• Anonym (tuffa tider)

    fler medicinmissbrukare här? jag ska sluta. hjälp..

    Jag är tablettmissbrukare. - det var första gången jag sa det - !

    Är välutbildad mamma. med man och barn som jag älskar. Har av olika skäl fått olika tabletter utskrivna av läkare de senasre åren (shit - vad tiden går).

    Det började med Tramadol. Älskade jag! För mkt. Blev så pigg och glad och uppåt av den. Skit i värken, jag orkade ändå. Så jag knaparade i mig Tramadol som godis. Inga mängder men i ett kör tills det var slut.
    ABSTINENS!!! Den kom som ett brev på posten. Men jag trodde tabletterna var lösningen på mitt problem. Fick mer. Åt upp dom igen, men slutade. Abstinens.

    Jag visste redan då att jag fastnar för tabletter. Det kändes så rätt när jag tog dom och så fel och skamligt när jag hade perioderna utan.

    Ersatte med Citodon. Intalade mig själv att det var mindre farligt. Åt upp alla rör i ett kör. Sen: abstinens. Adrig över max-dosen men inte en dag kunde jag vara utan.

    Har jag det hemma så äter jag.

    Så fick jag sömnproblem. Senaste tiden har jag missbrukat sömntabletter i omgångar. Snabbt började jag ta tabletterna tidigare och tidigare på kvällen för att "lugna ner mig". Fick abstinens under dagarna.

    Nu har jag bestämt mig. Jag har spärrat ALLA recept på apoteket. På egen begäran. Och nu är allt slut hemma. Jag vill bli fri från detta missbruk! Jag vet att jag missbrukar tabletter eftersom jag tar dem av fel anledning och på fel sätt och får panik utan dom. Men jag vill sluta NU innan det går för långt! Killen på apoteket hade inte hört någon som spärrat alla sina recept tidigare. Han var så förvånad och sa att alla han träffar bara vill ha mer och mer. "Just det" sa jag. Man blir BEROENDE. Därför ska jag sluta.
    Nu kommer jag få jordens abstinens. 

    Finns det någon mer som fastnat i ett läkemedelsmissbruk/beroende? Som kan hjälpa och stötta?                 

  • Svar på tråden fler medicinmissbrukare här? jag ska sluta. hjälp..
  • Anonym (tuffa tider)
    Queenie70 skrev 2012-06-26 20:27:55 följande:

    Fast du kan missbruka exempelvis alkohol utan att vara beroende. Om du dricker kanske en gång i månaden och varje gång kör rattfull, blir av med körkortet, jobbet för att du inte har körkort. Du misshandlar folk när du dricker, men ändå fortsätter att ta dina fyllor en gång i månaden, så är det att betäckna som ett missbruk. Däremot har du med stor sannolikhet inte utvecklat ett fysiskt beroende.

    Ja det är ju sant!

    Jag har blivit medicinberoende och har missbrukat mina mediciner.

    Det kännns inte bra. Men så är det. Och nu vill jag inte det.

    De kring mig har tyckt att jag är för känslig och för rädd för beroenden men jag VET ju att jag gillar känslan av att bli lugn etc. och jag märkte direkt att min hjärna tyckte om tabletterna för mkt.         
  • Anonym (tuffa tider)
    Falia skrev 2012-06-26 20:35:20 följande:
    Inom vården görs stor skillnad på missbruk å beroende. Det kan skilja siig runt om i landet, men missbruk höt ofta till vårdcentraler och beroenden till beroendevården (psykiatrin). Inom vissa landsting blir du inte ens inlagd på en avdelning för t.ex. nedtrappning om du inte har diagnostiserats som beroende.

    Det finns många som klarat av att bryta innan de nått botten! Det är jättebra att du har stöd av din familj! De kan absolut stötta dig, om du är villig att höra sanningen från de :)    

    Det viktigaste stödet från min familj är att de kan hjälpa mig att tänka om när jag blir frestad att ex få mediciner för sömn eller smärta. Men de har inte lidigt av mitt missbruk (har väl knappt märkt det - fast jag sagt hur jag känner). I och för sig är det väl bra att det inte (ÄN) gett stora konsekvenser för andra. Det är ju mkt därför jag vill sluta. Innan jag kommer dit jag inte vill...

