Hur träffade ni er kärlek?

Jag var utlånad några dagar till ett annat företag för att hjälpa dem med något redan hade gjort. Naturligtvis var det bråttom så jag hann inte med att äta lunch. På tredje dagen kom det fram en tjej till mig och sa: Du har inte hunnit äta lunch idag och det har inte jag heller så nu tycker jag att vi går och äter lunch och efter den lunchen fortsatte vi att träffas.      

Kul att läsa själv faktiskt! ja på nåt sätt vet man bara när man ser den rätte att det bara är så! Skrev ju inlägg 2 och kan tillägga att vi trotsade landgränserna, vi träffades i USA och han hade precis flyttat till samma stad en månad tidigare och bara haft jobbet i 2 veckor. Jag var ju inte direkt den snyggaste tjejen på gymmet, det kryllade av vackra extremt vältränade tjejer och ändå hade han också spanat in lilla mig. Nu har mannen i mitt liv flyttat med mig hit och har bott här i Sverige i 3 år!

Jag höll på att separera från mitt ex. Hela mitt kiv var kaos och en ny kille var det absolut sista jag tänkte på. Jag jobbade i butik och han som chef i samma kedja. Vi byggde om den butiken jag jobbade i och han (som egentligen bodde 30mil bort) kom förbi och hjälpte till. Jag fastnade med det jag höll på med och han kom för att hjälpa till. Det sa bara pang! Ingen av oss var ute för att hitta någon men det fanns en kemi där som var helt otrolig! Sex månader senare bodde vi ihop i hans hemstad. 12 månader senare kom första barnet. Nu sitter jag i nyrenoverat hus med bebis nr två som har bf om fem veckor. Vi är varandras stora kärlek! I vinter blir det bröllop

På kibbutz i Israel! Nu har vi varit ett par i 10 år. Känner 3 andra par som träffades på kibbutz, så det verkar vara ett riktigt bra ställe

Jag, lite onykter (hmm, kanske ganska mycket?) och var ute med tjejkompisarna, han nykter och skulle egentligen åka hem. Jag spanande in honom på dansgolvet då han var den snyggaste killen jag hade sett och med alkoholens mod flörtade jag allt vad jag kunde. Det fungerade tydligen för plötsligt kom han fram och sen ville han bjuda på drink - vatten sa jag! Tänkte att det nog var säkrast...

Han skjutsade mig sen hem och bad om mitt nummer, första daten blev dagen efter och sen har det rullat på. Vi träffades i maj 2007, köpte tomt juni 2008, gifte oss maj 2009 och började samtidigt bygga hus. Flyttade in i huset mars 2010 då också sonen kom till världen. Nu ska vi nog snart försöka oss på ett syskon, tror vi.

Hade varit singel i ca 1år efter ett långt och riktigt dåligt förhållande och såg inte direkt ljust på framtiden. Bestämde mig tillslut för att testa nätet och registrerade mig på en sida...värsta jävla köttmarknaden tyckte jag och struntade i det...tog några månader innan jag besökte sidan igen och fick då syn på en mycket söt kille som vart inne och spanat...tog mod till mig och skickade ett meddelande, vi klickade på en gång och vart snabbt sms och telefonprat! Utan att ha träffat honom kände jag att detta kunde faktiskt vara han med stort H!!
Bestämde att träffas rätt tidigt, jag åkte upp till honom och kom aldrig riktigt därifrån

Vi har nu varit tillsammans i 11månader och MYCKET har hänt...
Jag har flyttat till honom i hans hus, eget företag tillsammans och om ca  8veckor föds vår lilla bebis!

Önskar dig all lycka med att hitta kärleken!

Underbart att läsa även för den som träffat den rätte, bra initiativ TS!

Jag har haft en del killar men anser mig ändå ha haft otur i kärlek. Oftast har de jag varit intresserade av inte varit det av mig (och jag varit för på kanske) och de som varit intresserade av mig har inte jag fastnat för.

När jag träffade mannen som är pappa till mitt barn trodde jag och hoppades på att han va rätt efter alla nitar så bytte jag taktik och träffade en som va lite mer pojkig och "snäll" istället för de manliga framgångsrika karriärsnissarna jag vanligtvis föll för... det visade sig vara den största niten av dem alla då han hade en rad psykopatiska sidor... upptäcktes tyvärr efter att jag blivit gravid med honom eller kanske snarare då jag vaknade upp och såg det...

Efter det så har jag velat och hoppats på att jag skulle träffa den rätte och har nog varit kär i kärleken många gångar, lagt ribban för lågt än vad det är jag verkligen har velat ha eftersom jag trott att det varit omöjligt att få det jag verkligen drömt om hos en man och i ett förhållande.

