Toboas skrev 2012-06-14 09:57:27 följande:
[109:1] SÄG: "Ni som förnekar sanningen!
[109:2] Jag dyrkar inte vad ni dyrkar.
[109:3] Inte heller dyrkar ni vad jag dyrkar.
[109:4] Och jag kommer aldrig att dyrka vad ni dyrkar,
[109:5] och ni kommer heller aldrig att dyrka vad jag dyrkar.
[109:6] Ni har er tro - och jag har min tro!"
Utgår man ifrån 109:6 så får man lätt känslan av att det handlar om ömsesidig respekt. Läser man den tillsammans med 109:1 så står det ju klart och tydligt att "vi" förnekar sanningen. Visst får vi fortsätta att göra det men du gillar väl inte ifall människor talar om för dig att allt Muhammed sa var lögn, eller hur? Det är samma nivå på respekten som du hittar i 1.
Läs den första meningen en gång till. Den säger ju klart och tydligt att vi som inte tror förnekar sanningen. Det är det rakt motsatta mot att bara bryta loss den sista raden.
Utan den översta meningen så hade ingen överhuvudtaget kunnat förstå vilka det berör. Utan den översta meningen så kunde det lika gärna ha stått ett inledande "- Hörru!" med eftersläpande fylleyra.
Som om respekt på något vis vore omöjligt att ge någon som förnekar sanning. Som om man behöver gilla någon för kunna visa denna respekt.
Åter igen ser jag det här fantastiska fenomenet: människor som ställer sig emot islam, för att religionen skulle gå emot deras idé om sunda värderingar, visar sig aktivt försöka dementera muslimers tolkningar av Koranen när den kommer överens med deras idé om sunda värderingar. Inte lätt när man vaknar varje morgon och behöver någonting att bli sur över, eller vad som nu kan motivera sådant här. Ni symboliserar verkligen, eller nej, nej, ni personifierar (!!) verkligen en humanistisk utveckling.