    Jag ska försöka sysselsätta mig mkt i morgon för då kommer svettningarna, yrsel, illamående, diareé och ångesten.
     MEN det är på väg mot ett mkt roligare liv! Friskare, bättre och oberoende!   
  • Anonym (Jotack)

    Vet inte om ni har diskuterat Stilnoct i tråden men ett sådant "beroende" är ett helvete att ta sig ur. Och toleransen ökar ju också. Men man kan använda Propavan och Theralen i kombination, det är jättebra. Jag sa precis som det var till läkaren, det var nog inte så vanligt...

  • Anonym (tuffa tider)
    Anonym (Jotack) skrev 2012-06-26 20:40:26 följande:
    Vet inte om ni har diskuterat Stilnoct i tråden men ett sådant "beroende" är ett helvete att ta sig ur. Och toleransen ökar ju också. Men man kan använda Propavan och Theralen i kombination, det är jättebra. Jag sa precis som det var till läkaren, det var nog inte så vanligt...

    När sömnen var som värst skulle jag kombinera stilnoct + imovane. Stilnocten blev man full på så den har jag snabbt slutat med för några veckor sedan. Jag insåg att de är ännu värre än Imovane och slutade därför med dom. Bättre att inte har fler beroenden tänkte jag nog...

    Och nej, läkarna är inte van sån ärlighet tror jag. Som apotekarien jag träffade när jag spärrade alla recept. Han sa ju att alla bara vill ha mer och mer. Inte mindre pga. att det ger beroende.

    Har DU missbrukat stilnoct? Hur mkt, när? Var det svårt att sluta?    
  • Anonym (Jotack)

    Jag vet inte om det var ett missbruk men jag kunde inte sova utan dem och två tabletter räckte inte på slutet (en vanligt dos är 0,5 eller 1 tablett). Hade alltid pillerbaksmälla på morgnarna. Jag hade flera olika läkare som skrev ut dem. Till slut sa jag till läkaren som det var och då gav hon mig kombinationen Propavan och Theralen. Det funkar jättebra. Jag tar dem vid åtta på kvällen och blir trött vid 22. Ibland sover jag inte så bra, men det är ju normalt.

    Det hela började när en läkare skrev ut 3 x 100 Stilnoct till mig. Hon hade dåligt samvete för att hon inte hade skickat en remiss som hon hade lovat och då blev det Stilnoct i stället. Jag var väldigt deprimerad då, så det var tur att jag inte tog livet av mig.

  • Anonym (Jotack)

    Jag och min mamma brukade byta tabletter med varandra, när hon hade fick jag och när jag hade fick hon. Inte så sunt, men så var det.

  • Anonym (tuffa tider)

    Så var första natten förbi. Jösses vad jag vaknat under natten! Tog 2 propavan (ej beroendeframkallande) men vaknade ändå enormt många gånger och svettades. Nu är jag lite darrig och suddig i ögonen.

    Jag vet att jag kommer att härda ut detta. Utsättningen. För jag har ju inget annat val. Och det är som sagt bara Imovane jag sätter ut nu och det är säkert mildare än Tramadol och liknande. Men nog så jobbigt.

    Det som är värst är mitt otroligt dåliga samvete. Och skamkänslan att jag blivit beroende och missbrukat mediciner i perioder. Jag är så otroligt arg på mig själv! Jag visste ju detta för länge sedan. Det är ju därför jag slutat så många gånger. Men jag har fallit tillbaka också. Fast jag "vet bättre". 

    När jag mått dåligt så har sömn eller värk blivit en ursäkt för att få ta mediciner som gör mig lugn. Jag går hos en terapeut för stress och ångest, men har inte varit ärlig om mitt missbruk. Fast jag har sagt många gånger att jag blivit tillvänjd och måste äta mkt mer för att få effekt. Ibland har jag önskat att andra sett eller hört vad jag säger. Jag tycker det varit väldigt tydligt att jag är medicinberoende. Men kanske fasaden lurar.

