Min 8 månaders bebis är helt tyst, är hon autistisk?!

Jag tycker du ska vänta och börja oroa dig när hon är runt 2 år. Vid 8 månader kunde inget av mina barn så mkt. Hon är ju mkt liten ännu.

Vi träffade Svenny när min dotter var ca 3-4 år. Det är ju ett tag sedan.
Alla så små barn är olika från barn till barn.

Svårt att komma ihåg för jag märkte ju inte mkt av detta här vid så låg ålder. När hon fyllde 1 år var min syster på besök som vi då träffade sällan hon trodde att E var blyg för henne.

Det ja reagerade på är att min dotter hållde armarna rakt ut. Tror det finns bilder på min dotter i bildgalleriet.

Säger man till Elin om hon gjort fel då vägrar hon ögonkontakt och försöker åla sig ur.

Om du ser mina bilder tittade hon alltid in i kameran när vi tog kort.
Förändringarna ser man oftast när barnet är större. Om detta är ditt första barn ska du nog inte reagera för mkt.
BVC kan ju faktiskt anmäla en om man är för orolig.

Vi flyttade långt när min dotter var ca 1 ½ år och då gick hon ner kraftifgt i vikt hon vägde ca 10 kg fram tills hon var 2½ år -3.
Så vi blev då anmälde för vi inte gav vår dotter mat när hon hade god aptit, sedan började cirkusen och de gav ingenting utredningen för det var inget fel och mat fick hon.

Nu snart 9 år väger hon 21 kg och är 123 lång så mkt liten har hon alltid varit. Från att hasa sig fram när hon var ca 1 ½ år så plötsligt ställde hon sig upp och sprang.

Såå var inte orolig både bvc och även när hon börjar dagis då märker de om det är något, för din dotter går ju inte på dagis ännu? Och barnen mognar något kopiöst när de väl börjat där.

Sorry, missuppfatade ditt inlägg. Visst gör hon många saker som är otroligt bra! Men det är det här med jollret. Det är inte bara det att hon inte konsunantjollrar, hon är extremt tyst. Det är inte många ljud som kommer ur henne om dagarna. Samt att hon tittar mycket på munnen. Detta är inte mitt första barn och storebror var mycket mer alert och jollrade.

Men barn ÄR olika . Min äldsta var också mycket tyst och jag var också orolig för detta. Han sa knappt något överhuvudtaget innan han var 2 år och han jollrade aldrig. Det kom liksom inte senare heller. Han gick från att vara tyst till att prata. Lillebror har en helt annan personlighet och jollrade precis som barn "ska". Han var mycket tidigare med talet. Pratade i 4-ordsmeningar när han var 1,5. Det gjorde inte storebror ens när han var 2,5 år. Däremot har storebror alltid haft en bättre förståelse - inte minst på ett abstrakt plan. Min stora är en betraktare. Och med tanke på att hon studerar din mun så låter det som om hon är det också - den observerande typen . Gör inte alla barn förresten det? Studerar ens mun när man pratar. Min stora var som sagt sen motoriskt också och bara satt . Min yngsta var överallt .

Det är vid 1 års ålder man ska börja oroa sig på riktigt för uteblivet joller. Då ska barnet också kunna peka på mamma, pappa och lampan.

Jag kan berätta om min son, han är 18 månader och har en 6 månaders utvecklingsförsening och autismsymptom. När han var 12 månader jollrade han lite, han pekade inte eller använde andra gester och hade precis börjat reagera lite på sitt namn ibland. Han var och är fortfarande extremt reserverad mot andra utanför familjen. Med oss är han glad och gosig.

Sedan han har lärt sig att sitta upp har han gungat fram och tillbaka under långa stunder, och i den åldern satt han även och snurrade runt. Han upprepar samma läte på ett repetitivt sätt. Dessa saker är exempel på stereotypier, som är vanligt vid autism.

Han har även många sensoriska problem, är överkänslig för ljus, underkänslig för ljud och smärta, tycker om att lukta på saker osv.

Det som man kan märka vid 8 månaders ålder är att ögonkontakten är dålig, bebis tittar igenom dej eller i ögonvrån, eller fokuserar på munnen. Sen kan det vara så att man märker att huvudet växer väldigt fort, det är saker man har hittat statistiskt. Många med autism har ett stort huvud, hög panna och inböjda pekfinger eller tår. Såklart inte alla, men det har gjorts studier som visar ett samband.

Jag vet att det bara är man själv som kan veta om man bör oroa sig för sitt barn. Men jag ser ingenting som verkar tyda på autism utav det du skriver. Däremot sånt som tyder på att allt är normalt. Tex att hon sträcker upp armarna för att bli buren, förstår en del av det du säger. Det låter mycket bra för att bara vara 8 månader. Om hon blir 1 år och fortfarande inte jollrar något så prata med BVC.  