Så i höstas efter en separation med det "sista" exet i raden så började jag testa nätdejting vilket resulterade i en kille som oxå verkade vara en bra kille men som efter tredje daten oxå hade problem... jag började tvivla rejält på mig själv och min personkännedom så när julfesten förra året kom (med jobbet) va jag så trött på killar att jag inte hade en tanke på att träffa någon där (då det va flera företag med på samma julfest)...

Min jobbarkompis hintade om en kille som hon visste va singel, snäll och såg bra ut... men jag tog ingen notis om det - jag va verkligen inte där för att ragga! Men så skulle jag beställa i baren lite senare på kvällen och han kommer fram till mig och börjar prata... jag slogs då av hur otroligt snygg han var men va ändå reserverad. Vi pratade om allt möjligt bland annat om våra respektive hus vi renoverade. Han frågade om jag ville följa med honom hem och kika sen och jag blev genast reserverad och sa prompt nej, jag följer verkligen inte med nån hem första kvällen. Han skämdes och sa att det va verkligen inte så han menade (vilket jag nu när jag känner honom inte tror heller...)

Han skrev ner sitt nummer på en lapp som han smög ner i min väska som låg på bardisken (hittade den inte förrän dagen efter). Bjöd upp till sista dansen och pussade mig ömt på munnen. Det va så fint och mysigt men trodde inte det var mer än så.

Dagen efter kände jag mig dum att jag inte bett om hans nummer eller liknande men så gick jag igenom väskan och så hittade jag lappen.... jag skickade ett allmänt sms där jag skrev att det va kul att ses kvällen före och frågade om han haft roligt. Han svarade "ja, jag träffade ju dig...".

Som vanligt va jag när killen är lite på så blir jag lite mer avvaktande och jag kände mig fortfarande sviken efter "nätkillen" men vi hördes lite under veckan (jag insjuknade i lunginflammation) och när helgen där på kom frågade han om jag ville följa med och julhandla men jag orkade inte det efter att jag varit så dålig så jag sa istället att han kunde komma på en kaffe efter att han julhandlat. Jag va ganska så nervös eftersom jag knappt mindes hur han såg ut eller hur det skulle kännas att se honom igen... mina känslor va helt klart blandade...

När han ringde på dörren med en blombukett i hallen och vrålsnygg så tappade jag nästan andan. Hans varma kram och goda doft gjorde att jag föll pladask... efter den kvällen är det vi!

Två månader senare överraskade han med förlovning jag sov mer där än hemma och efter ett halvår från vi träffades hade jag sålt mitt hus och flyttat med min dotter till honom och det känns så där härligt självklart!

Jag har frågat andra om hur det ska kännas eller hur man vet att man träffat den rätte och jag har alltid fått svaret "Det vet man bara" och jag har blivit så frustrerad över det, för det kan man ju inte bara veta, eller? Men nu förstår jag äntligen va de menar... man vet när det är rätt. Det är som någon slags inre frid och lugn som infinner sig och man bara vet för allt känns så bra! ♥

Känns underbart att efter alla grodor äntligen fått träffa min drömprins och jag önskar dig TS och alla andra som inte upplevt det än att ni gör det samma för det är en obeskrivlig känsla och det händer när man minst anar det (frustrerande men sant) så leta inte... :)

Jag träffade min största kärlek efter jag hade varit ute med några kompisar. Han va chaufför! Jag åkte med han och några tills. Vi hamnade på hamnen i stan där jag bodde. Stod massa raggarbilar där. Jag sitter på ett räcke och pratar med några! Och helt plötsligt så drar han mig bakåt och jag hade hjärtat i halsgropen. Många skulle nog bli arg. Men inte jag det var någon som tändes i hjärtat och pirrade till i magen. Vi pratade och han höll om mig!! Men vi byte aldrig nummer och så vet inte varför. Men vi skulle dra ihop ett innebanndylag och då var det en som drog med han! Vi skulle ha nummer till alla så då tog jag saken i egna händer och skickade sms till han. Vi började och prata som kompisar. Men ju mer vi pratade ju mer kände vi att det skulle bli vi. Så efter ca 3 månader från första gången jag såg han till vi blev ihop.. Så nu har vi snart varit ihop i 6 år varit gift i 2 år och har två underbara barn på 3 år och 1 år och fler barn i framtiden ska det bli :)

Jag träffade min kille på nätet, dock inte på en dejtingsite utan på ett forum. Hade då varit mer eller mindre singel i 7 år och blivit bränd av olika killar. Precis innan jag träffade honom hade jag t.ex. dejtat en som bara utnyttjade mig för att göra sitt ex svartsjuk så hon skulle komma tillbaka till honom... så egentligen var jag rätt jävla trött på män, men när drömprinsen stod där så tackade jag inte nej. 

Träffade min sambo vid en sjö tillsammans med gemensamma vänner. Trodde att han var intresserad av min kompis men icke...