid kunna tänka klart. Jag fick totalt jävla hjärnsläpp i en minut. Först gick jag raka vägen fram till mittenlägenheten på första våningen och ryckte i dörren, trodde det var porten till trapphuset. Plingade på och insåg snart att detta inte var trapphuset. Av någon anledning får jag för mig att jag är på rätt våning så jag springer raka vägen till dörren där jag tror festen är (alltså precis under där den riktiga festen var) och sliter upp dörren och går med raska steg in. Vänder upp blicken och där sitter ett par och myser i soffan med tända ljus och tilltugg. De ser livrädda ut, inte konstigt då jag står och vinglar i deras vardagsrum mellan dem och tv:n. Antagligen var det bara några sekunder, men det kändes som om vi stod och stirrade på varandra i timmar innan jag stormade ut.