    Är det någon som vet om det är vanligt att  fastna så här?     
       

  • gerd123

    Är det inte svårt att få beroendeframkallande läkemedel utskrivna av läkare? Jag åt också Tramadol när jag brytit handleden och den är ju så underbar och man blir lugn som en filbunke och ingen värk. MEN jag kan inte tänka mig att jag skulle kunnat få fortsätta med dem när min arm blivit bra? 

  • Queenie70
    Anonym (tuffa tider) skrev 2012-06-27 07:11:01 följande:
    Så var första natten förbi. Jösses vad jag vaknat under natten! Tog 2 propavan (ej beroendeframkallande) men vaknade ändå enormt många gånger och svettades. Nu är jag lite darrig och suddig i ögonen.

    Jag vet att jag kommer att härda ut detta. Utsättningen. För jag har ju inget annat val. Och det är som sagt bara Imovane jag sätter ut nu och det är säkert mildare än Tramadol och liknande. Men nog så jobbigt.

    Det som är värst är mitt otroligt dåliga samvete. Och skamkänslan att jag blivit beroende och missbrukat mediciner i perioder. Jag är så otroligt arg på mig själv! Jag visste ju detta för länge sedan. Det är ju därför jag slutat så många gånger. Men jag har fallit tillbaka också. Fast jag "vet bättre". 

    När jag mått dåligt så har sömn eller värk blivit en ursäkt för att få ta mediciner som gör mig lugn. Jag går hos en terapeut för stress och ångest, men har inte varit ärlig om mitt missbruk. Fast jag har sagt många gånger att jag blivit tillvänjd och måste äta mkt mer för att få effekt. Ibland har jag önskat att andra sett eller hört vad jag säger. Jag tycker det varit väldigt tydligt att jag är medicinberoende. Men kanske fasaden lurar.

    Är det någon som vet om det är vanligt att  fastna så här?     
       
    Bra gjort att klara natten. Men varför envisas du med att genomföra detta på egen hand? Risken att du så småningom återfaller igen om ett tag är tyvärr överhängande. Alla kan bli drogfria under perioder, men oftast så krävs det nån slags stödkontakt för att klara av en varaktig drogfrihet. Återigen. Det är ingen SKAM att be om hjälp. Du är långt ifrån ensam om ditt problem. Lycka till framöver.
  • metbäcksfru
    Bra gjort TS att sätta P för ditt läkemedelsberoende/missbruk! Glad

    Jag har själv ätit starkaste sorten Tradolan (tramadol) i 20 års tid på maxdos + lite andra beroendeframkallande mediciner såsom Lyrica och Saroten/Tryptizol p g a min kroniska värk och fibromyalgi - men har nu slutat med allt då vi nu genomgår IVF-behandling för att försöka få till en bebis. 
    Läkarna sa att jag skulle bli inlagd för avgiftning den dagen det var dags att sluta äta smärtstillande piller, men jag tog tag i saken på egen hand istället och gjorde ett eget nedtrappningsschema. Tufft var det, men nu är jag helt fri dessa starka piller!  Äter endast Panodil på maxdos, och det är okej enligt läkarna.

    Men så pyton som man mår vid en nedtrappning, det vill man knappt att ens värsta ovän ska vara med om... Huga vilka "roliga" veckor jag hade i våras med skakningar, myrkrypningar, svettningar osv + då att försöka uthärda den vanliga dagliga smärtan upp i allt också!

    Skönt att familjen stöttar dig i ditt beslut, men du kanske skulle lufta det hela med den där terapeuten också (om du känner att det behövs vill säga). Det är ju en väldig stress i sig att ha tagit ett sånt här stort beslut så ta all hjälp du kan få så att du inte trillar dit igen!

    Lycka te! Stor kram {#emotions_dlg.flower} 
    Hälsa gärna på i min blogg: metbacken.se
Svar på tråden fler medicinmissbrukare här? jag ska sluta. hjälp..