TS: Hej, jag ska försöka svara på ditt meddelande ikväll . Det har varit en sjukt stressig tid med både flytt och disputation. Just nu hinner jag bara svara lite snabbt. Jag förstår att du är orolig pga jollret men endast uteblivet joller vid 8 månader kan omöjligt räcka som en varningsflagga för autism. Däremot uteblivet joller kombinerat med frånvaro av delad uppmärksamhet vilket jag inte ser något av i din beskrivning av din flicka  . Hon låter tvärtom väldigt väldigt normal. Till och med normalare än mina två normalstörda barn . Min yngsta var också väldigt tyst. Jag hade honom under noggrann uppsikt eftersom mina barn har typ 10-20 % risk för autism då vi har det i familjen. Men eftersom lillpojken var så social (trots sin blyghet för främlingar) så blev jag aldrig orolig på allvar. Han ligger också efter med språket lite grann nu som 2,5 åring, men han är enormt socialt kompetent! Jag ska däremot försöka ge dig en bra beskrivning av min autistiska pojke som spädbarn senare som sagt. För honom  fanns det all anledning att oroa sig. Idag är jag dock inte speciellt orolig för honom heller . Jag upptäckte igår att han kunde räkna tvåsiffriga tal fast han inte ens har börjat skolan (han är 5,5 år). Läsa kan han också (sedan han var fyra), trots att han låg så mycket efter i utvecklingen då han var ett år att han höll på att få en utvecklingsstörningsdiagnos! Även med autism så är livet ingen katastrof utan ganska trevligt ändå (jag ser så många trådar om föräldrars oro för just autism) .

Paisley, det du skriver om att fokucera på munnen är för mig oroande. Som jag skrivit innan så tycker jag att min dotter tittar mycket på munnen. Speciellt om man kommer nära. Har hört mig för med andra och de säger att de får ögonkontakt med henne men att hon även tittar på munnen. Ingen här i tråden skriver något om svarsleende. På nätet står där mycket om uteblivit svarsleende hos just autistiska barn. Hur var era barn med det? cruz, ser fram emot ditt meddelande. Tack alla för att ni tar er tid!

De flesta jag möter som inte har kunskap tror att sonen tittar i ögonen, men sanningen är att han tittar som hastigast i ögonvrån. Sonen hade svarsleende när han var liten, men vid ungefär 10 månader slutade han med det. Nu kan han göra det ibland.

Han vill inte titta i ansiktet om man sitter nära honom. Han skrattar när jag kittlar honom eller hissar i luften, men vänder ansiktet bort. Om han möter någon främmande tittar han inte på mitt ansikte för att stämma av min reaktion. Detta är brister i ömsesidighet. Han har heller ingen känslomässig reaktion om någon gråter. Alltså någon kan slå sig mitt framför honom och gråta högljutt, men han förstår inte och reagerar inte på det. Ett litet barn har ju inte empati, men reagerar känslomässigt på andras gråt med att tex skrika och vara upprört.  

Om det hade varit jag så hade jag kollat upp synen och hörseln och om det inte var några problem så hade jag hållt mig lugn. Det du bör oroa dig för är ju som sagt om hon inte skulle jollra alls vid 12 månader, eller om hon går tillbaka i utvecklingen. Min son sa tex ord som han tappade, de har inte kommit tillbaka och nu ett halvår senare pratar han fortfarande inte. Det är en röd flagga.

Paisley, hur var din son vid 8-9 månaders ålder när det gäller kontakt mot dig. Kröp han efter dig? Ville han ofta komma upp till dig? Sträckte han sig mot dig om det var någon annan som bar honom och du var nära! Sådant gör min flicka hela tiden, vill till mig. Och när pappa kommer hem efter jobb ler hon massor och gör lite glädje ljud och kryper mot honom. Fick du ofta svarsleende när han var så liten? Jobbigt att det kan försvinna...  

Hennes hörsel är det absolut inget fel på. Det är så tydligt, hon vänder och vrider sig mot ljud hela tiden. Om någon tex kommer i trappan tittar hon ditåt, reagerar nästan alltid när man kallar på henne osv.

När kom du på att han var överkänslig mot ljus, underkänslig mot ljud och smärta. Det jag märkt på min flcika är att hon inte tycker om solen, kisar väldigt. Men det är väl normalt? När hon trillar så gråter hon ibland och ibland inte. Lukter har jag ingen aning om. Ljud! Det är ok att tex dammsuga hemma. Storebror gör massa ljud hela tiden, det verkar inte störa henne. Dock blinkar hon flera gånger om man bumpar med en leksak nära henne. ( När vi leker).   

I den åldern så satt han upp, satt och gungade och snurrade sig runt sittande. Han kunde inte vända runt förrän vid 11 månader. När han började krypa så kröp han inte efter mig heller. Men han var och är extremt klängig. Han använde bara gråt för att få det han ville, inga ljud eller gester över huvud taget fram till 13-14 månaders ålder. Nu har han ett begränsat antal. Så länge jag kan minnas så har han haft viftningar med armar och ben när han blir uppspelt (som när förälder kommer hem) eller upprörd (om man tar ifrån honom en sak tex).

Det tog långt tid och mycket träning att lära honom peka på saker, och ännu längre att peka på det han är intresserad av. Han började peka vid 13 månaders ålder (på måfå) och peka ut sånt han tycker om vid 15 månader, och kanske en månad senare kunde han peka ut sånt som han vill ha. Då lärde han sig även att sträcka ut armarna för att bli buren. Tidigare hade han bara gråtit.

Om man senare skulle göra en utredning så är det första man kollar upp syn och hörsel, även fast man tror att allt är bra. Det handlar om att utesluta. Ibland kan man ha en viss hörselnedsättning (behöver inte betyda att man är döv) som gör att man får beteende som liknar de vid autism.